18 september 2012. FN:s flyktingorgan UNHCR tillkännager idag att Hawa Aden Mohamed har vunnit 2012 års prestigefyllda Nansen-flyktingpris. Under extremt utmanande förhållanden, i ett land svårt sargat av årtionden av krig, har hon tillfört extraordinära insatser för somaliska kvinnor och flickor på flykt.
Hawa Aden Mohamed har själv varit flykting, men återvände 1995 till sitt hemland där hon lanserade Galkayos Utbildningscentrum för Fred och Utveckling (Galkayo Education Centre for Peace and Development, GECPD). Programmet har bidragit till att återinföra både hopp och framtidsutsikter för lokalbefolkningen i staden, liksom för alla de som söker skydd från landets ihållande konflikter och återkommande torka.
Centret, som har nått mer än 215 000 personer, erbjuder gratis skolgång för flickor, läs- och skrivkurser för vuxna kvinnor och yrkesutbildningar för pojkar. Dessutom erbjuds mat och andra förnödenheter till de behövande. Sedan skolan öppnade 1999 har andelen flickor som får utbildning i Mudug-distriktet ökat från 7 till 40 procent, vilket är det högsta i landet enligt UNICEF.
”Utan utbildning förblir man omedveten om så många saker”, sade Hawa Aden Mohamed i en intervju. ”Man existerar helt enkelt inte – fysiskt, ja, men mentalt och emotionellt existerar man inte.”
Lokalbefolkningen var först tveksam till hennes mål. ”Moskeerna talade om oss, och utmålade oss som djävulen själv… men vi höll bara tyst”, säger hon. ”Sedan lugnade situationen ner sig, då de såg hur många, närapå 250 kvinnor, som deltog i vuxenlektionerna. Vi hade byggt kring tolv skolor.”
Aden Mohamed, född 1949, förlorade sin syster, Fatouma, efter att systern omskurits och insjuknade i en infektion som resultat. Hon var sju år gammal. Deras släkting, som organiserat omskärelsen, visste inte bättre. ”Ordet ”varför” existerade inte.”
Mama Hawa, som hon också kallas, fortsatte sin utbildning i Mogadishu och spenderade åtta år i Indien, där hon erhöll diplom i kosthållning och barns utveckling. Hon återvände hem och arbetade för Somalias utbildningsministerium, där hon ledde avdelningen för kvinnors utbildning. Då diktatorn Siad Barre störtades 1991, flydde hon till Kismayo, en av Somalias södra hamnstäder, och därifrån till Kenya. Hon flyttade till Kanada genom ett program för återförening av familjer, men hennes hjärta förblev i Somalia.
Då hon återvände år 1995, grundade hon ett kvinnocenter i Kismayo. Några år senare tvingades hon återigen på flykt då rivaliserande rebellgrupper gjorde staden till ett slagfält. ”Jag hade inte ens mina glasögon med mig”, minns hon. ”Jag lämade dem. Alla lämnade allt.”
Hon återvände från exil, för andra gången, år 1999 och slog sig ned i Galkayo, då hennes man arbetade på ett forskningsinstitut i närheten.
Allt emedan situationen för Somalia tycks ljusna, arbetar Mama Hawa och hennes team för att flickor ska lära sig om den nya konstitutionen och känna till sina rättigheter.
”Behovet av utbildning tar aldrig slut”, säger hon. ”Varje dag ser man något nytt. Jag själv är inte värst utbildad. Jag kan inte svara på allt. Utbildning är en kontinuerlig process. Utbildning är allt.”
Nansenpriset är uppkallat efter den norske polarforskaren och humanitära flyktingarbetets pionjär Fridtjof Nansen (1861-1930). Nansen utsågs 1921 till den första högkommissionären för flyktingar i Nationernas förbund. Han fick Nobels Fredspris 1922.
Nansen-flyktingpriset instiftades 1954 för att öka förståelsen för det arbete som görs för flyktingar. Det tilldelas årligen till en individ eller organisation som ett erkännande för enastående och engagerade arbete för flyktingar.
Det prestigefyllda Nansenpriset består av en medalj samt en prissumma på 100 000 dollar. Prissumman doneras av Schweiz och Norges regeringar.
