15.12.2014 – Största delen av islänningarna förknippar Westman-öarna söder om det isländska fastlandet starkt med lunnefågeln. Dessa sympatiska svartvita sjöfåglar med sina färggranna näbbar och sympatiska utseende är så emblematiska att det lokala fotbollslaget kallas ”lundarnir”, lunnarna. ”Lunnefågeln är en symbol för våra öar”, säger Westmans borgmästare Elliði Vignisson till UNRIC.
Staden har 4200 invånare, men upp till 1,1 miljoner lunnar häckar på öarna under sommarmånaderna, vilket utgör lunnefåglarnas största koloni – ända fram till år 2005 då häckningen misslyckades. Stammen har ännu inte återhämtat sig till fullo.
”Ända sen min barndom fanns det alltid tusentals lunnefåglar i sina bon längs klipporna, och ungarna fanns överallt då de lärde sig flyga. Men nu ser man bara en eller två här och där”, säger Óskar Sigurðsson som bott hela sitt liv på Westmanöarna och sköter om den lokala fyren. Hans arbetsplats har gett honom en unik överblick över lunnefåglarnas liv och leverne.
”Det råder inget tvivel om att den misslyckade häckningen berodde på ett varmare hav. Uppvärmningen började kring 1996 och haver har nu blivit 1,5 grader varmare”, säger Erpur Snaer Hansen, forskare vid South Iceland Nature Center, vars logga passande nog är just lunnefågeln. ”Däremot vet vi inte med 100 % säkerhet om klimatförändringen är boven eller inte, eftersom det finns temperaturscykel på 70 år som vi just nu kan befinna oss på toppen av. Liknande ”värmeböljor” har inträffat under 1920-talet, och den senaste i mitten av 60-talet.”
Även om Hansen är försiktig med sina uttalanden har många forskare varnat för Atlantens uppvärmning och ser det som en del av en större bild: klimatförändringen. Fauna, fisk- och fågellivet följer alla samma mönster. Arter som levde 4-500 kilometer söderut har nu dykt upp i nordligare breddgrader. Medan 26 nya fiskarter har fångats i isländska vatten under det senaste årtiondet, har andra flyttat till kallare hav. Bland dem t.ex. sill – lunnefåglarnas främsta föda.
”Vad som sker på Island kan vi även bevittna på många andra orter i norra Atlanten. Och det faktum att vi fenomenet äger rum på en så stor geografisk yta pekar mot en gemensam orsaksfaktor: klimatförändringen” , säger Ævar Petersen, pensionerad ornitolog på Islands naturhistoriska institut i en intervju med National Geographic.
En av de nya arterna som begett sig norrut är makrillen. Fiskarna på Island och Färöarna kunde knappt tro vilken tur de hade, och kunde omedelbart fiska upp tonvis med makrill i sina territoriella fiskevatten. Men problemet var fiskekvoterna som redan givits grannländer som Storbritannien, Irland och Norge, och som tidigare haft makrillstimmen vid sin egen tröskel. Resultatet blev en av de första klimatrelaterade diplomatiska konflikterna i Europa som ledde till EU-sanktioner.
E
nligt somliga miste Island sin chans till EU-medlemskap efter ”makrillkriget” eftersom förhandlingarna fördröjdes och den nya regeringen motsatte sig ett medlemskap och frös ansökningen.
Men inte allt hopp är ute för lunnefågeln. De kan leva upp till 24 år och börjar föröka sig kring 11-12 års ålder. Med andra ord betyder det att arten, trots den massiva förlusten efter år 2005, kan komma att återhämta sig, och hotas åtminstone inte än av utrotning. Om havet svalnar kan populationen eventuellt växa till sig igen.
”Den misslyckade häckningen var en chock för alla”, säger borgmästare Elliði Vignisson. ”Så mycket av vår tusenåriga historia är sammanlänkat med lunnefågeln. Den utgjorde länge en betydande del av vår kost, men nuförtiden handlar den mest om vårt kulturella arv. Det enda vi kan göra är att vänta och hoppas.”
Detsamma gäller för oss, eftersom lunnefågelns – och många andra arters – predikament är, med forskare Freydir Vígfúsdóttirs ord, ”en enorm orsak till oro, inte bara i de Nordatlantiska områden utan globalt, överallt.”
Läs även de övriga artiklarna i UNRICs nordiska nyhetsbrev för december: https://unric.org/sv/nyhetsbrev
