Av Kofi Annan
Den gnista av hopp som tändes hos många av oss när fredsavtalet i Darfur undertecknades för fyra månader sedan – om än bara av två parter – släcks nu av de åter uppblossande striderna mellan fraktionerna. I strid med avtalet har tusentals sudanesiska regeringssoldater skickats till området, och det har åter utsatts för flygbombning.
Jag fördömer starkt upptrappningen. Sudans regering måste omedelbart stoppa sin offensiv. Alla parter måste genomföra vad har lovat och följa resolutionerna i FN:s säkerhetsråd.
Den senaste tidens sammandrabbningar har inneburit ytterligare lidande för befolkningen i Darfur, som redan har fått utstå alldeles för mycket. Det totala antalet flyktingar uppgår nu till 1,9 miljoner. Nästan 3 miljoner människor är beroende av internationellt bistånd till mat, tak över huvudet och sjukvård, och striderna har gjort det oerhört mycket svårare för hjälparbetarna att nå dem. Hjälparbetarna själva har i ökande utsträckning blivit mål för brutalt våld, fysiska trakasserier och muntligt förtal – och tolv har dödats bara under de senaste två månaderna.
För ett år sedan kom världens ledare i FN överens om att alla stater har en "skyldighet att skydda" sina befolkningar från folkmord, krigsbrott, etnisk rensning och brott mot mänskligheten. Om Sudans regering misslyckas att ta det ansvaret kommer man att få utstå skam och vanära i hela Afrika, ja, i hela världen. Varken de som beslutar om handlingarna eller de som utför dem ska inbilla sig att de kommer att undgå att hållas ansvariga.
Jag uppmanar än en gång Sudans regering att undvika detta genom att acceptera säkerhetsrådets beslut att skicka en fredsbevarande FN-styrka som skulle vara bättre rustad, militärt och ekonomiskt, än den nuvarande styrkan från Afrikanska Unionen och ha ett tydligare mandat att skydda människor som befinner sig i fara. Omkring 10 000 FN-soldater finns redan i Sudan. Under mer än ett år har de stött genomförandet av fredsavtalet mellan norra och södra Sudan. Säkerhetsrådet gav den 31 augusti, med fortsatt hänsyn till Sudans suveränitet, enighet, oberoende och territoriella integritet, sitt godkännande till utplaceringen av ytterligare upp till 17 300 soldater med uppgiften att göra detsamma i Darfur – att stödja genomförandet av fredsavtalet och möjliggöra för folket i Darfur att leva i fred och värdighet. Det finns ingen dold agenda, inga andra ambitioner – bara att hjälpa. Men Sudans regering har än så länge vägrat ge sitt samtycke.
Att få ytterligare FN-styrkor på plats kommer under alla omständigheter att ta tid. Därför har säkerhetsrådet också manat till förstärkning av Afrikanska Unionens mission (AMIS) så att den kan fortsätta tills FN anländer. Afrikanerna har vid upprepade tillfällen begärt en sådan övergång, men har under tiden varit lika tydliga med att deras styrkor, som har arbetat tappert under svåra förhållanden, behöver mer resurser.
FN och Afrikanska Unionen har därför kommit överens om ett stödpaket från FN till AMIS för att säkerställa att missionen ska kunna fortsätta arbeta under den kritiska övergångsperioden. Men AMIS kommer också att behöva mer stöd från sina direkta partners i givarsamhället – inklusive Arabförbundet som har erbjudit stöd och uttryckt sin övertygelse att AMIS måste stanna på plats till slutet av året.
Jag har vid upprepade tillfällen försökt förklara för Sudans regering hur övergången ska gå till, och undanröja alla missuppfattningar och myter. Såväl offentligt som i direkta samtal har jag understrukit den humanitära situationen och vädjat till regeringens pragmatiska sida.
Men min röst är inte tillräcklig. Också individer och regeringar måste göra höja sina röster. Den som har möjlighet, i Afrika eller på annat håll, att påverka Sudans regering måste göra det utan dröjsmål.
Säkerhetsrådet, och särskilt dess fem permanenta medlemmar – Kina, Frankrike, Ryssland, USA och Storbritannien – har ett särskilt ansvar att se till att budskapet till Sudans regering är kraftfullt, tydligt och enhetligt. Men varje röst gör skillnad, och därför delas ansvaret av oss alla. Jag uppmanar alla att stämma in i min vädjan till Sudans regering att ta till sig andemeningen i säkerhetsrådets resolution, att ge sitt medgivande till övergången och fortsätta den politiska processen med ny energi och nytt engagemang.
Det finns ingen militär lösning på krisen i Darfur. Vid det här laget borde alla parter ha förstått att bara en politisk överenskommelse, som alla inblandade är helt engagerade i, kan bidra till verklig fred i regionen.
FN och världen svek för tolv år sedan Rwandas behövande. Kan vi, med gott samvete, passivt åse hur tragedin i Darfur förvärras?
