Skydda valarna för att skydda planeten

Valar är kända för att vara havets största och mest intelligenta varelser. Nu har forskare upptäckt att de också fångar tonvis med kol från atmosfären. Värdet uppgår till hela $1 biljon dollar för alla stora valar, enligt en studie publicerad av Världsbanken. Genom att skydda valarna kan vi också skydda planeten.

I hundratals år har människan jagat och dödat valar för deras ben, olja och kött. Det tidigaste uppgifter man har om kommersiell valfångst dateras till omkring år 1000. Sedan dess har miljoner valar dödats. Experter uppskattar att valbeståndet minskat med 66-90 procent.

”Det potentiella kolupptaget hos valar är häpnadsväckande,” står det i Världsbankens rapport. ”Vår försiktiga uppskattning värderar en genomsnittlig vuxen val till mer än $2 miljon dollar och långt över $1 biljon dollar för hela beståndet för stora valar.”

Valar lagrar kol i sina kroppar under sina långa liv, en del blir uppemot 200 år gamla. När de dör sjunker de till havsbotten och tar kolet med sig. Enligt studien binder varje stor val i genomsnitt 33 ton koldioxid. Under samma period bidrar ett träd endast med 3 procent av den kol som en val lagrar.

Valstjärt, isberg, valar
Foto: Rod Long/Unsplash

I en studie 2010 fann forskare att före kommersiell valjakt fick valarna koldioxidnivåerna att sjunka från 1.9 miljoner ton ner till 190,000 ton per år. Fångade kadaver sjunker inte till havsbotten utan processas och koldioxiden släpps ut i atmosfären.

Andrew Pershing är medförfattare till en av studierna och arbetar som marinforskare vid universitetet i Maine, han uppskattar att 1900-talets valjakt har adderat 70 miljoner ton av koldioxid till atmosfären. Han menar att ”Det är mycket men 15 miljoner bilar kan släppa ut lika mycket på bara ett år. I USA finns i dag 236 miljoner bilar.”

Valar har inte bara ett värde när de är döda. Avföringen från dessa storslagna däggdjur har förvånansvärt nog betydelse för klimatet.

Valar finner sin föda i djuphavet och bryter vattenytan för att andas och tömma tarmen. Deras järnrika avföring skapar förutsättningar för fytoplankton att växa. Trots sin mikroskopiska storlek har planktonen tillsammans inflytande över planetens atmosfär genom att fånga in runt 40 procent av alla producerad koldioxid – det är fyra gånger mer än regnskogen i Amasonas.

Vicki Hames, policychef för Val- och delfinkonservering, säger i en artikel från BBC, ”Vi måste se på valjakt som en tragedi där en stor biologisk kolpump tagit bort från havet. Den hade kunnat ha en mycket större effekt på produktionen av fytoplankton och havets förmåga att ta upp koldioxid.”

 

Val, bubblor, havet
Foto: Anna Zuloaga/Unsplash

”Fynden i Världsbankens rapport visar tydligt den fantastiska kopplingen mellan några av de största och minsta levande organismerna som finns på vår planet – och vikten av att förstå dessa komplexa förhållanden, inte bara för deras inneboende värde utan för den avgörande roll naturen har för att vi också ska kunna leva,” sade Doreen Robinson, expert på djur- och natur vid FN:s miljöprogram.

Valpopulationen är i dag bara en smula av vad den en gång var. Biologer uppskattar att det finns strax över 1.3 miljoner valar i havet, en fjärdedel av vad det var före valfisket då det fanns 4-5 miljoner. En del arter, som blåvalen, är idag bara omkring 3 procent av vad den en gång var. För att bevara och skydda valbeståndet måste vi minska de faror som valarna möter i våra hav.

Ett sätt är att göra detta är att implementera Förenta Nationernas REDD Program-model för att skydda skogar. Genom att uppmärksamma att skogsskövlingen står för 17 procent av koldioxidutsläpp kunde FN:s REDD program ge incitament för länder att bevara sina skogar som ett sätt att hålla koldioxid borta från atmosfären.

”På liknande sätt kan vi skapa finansiella mekanismer för att främja bevarandet av världens valkopulation,” sade rapportförfattarna. ”Incitamenten är i form av subventioner eller annan kompensation som kan hjälpa de som gör stora ekonomiska uppoffringar för att skydda valarna. Till exempel kan fraktbolag kompenseras för omlagda fartygsrutter som minskar risken för valkollisioner.”

Forskare uppskattar att om inte nya metoder implementeras kan det ta över 30 år innan valarna dubblat i antal och flera generationer innan de når antal i pariteter med dem innan valfisket. ”Samhället och vår egen överlevnad har inte råd att vänta såhär länge,” säger de.

Relaterade artiklar

Klimatet: Människan värre än vulkanerna

En av våra populäraste matfiskar utrotningshotad

Senaste artiklar

Generalsekreterarens uttalande om COVID-19