Gemensamma nordiska FN-operationer på agendan

UN Peackeeping 1

UN Peackeeping 1

De nordiska länderna överväger på allvar en gemensam nordisk kontribution för FN:s olika operationer. De nordiska utrikesministrarna sade i ett gemensamt uttalande den 31. oktober 2012 att de ”beslutat att överväga ett starkare nordiskt samarbete för FN:s operationer.”

Långa diskussioner om en specifik, samnordisk styrka för att stödja FN i dess krisrespons har också förts. Koncentrationen av resurser och kapaciteter skulle sannolikt resultera i en mer effektiv implementering av FN:s mandat, samt öka det nordiska engagemangets trovärdighet och effekt på en global skala.

År 2009 propagerade Stoltenberg-rapporten för en nordisk utrikes- och säkerhetspolitik och förklarade det tänkta målet enligt följande:

En nordisk insatsenhet för militär och civil stabilisering borde etableras, som snabbt kan sättas in i stater med interna oroligheter eller andra kritiska situationer där internationellt stöd är önskvärt. Enhetens uppgift skulle vara att stabilisera situationen och bidra till förhållanden som tillåter stat och de politiska processerna att fortsätta fungera.

En sådan insatsenhet har inte ännu materialiserats, men konceptet förblir ett centralt tema i diskussionerna om ökat regionalt samarbete.

De nordiska länderna har en lång historia av samarbete, och arbetar fortsättningsvis tillsammans på ett stort antal områden som ekonomi, välfärd, miljö och försvar. I april 2011 utlyste de nordiska utrikesministrarna en solidaritetsdeklaration för utrikes- och säkerhetspolitik. Nordiska rådets dåvarande president, Henrik Dam Kristensen konstaterade högtidligt att det nu är ”en för alla, alla för en i den nordiska regionen.”

De nordiska länderna stöder sedan länge FN:s olika fredsbevarande operationer. I ett officiellt uttalande i New York, å alla fem nordiska länders vägnar, betonade Norges ambassadör Tine Morch Smith vikten av den civila kapaciteten, rättsamhället och könsexpertisen inom fredsbevarande och fredsskapande.

De nordiska länderna är till exempel engagerade i ett kapacitetsstärkningsprogram för den östafrikanska beredskapstruppens koordination (Eastern African Standby Force Coordination Mechanism).

Nordiskt samarbete stärktes genom NORDEFCO:s (nordiskt säkerhetssamarbete) utbildning i november 2009, som var ämnad att stärka bland annat effektiv konflikt- och katastrofrespons samt stödja fredsprocesser. Som NORDEFCO uttryckte det: ”Bästa sättet att möta dagens utmaningar inom fred och säkerhet är genom samarbete.”

Ett tidigt exempel på regionalt samarbete inom området var de så kallade nordiska bataljonerna, som bidrog till fredsbevarande i Bosnien och Makedonien som en del av FN:s skyddsstyrkor UNPROFOR under kriget i Jugoslavien i mitten på 1990-talet. Senare har Norge, Sverige och Finland gått med i den så kallade nordiska stridsstyrkan (Nordic Battle Group), en av flera snabbinsatsstyrkor som grundats av den Europeiska Unionen. Dessa insatsstyrkor utvecklades i nära samarbete med FN, och målet är att de aktivt ska kunna stödja FN:s krishanteringskapacitet.