Mars 2015 – Den svenska regeringen förkunnade den 11 februari att den avser anta en aktivare roll inom de FN-ledda operationerna. Nyligen utvalde utrikesminister Margot Wallström lovade i sitt första utrikespolitiska tal att FN:s plats i den svenska utrikespolitiken skulle återställas.
Wallström betonade att Sverige både vill och kan ta ansvar för gemensamma lösningar inom FN. En svensk expertgrupp har redan skickats till Mali för att delta i FN:s operation MINUSMA, som det första större bidraget till en FN-ledd operation sedan 2006.
”Ett uttryck för vår tro på en global fredspolitik är det svenska styrkebidraget till FN:s operation i Mali. Det blir vårt första stora bidrag till en FN-ledd insats sedan 2006. Vi deltar även i en rad
andra insatser, många under FN:s ledning, i bland annat Sydsudan, Liberia, Afghanistan, Demokratiska republiken Kongo och Mellanöstern. Regeringen anser att Sverige ska delta i fler FN-ledda insatser.”
Från tusen till en
I slutet av januari 2015 var Sveriges bidrag bestående av trupper och polispersonal för FN-ledda operationer totalt 155 man. Av dessa var 98 stationerade i Mali.
Under de senaste åren har den svenska regeringen varit i skottlinjen gällande Sveriges obefintliga kontribution till FN:s fredsbevarande operationer. Enligt det svenska FN-förbundet låg det totala svenska bidraget under 2008-2013 på 30 man totalt, all personal inkluderad. Under en viss tidpunkt av 2013 fanns endast en svensk soldat inom hela FN-systemet, stationerad i Sydsudan. Jämförelsevis fanns det tjugo år sedan 1041 svenska fredsbevarare på samma datum.
FN-förbundets ordförande Aleksander Gabelic välkomnar därför ökningen. ”Vi har i flera år argumenterat för att Sverige ska återkomma till FN:s fredsfrämjande insatser. Utrikesministerns besked att det svenska bidraget till FN-insatsen i Mali ska följas av fler insatser gör att Sverige efter åtta års frånvaro i högre grad kan bidra till internationell fred och säkerhet. Det stärker också Sveriges ställning i FN-samarbetet”, säger Aleksander Gabelic.
Den omstridda vapenexporten
En av orsakerna till det ökade intresset för FN-ledda operationer kan vara Sveriges anspråk på ett säte i FN:s säkerhetsråd för 2017-2018.
Sverige har varit en medlem av säkerhetsrådet tre gånger: 1957-58, 1975-76 och 1997-98. Däremot har Sverige, precis som dess nordiska grannar, varit mindre framgångsrikt inom FN under de senaste åren. År 2012 lyckades Sverige inte bli invalt i FN:s människorättsråd för 2013-2014. En forskningsstudie av det internationella fredsinstitutet drog slutsatsen att en förklaring var det minskade nordiska bidraget till FN:s fredsbevaring.
Enligt kritiska röster låter regeringen säkerhetsrådets säte påverka landets utrikespolitik i alltför hög grad. Svenska Dagbladet föreslår att Sveriges erkännande av Palestina i själva verket var en del av kampanjen för ett säte, precis som regeringens ovillighet att diskutera den heta potatis som landets vapenexport till Saudiarabien utgör.
Saudiarabien är ett av de länder som besluter om säkerhetsrådets säten, och regeringen försöker därför avstå från att skada bilaterala relationer före omröstningen, skriver SvD.
Både utrikesministern och statsministern har pressats i frågan, till och med inom det egna partiet. Speciellt de gröna har högljutt uttryckt sitt ogillande för exportavtalet.
”Det är ju ingen idé att hamna i säkerhetsrådet om vi innan dess har sålt ut vad vi står för”, säger partiets utrikespolitiske talesperson Valter Mutt till Svenska Dagbladet.
Margot Wallströms pressekreterare har nekat till alla förbindelser mellan Sveriges kandidatur och avtalet med Saudiarabien.
Illusoriska mål?
I de svenska medierna kritiserades Wallströms deklaration för mer fluff än konkret innehåll. Dagens Nyheter påminde om att FN inte kan garantera Sveriges säkerhet i ett fall av utländsk aggression. “Självklart är att FN inte kommer, oavsett om vi sitter i säkerhetsrådet eller inte”, skriver DN.
Tidningen beskriver regeringens attityd gentemot FN som ”rosa drömmar” och ifrågasätter Sveriges kapacitet att göra skillnad i säkerhetsrådet, eftersom Putins veto kvarstår.
Ledarskribenten Per Gudmundsson på Svenska Dagbladet håller med om att Sverige kunde ha större politisk tyngd i det baltiska området. Han anklagar regeringen för att ha placerat alla ägg i en och samma korg.
“Vad händer om kandidaturen misslyckas – finns det då något annat konkret uttryck för regeringens vilja? Utrikesdeklarationen har mer fluff än konkretion. Och vad händer om vi lyckas och det visar sig att Ryssland och Kina inte delar vårt intresse för feministisk utrikespolitik och gränslös solidaritet?”
Artikeln ingår i UNRICs nyhetsbrev för mars 2015
