259 författare, 39 länder, 54 677 kommentarer: så mycket krävs det för att ge ut en klimatrapport från FN:s klimatpanel (IPCC- Interngovernmental Panel on Climate Change)
Fredag den 27 september utkom den väntade klimatrapporten från IPCC. Delar hade redan tidigare läckts ut och åstadkommit en hel del spekulationer kring klimatet och rapporten diskuterades aktivt i media. Därefter fokuserades det på, att rapporten talar om stigande temperaturer, stigande havsyta och att klimatförändringen med 95% procents säkerhet orsakas av människan.
UNRIC:s nyhetsbrev har valt att inte fokusera på rapportens resultat, de kan vi alla läsa själva, utan i stället ser vi på processen bakom rapporten, som inkluderade en enorm mängd arbete.
”Det är en komplex historia att berätta om processen”, sade Jens Hesselbjerg Christensen, en av de Danmarks ledande klimatforskare och chef för Centre for Regional Change in the Earth System under Danmarks Meterologiska institut. Dessutom är han en av huvudförfattarna till klimatrapporten.
UNRIC:s Nordiska Nyhetsbrev fick tillfället att intervjua denna upptagna man.
Konkret är processen bakom IPCC rapporten sådan, att ett utkast skrivs av författare som valts på grund av deras forskarbakgrund. Utkastet skrivs endast av författarna, det vill säga professionella klimatforskare. Sedan omdömes utkastet och alla medlemsstater i FN kan sända sin egna delegation för att utföra detta. ”Under den avslutande plenumdebatten, var cirka 100 forskardelegationer på plats, vissa endast för att observera och återvända med rapporten medan andra deltog i debatten”, sade Jens Hesselbjerg Christensen.
Själva rapporten, som hittas på IPCC:s hemsida, har analyserats, prisats och kritiserats av medier, och heter ”Summary for Policy Makers” (Sammanfattning för beslutstagare). Rapporten är vetenskaplig, men skriven så att den kan förstås av ”normala människor”. Jens Hesselbjerg Christensen ger ett konkret exempel på detta: ”Om jag säger ”Monsun cirkuleringen förminskas”, kommer du svara: ”Vad betyder det?” och det i verkligheten betyder att ”monsunvindarna försvagas”, då förstår du det förra bättre. Det är en del av processen, att komma fram till de riktiga orden, så rapporten blir förstådd av dess läsare. Vi tunnar ut den tekniska jargongen så endast det relevanta blir kvar.”
Det handlar om att formulera en rapport som samtidigt respekterar den vetenskapliga rapporten men samtidigt är förståelig och bruklig under klimatförhandlingar.
IPCC rapporten och processen har kritiserats för att innehållet politiserats. Jens Hesselbjerg Christensen bekräftar att det är en del av processen, och den kan vara mer politisk än andra, men han understryker att ”Rapporten heter ”Summary for Policy Makers” och jag vill poängtera att det är for, det vill säga dokumentet säger inte det som politikerna gärna vill höra.” Jens Hesselbjerg Christensen vet vad han talar om, eftersom han är en av de vetenskapsmän som garanterar att rapporten är fullständig även efter plenumdebatten.
Ett av kapitlen där politiska baktankar kan komma i spel är kapitlet ”Commitment”, där det beskrivs vad som gjorts och vad som kvarstår att göra för att hålla oss till en temperaturhöjning på två grader. Här finns flera länder som har intresse att späda ut rapporten så den inte har någon tyngd inför klimatförhandlingarna. Jens Hesselbjerg Christensen förklarar, att texten kan vara en aning klumpig, eftersom det är en kompromisstext. Dock måste argumenten för att lämna ut något från texten vara professionella. ”Förståss finns det även grönare länder som drar rapporten i den andra riktningen. Det är inte ovanligt att EU länder gör detta.”
En tendens som setts under tidigare klimatrapporter är att de kan vara mycket alarmerande. Enligt Jens Hesselbjerg Christensen, sker detta inte mer, författarna skriver endast sådant de kan understöda och vet att de annars dras ner till jorden offentligt. Det betyder också att rapporten, i Jens Hesselbjerg Christensens åsikt, blivit mer konservativ än andra rapporter som finns inom klimatforskning.
För att avsluta med en kommentar till den globala diskussionen om hur global uppvärmning förklaras, säger Jens Hesselbjerg Christensens att även om det inte blivit varmare på de senaste åren finns en förklaring. Jens Hesselbjerg Christensens säger att man inte kan jämföra från år till år, inte ens från årtionde till årtionde. ”Det är nästan säkert att säga att uppvärmning rent faktiskt skett på andra ställen i klimatsystemet, bland annat i havet”, säger han och fortsätter: ”Det vill säga, att det sker ett skifte från var energi ackumuleras. Det mesta har alltid gått till havet, men nu går det mer än tidigare. Och det förklarar simpelt sett vad som sker just nu, och det säger inte emot att det generellt sett blivit varmare.”
Den nya rapporten är den första delen av en större rapport som publiceras av FN under kommande år. Hela rapporten utges i oktober 2014 i Köpenhamn.
Läs hela summeringen för politiker, här.
