Den transatlantiska slavhandeln, som varade i 400 år, anses ha varit ett brott mot mänskligheten. Omkring 12 miljoner män, kvinnor och barn såldes som slavar och transporterades och lagrades som varor under däck på fartyg som åkte från Afrika till kolonierna i Nord- och Sydamerika.
Varje år den 25 mars uppmärksammas den Internationella dagen till minne av slaveriets offer för att påminnas om de som blev offer för slaveri och den transatlantiska slavhandeln. Dagen ger oss också möjligheten att minnas och hedra alla de som lidit och dog i händerna på det brutala slaverisystemet. Dagen syftar också till att öka medvetenheten om de faror som finns med rasism och fördomar även idag.
Olika former av slaveri har funnits i de flesta samhällen från antiken till modern tid. I början av 1500-talet hade slaveriet avskaffats i Västeuropa, men när upptäckresande och kolonisatörer kom till Afrika upptäckte de en etablerad slavindustri.
Som en följd av kolonialiseringen i Nord- och Sydafrika blev slaveri accepterat i europeiska samhället. Européerna använde olika utseende och kultur till att rättfärdiga slavhandel. Rasism var alltså inte orsaken, men användes som en ursäkt för att delta i och utvidga slavhandeln till den grad att många faktiskt trodde att afrikaner var mindre värda än européer. Rasism blev där med en integrerad del, inte bara av slavhandeln, men också i kolonisamhället som helhet.
70 procent av alla slavar slet i sockerindustrin. Eftersom många slavar i europeiska kolonier dog på grund av sjukdom, våld och hårt arbete, ersattes de av afrikaner, och den europeiska ekonomiska tillväxten förlitade sig i stort sett på afrikanskt slavarbete.
Under de 400 år som den transatlantiska slavhandeln pågick, skickades cirka 12 miljoner afrikaner från Afrika för at arbeta som slavar i de amerikanska kolonierna. Omkring 1,5 miljoner afrikaner dog till sjöss på grund av våld, hunger och sjukdom. Ytterligare 15 procent dog inom de försa två åren efter ankomst. Utanför den transatlantiska slavhandelns skickades omkring 6 miljoner till arbete som slavar i Orienten, och ytterligare 8 miljoner arbetade som slavar på den afrikanska kontinenten.
Att läka såren från transatlantiska slaverihandeln är en stor utmaning, då det har varit grunden till stora sociala orättvisor som fortsätter att påverka vår värld även idag. Afrikanska slavarnas ättlingar finns över hela världen, och de är ofta några av de fattigaste grupperna i samhällena. Ofta saknar de tillgång till god utbildning, hälsovård, bostäder och social trygghet.
För att hjälpa slavarnas ättlingar och afrikanska arv skapade FN ett internationellt decennium för människor med afrikanskt ursprung. Årtiondet lanserades januari 2014 och pågår till december 2024. Decenniet syftar till att fira det viktiga bidraget från människor med afrikanskt ursprung över hela världen, främja social rättvisa och inkluderingspolitik, utrota rasism och intolerans, främja mänskliga rättigheter och skapa bättre och mer välmående samhällen i linje med de globala målen Agenda 2030.
