 Hälsoarbetare räddar liv. Dessa människor kämpar för att försäkra sig om att framsteg inom hälsovård når dem som mest behöver det. De medverkar till länders sociala och ekonomiska välstånd. De är nödvändiga för länders trygghet, då de är de första som identifierar nya sjukdomar eller nya hot mot den offentliga hälsan.
Trots detta är hälsoarbetet i kris i många delar av världen. Världens befolkning ökar, men antalet hälsoarbetare i många av de fattigaste länderna sjunker. I utvecklingsländer får hälsoarbetare utstå ekonomiska svårigheter, sociala oroligheter och försämrad infrastruktur inom hälsovård. Hiv/aids-epidemin har drabbat hälsoarbetare särskilt hårt, försämrat deras och patienternas hälsotillstånd och tagit många liv. För att skydda och förbättra hälsotillståndet för människor världen över, och för att uppfylla Millenniemålen, står det klart att vi snabbt måste förstärka den globala arbetskraften av hälsoarbetare. Afrika ensamt behöver en miljon nya hälsoarbetare för att uppfylla målen. Utan en sådan dramatisk kapacitetsökning går det inte att administrera pediatrisk immunologi eller tygla infektiva utbrott. Sjukdomar som går att bota förblir obotade; och kvinnor fortsätter att avlida i samband med förlossningar, något som skulle kunna undvikas. För att råda bot på krisen krävs partnerskap och samarbete både nationellt och globalt, genom olika sektorer. Såväl inom utbildning, transport och finansväsen, som inom hälsoarbetarnas egen arbetsstyrka. Detta är syftet till att årets Världshälsodag bär temat ”Samarbete för global hälsa”. Under denna dag uppmanar jag alla inblandade – regeringar, organisationer, det civila samhället, den privata sektorn, media och internationella donatorer – att vara delaktiga i arbetet, och att intensifiera investeringarna i hälsoarbetet. Låt oss under 2000-talet arbeta tillsammans för att främja världshälsan. |
