Det isländska parlamentet publicerade sin budget för 2014 precis innan jul, med drastiska nedskärningar för Islands utvecklingssamarbete – mindre än ett år efter att nästan enhälligt röstat för att öka det avsevärt.
I februari 2013 röstade Alltinget, det isländska parlamentet, med endast en röst emot, för att öka landets utveckling- och biståndsbudget från 0,26 % rukk 0,28 % av BNP år 2014. Målet var dessutom att mäta FN:s mål för 0,7 % redan år 2019.
Endast tio månader efter februaris resolution beslöt sedan Alltinget att skära ner på utvecklingsbiståndet så att det sjunker till 0,23 % av BNP år 2014, vilket är avesvärt mindre än de andra nordiska ländernas bidrag. De tre skandinaviska ländrena bidrar med omkring 1 % för utvecklingssamarbete, och Finland med 0,6 %, och antingen fortsätter på samma nivå – eller t.o.m. ökar procenten.
I det första utkastet av budgetförslaget skulle biståndet stanna på samma nivå som år 2013, så ingen ökning kom på fråga. Däremot hade majoriteten av Alltingets medlemmar en annan idé, nämligen att stärka hälsosektorn med hjälp av pengar från utvecklingsbiståndet.
Allt som allt föreslog kommittén nedskärningar på 35 %. Talespersonen Vigdís Hauksdóttir var den enda som röstade emot förslaget.
Valen i april 2013 vanns av centern-högern och självständighetspartiet och det progressiva partiet bildade en koalitionsregering.
”Biståndet diskuterades inte överhuvudtaget under årets valkampanj, utom av den populistiska delen av det progressiva partiet. Men det är klart att dessa nedskärningar inte påverkar stödet för koalitionsregeringen negativt, kanske tvärtom”, sade Egill Helgason, politisk kommentator, i en intervju med UNRIC:s nyhetsbrev.
Reaktionerna var starka, speciellt i de sociala medierna. Kritiker poängterade att regeringen knappt kommit till makten förrän den redan minskat på skatterna för den lukrativa fiskeindustrin. Summorna skulle ha täckt inte endast nedskärningarna, utan hela utvecklingsbudgeten. I själva verket skulle ett företags inkomster –efter att ha fiskat i de afrikanska ländernas ekonomiska zon- täckt utgifterna för det totala utvecklingsbiståndet. Detta enligt en utredande rapport av dagstidningen DV.
Den prisbelönte författaren Jón Kalman Stefánsson skrev i ett debattinlägg att nedskärningarna var ”kalla och grymma” och resulterade i ”en farlig brist på anständighet.”
”Många av parlamentsmedlemmarna är unga och har små barn. Kan de verkligen rösta för förslaget och därefter bege sig hemåt och se sina barn i ögonen utan att rodna – efter att de dömt barn i långväga länder till döden, eller åtminstone avsevärt minskat på deras chanser till ett drägligt liv?” skrev Stefánsson.
Till och med utrikesministern Gunnar Bragi Sveinsson motsatte sig nedskärningarna. En tredjedel av nedskärningarna återställdes men utvecklingsbudgeten förblev trots det djupt reducerad.
”Jag kan inte minnas dylika reaktioner under de senaste sju åren under vilka jag har följt debatten kring utvecklingsbistånd i landet”, säger Gunnar Salvarsson, kommunikationschef på ICEIDA, Islands utvecklingsorganisation, då vi talar med honom. ”Det är frapperande hur positivt inställda isländarna är gällande utvecklingssamarbete, även om det inte är så överraskande efter resultatet av den senaste opinionsmätningen.”
Mer än 90 % av isländarna stödde utvecklingsbiståndets dåvarande nivå –eller en ökning av den- i undersökningen som utfördes i oktober 2013.
Stefán Ingi Stefánsson, generalsekreterare för UNICEF Island, räknade ut att fram tills år 2013 hade Island erhållit större summor i utvecklingsbistånd än landet donerat. Island emottog till och med hjälp via Marshallplanen, även om landet inte led skador efter det andra världskriget. Island fick även bidrag av FN:s utvecklingsprogram UNDP så sent som under 1970-talet.
”Med andra ord har vi Anno Domini 2013 äntligen gett mer än vi fått. Det är vackert”, skrev Stefánsson.
