Vad har filmen Blade Runner och kampanjen ”Jag-går-hellre-naken-än-bär-päls” gemensamt? På ytan ingenting förutom att de tillsammans kunde uppfylla en modedesigners dröm om att stoppa djurplågeri och förhoppningsvis rädda världen samtidigt.
När Ingvar Helgason var två år gammal hade science fiction-filmen Blade Runner premiär. Den baserades på Philip K. Dicks roman Do Androids Dream of Electric Sheep? (Adroidens drömmar på svenska). Helgason har inte drömt om elektriska får, men om en annan av filmens idéer som kanske en dag skulle kunna bli verklighet.
Går hellre naken
Helgason är född och uppvuxen på Island, som tonåring hoppade han av skolan för att komma in i modebranschen i London och Paris. Vid 25 års ålder drev han sitt eget modemärke. På den tiden nådde kända auktionshus, som Copenhagen Furs och Saga furs, ut till unga och klättrande kläddesigners som han själv. ”Naomi Campbell var på skyltar överallt och sa, ’Jag skulle hellre gå naken än att ha päls.’ Det fanns ett motstånd som var större än för de flesta andra animaliska produkter i branschen.”
Vid den tiden föll inte Helgason för pälsindustrins desperata rop efter det ”coola”.
”Jag är trots allt ett science fiction-fan, och jag tänkte: Vad händer om man kan göra det här i ett labb som de gjorde i Blade Runner, en av mina favoritfilmer?”
I filmen löser Rick Deckard (Harrison Ford) brott när han hittar ormskinn med en streckkod på. Han hittar var den odlades, spårar koden och hittar en person som odlar ormar och ugglor.
Helgason berättar hur han tänkte då ”Hade det inte varit kul om man kunde förbigå de etiska hindren om man odlade detta i ett laboratorium.”
Djurceller
Vid just den tidpunkten var han upptagen med att driva sitt modeföretag men när det efter ett decennium började gå sämre, började han 2015 leta efter nya möjligheter.
Andras Forgacs från en New Jersey start-up Modern Meadow började få uppmärksamhet för sitt inspirerande Ted Talk om att odla kött från djurceller.
Det var då Helgason blev påmind om sin idé från Blade Runner och fick reda på att Modern Meadow ännu inte hade någon färdig produkt. ”Med min oändliga kunskap och visdom i bioteknik (som i var i stort sett obefintlig) tänkte jag: hur svårt kan det vara?”
Det visade sig vara väldigt svårt. Trots det satte sig Helgason lyckligt ovetande på ett plan till San Francisco. Investerare uppskattade hans erfarenheter från modeindustrin men pekade på det uppenbara: ”Hur ska du lyckas med det här? Du har aldrig satt din fot i ett labb.”
”Jag kan ta hand om vetenskapen”
I science fiction kryllar det inte av forskare men Ingvar Helgason hittade en via sökmotorn Google, en uppfinning skaparna av Blade Runner inte ens tänkt på när filmen hade premiär på 80-taler och Helgason lärde sig cyklade på en trehjuling.
Sökningen på Google genererade en rapport om odlad hud på ett labb, om än inriktat på testning av hudvårdsläkemedel. En skeptisk Dr. Dusko Ilic, professor vid King´s College, radera först Helgasons mejl men gick till slut med på att höra vad han hade att säga eftersom han var så enträgen och gav till slut med sig.”Om du lyckas få in pengar tar jag hand om vetenskapen.”
Precis som androiderna i Philip K. Dicks science fiction-roman drömde om elektriska får men hamnade i en film, anpassade Helgason sig till verkligheten och istället för att odla päls fokuserade han på läder. ”Det är en enklare konstruktion, en enklare process.”
Målet med det nya företaget VitroLabs Inc. blev en miljon handväskor istället för den ursprungliga idén om en miljon pälsar. Det kändes rätt eftersom efterfrågan på läder ökat men tillgången minskat.
Även om det finns utmaningar finns det också möjligheter.
”Som verksam inom modeindustrin vet jag vad folk vill ha. Läder är ett mångsidigt, tåligt och vackert material. Hälften av lyxindustrins intäkter på 5-10 miljarder dollar kommer från läderprodukter. Det är en ansenlig marknad som inte kommer förändras över en natt.”
Det kommer inte heller läderindustrin som omsätter 400 miljarder dollar.
Men mycket står på spel. ”De förlitar sig på denna forntida biprodukt från en mycket brutal och miljöförstörande process, det som är industriellt djurjordbruk”, förklarar Helgason. ”I liten skala är det inte så farligt men problemen uppstår varje gång man skalar upp till och industristrialiserar, som med jordbruksindustrin.” säger han och syftar på Amasonas regnskogar som eldas upp för att ge plats åt boskap som ska mätta en efterfrågan på kött och läder.
Dessa två produkter, kött och läder, som kommer från samma djur går hand i hand. “Lyckligtvis är vi inte ensamma eftersom andra ersätter resten av kon. Växtbaserat kött och cellbaserat kött börjar långsamt slå på marknaden.”
Dessa megatrender som syns på olika marknader inger hopp. I över ett sekel har bilar med förbränningsmotorer haft monopol på personbilsmarknaden. Det är bara 20 år sedan hybridbilar lanserades. ”Tesla släpptes och nu har Jaguar meddelat att företaget ska bli en helt elektrisk biltillverkare till år 2025. Industrin har förändrats otroligt snabbt. Det krävs en katalysator, sedan händer saker snabbt.”
Kohudsproduktion är fortfarande på labbstadiet men kommer snart att lossna. Många tekniska hinder har övervunnits.
”Vi tar en cell från en ko och anpassar sedan cellen för specifika egenskaper som vi vill ha. Vi tar den cellen och vi expanderar den i en bioreaktor som gör att cellen kan multiplicera sig i tillräckligt antal.”
Miljövänligt
Cellerna sitter på ställningar och under 4 veckor växer de till en kohud i full tjocklek. Sedan skördas de och skinnet går direkt till garvning.
”Det positiva är att våra hudar använder 90% färre kemikalier när de går igenom garvning och att det tar 3 dagar istället för 7. I en traditionell garvningsprocess hamnar 80% av ett skinns vikten på soptippen. Vi odlar bara den tjocklek som faktiskt krävs så inget går till spillo.”
Alternativ till läder har funnits på marknaden sedan 1960-talet till exempel från plast, de senaste 10 åren även i form av växtbaserade alternativ av allt från druvskal till svampläder. ”Alla har slätstruket utseende och de har inte de egenskaper och användbarhet som läder har. Det är vad vi kan lösa.”
Runt jorden
Just nu satsar Helgasons företag på att säkra finansiering som gör det möjligt att skala upp tillverkningen. Han är relativt optimistisk eftersom de har en kund som är en stor spelare inom lyxindustrin.
Tanken är att börja tillverka i antingen Frankrike eller kanske Tyskland. Återigen blir konsekvenserna i form av miljöbelastningen från läder aktuella.
”För några månader,” sedan förklarar Helgason. ”Hamnade bilindustrin i blåsväder när det visade sig att deras bilstolar var gjorda av läder från Paraguay där bönder drivit bort urbefolkningen från sina marker för att skövla skog. Biltillverkarna skyllde ifrån sig och menade att de inte hade någon aning om hur det låg till. De pekade på att distributionskedjan för kohudar är så otydlig där hudar från Paraguay blandas med hudar fårn Brasilien och Amerika.”
Det är i det här stadiet som koldioxidavtrycket får betydelse. Lädret kan transporteras från Sydamerika till Kambodja eller Etiopien, där det första steget i garvningsprocessen sker. Därefter transporteras lädret vidare till andra garverier i Europa, till exempel där de görs till färdiga produkter.
Närmar sig
”En ko som slaktas i Sydamerika reser världen runt några gånger innan den blir till en produkt som sedan skickas vidare. Så även om du inte slänger bort saker har det fortfarande en enorm miljöpåverkan. Vårt uppdrag är att minska den miljöpåverkan.”
Förhoppningen är att tillverkningen och odlingen av hudar kan byggas i nära anslutning till garverierna och där produktionen äger rum för att minska miljöpåverkan och växthusgasutsläppen.”
En titt på statistiken visar att det finns anledning att vara skeptisk till dagens läderproduktion. Till exempel förblir 80% av djurhuden oanvänd. 83 miljoner liter vatten går till spillo och 50 miljoner djur slaktas för att användas inom läder- och modeindustrin. Industrin har stor potential att bidra till FN:s hållbarhetsmål, i synnerhet nr.6 Rent vatten, nr.12 hållbar konsumtion och produktion, nr.13 Bekämpa klimatförändringarna och nr.15 Ekosystem och biologisk mångfald.
Kött och läder odlat från djurceller finns inte på marknaden än men vi kommer definitivt närmare. Många saker från den avlägsna framtiden som skildrades i Blade Runner för nästan 40 år sedan är en del av vårt dagliga liv nu när vi lever i det tredje decenniet av det tjugoförsta århundradet.
Vid närmre eftertanke så var det inte bara ormar och ugglor som odlades av celler i Blade Runner utan också människor!
”… vi här inte tänkt gå i den riktningen …”
-Lovar du?
”Just nu kan jag lova det, ja”, säger Helgason med ett lurigt leende på läpparna.
Relaterade artiklar