Maktskillnader mellan män och kvinnor – Generalsekreterarens uttalande i samband med Internationella Kvinnodagen

Generalsekreteraren António Guterres håller sitt tal om kvinnor och makt vid New-School universitetet i New York. FOTO: UN Photo/Mark Garten

Jämställdhet mellan könen är vår tids största orättvisa och den största utmaningen som vi har framför oss gällande mänskliga rättigheter. Jämställdhet är lösningen till några av världens viktigaste problem.

Över hela världen har kvinnor sämre möjligheter än män – just för att de är kvinnor. Verkligheten för kvinnor från minoriteter, äldre kvinnor, kvinnor med handikapp och kvinnor som är invandrare eller flyktingar är ännu värre.

Medan vi har sett enorma framsteg gällande kvinnors rättigheter de senaste årtiondena, från minskningen av diskriminerande lagar till ökade siffror av flickor i skolan, ser vi nu ett kraftfullt bakslag. Lagar mot våldtäkt och våld i hemmet ifrågasätts i några länder medan lagar som hindrar kvinnors rätt till att bestämma över sina egna kroppar blir införda i flera länder. Kvinnors rätt till att bestämma över sin egen sexualitet hotas från alla håll.

Detta på grund av att jämställdhet mellan könen är en fråga om makt. Århundranden av diskriminering och djupt rotat patriarkat har skapat ett gap mellan könen i vår ekonomi, politiska system och i företag. Bevisen finns överallt.

Kvinnor är fortfarande exkluderade från beslutsfattande, från regeringar och prestigefyllda ceremonier. Kvinnliga ledare och offentliga kvinnor upplever trakasserier, hot och våld både på nätet och i verkligheten. Lönegapet mellan könen är bara ett bevis på ojämställdheten i maktförhållanden.

Till och med den statistik som informerar om beslutsfattande från stadsplanering till tester av droger är ofta utgångspunkten en man – män ses som standard medan kvinnor är ett undantag.

Kvinnor och flickor har handskats med århundraden av kvinnohat och nedvärdering av kvinnliga prestationer. Kvinnor framställs ofta som antingen hysteriska eller hormonella – de blir ständigt dömda för hur de ser ut, de blir offer för oändliga myter om hur kvinnliga kroppen fungerar, de möts av sexism varje dag och får själva ta skulden för sexuella trakasserier eller våldtäkt.

Detta påverkar oss alla, och hindrar oss från att lösa många av de världsproblem vi står inför.

Om man tar ekonomisk jämställdhet som ett exempel tjänar kvinnor endast 77 cent för varje dollar som män tjänar 1 dollar. Den senaste rapporten från World Economic Forum (WEF) visar att det kommer ta 257 år innan gapet mellan män och kvinnors löner försvinner. Samtidigt arbetar kvinnor och flickor varje dag 12 miljoner timmar i oavlönat omsorgsarbete. Om vi ska uppnå en globalisering som är rättvis för alla, måste vi basera vår politik på statistik som också tar kvinnors bidrag i beaktande.

Teknologi är också ett annat exempel. Bristen på könsbalans vid universitet och inom teknologi-industrin är djupt oroande. Dessa teknologi-företag skapar samhällen för framtiden och vi kan inte låta det bli dominerat av män.

Ännu ett exempel är krigen som pågår i världen. Det är en stark koppling mellan våld mot kvinnor, civilt förtryck och konflikt. Hur ett samhälle behandlar den kvinnliga delen av befolkningen är en central indikator för hur det behandlar andra. Till och med i fredliga samhällen lever många kvinnor i livsfara i sina egna hem.

Det är till och med ojämställdhet i hur vi tar oss an klimatkrisen. Initiativ om hur vi ska reducera förbrukningen av varor och återvinning riktas främst mot kvinnor, medan män i större grad förlitar sig på teknologiska lösningar. Kvinnliga ekonomer och parlamentariker är också mer måna om att stötta hållbara politiska lösningar.

Slutligen är politisk representation det tydligaste beviset på ojämlikheten mellan könen. Kvinnor har genomsnittligen endast 33 % av platserna i parlament i världen, och de är överrepresenterade i yrken inom hälsoväsendet och utbildning. Det är inget sammanträffande att regeringar som omdefinierar ekonomisk framgång till att även inkludera välmående och hållbarhet är ledda av kvinnor.

Det var därför en av mina första prioriteringar inom FN var att främja fler kvinnliga ledare. För två år sedan uppnådde vi jämställdhet på senior nivå, och vi har en plan för jämställdhet på alla nivåer inom organisationen för de kommande åren.

Världen står inför många olika stora utmaningar, och jämställdhet mellan könen är en central del av svaret på dessa. Jämställdhet mellan könen innebär att omdefiniera och utveckla makt som kan vara tillgänglig för alla.

Detta århundrande måste gå i jämställdhetens tecken. Kvinnor måste bli inkluderade vid förhandlingsborden och klassrummen, i G20 och i FN.

Det är dags att vi slutar försöka förändra kvinnor och börjar ändra systemen som hindrar dem från att uppnå deras potential.