Alla har en mormor i Dublin

Oidentifierat kvinnligt fotbollslag

Oidentifierat kvinnligt fotbollslag

30.6.2014 – På ytan är en världscup i fotboll, som den som för närvarande pågår i Brasilien, en av de tydligaste uttrycken för nationalism, med flaggor och nationalsånger och händer på hjärtan.

Men då man tar sig en närmare titt är världscupen en enda stor migrationens festival, gömd bakom de allestädes närvarande nationella symbolerna. Åskådarna som viftar med de nationella flaggorna hurrar ofta för spelare som av en eller annan orsak inte kan eller ens nödvändigtvis gillar nationalsången. Många lag har spelare av utländsk härkomst, vare sig vi talar om de afrikanska spelarna i Frankrikes, Englands och Italiens lag, polackerna i det tyska laget eller de albanska muslimska spelarna i det schweiziska laget, bärande en spelskjorta med ett kristet kors på vänstra sidan av bröstet.

Schweiz är i själva verket ett perfekt exempel. Landet kan skryta med spelare av tre etniska grupper som talar antingen tyska, italienska eller franska. Men utöver den nationella cocktailen har 7 av lagets 11 spelare i världscupens öppningsmatch icke-schweiziska föräldrar.  Två har Kosovo-Albanskt ursprung och resten rötter i Albanien, Turkiet, Spanien/Chile, Kroatien och Elfenbenskusten.

Englands koloniala bakgrund har bidragit till fyra svarta spelare i laget i deras första världscup –match, en match de förlorade efter ett mål av en spelare ursprungligen hemma i Ghana.

”Orent blod”

Man kan bara spekulera i vad de fem spelarna av afrikanskt och blandursprung tycker om den franska nationalsångens ord om att spilla ”fiendens orena blod”. Dessa spelare är däremot inte de enda av utländskt påbrå – en har spanska rötter och en Benzema Attribution-ShareAlike 2.0 Generic CC BY-SA 2.0annan algeriska. Karim Benzema är Kabylier från sin fars sida, som år 1998:s världscupstjärna Zinedine Zidane. Båda har valt att inte sjunga med i Marseljäsen före kick-off. ”Ingen bryr sig om jag inte sjunger nationalsången bara jag fixar tre mål”m sade Benzema i en intervju före den första matchen. Och han gjorde som vi minns två mål och tvingade in ett tredje via stolpen och målvakten!

Det tyska laget har fyra spelare av utländskt ursprung (Portugal, Tunisien, Norge och Ghana)  i uppställningen i sin första match mot Portugal –  och två spelare från Polen och en från Albanien på bänken.

”Det är fantastiskt att se ett tyskt lag med så många migranter eller barn till migranter”, skrev isländske bloggaren Egill Helgason. ”Tyskland var det land där de grymmaste och mes otänkbara brott mot mänskligheten begicks, men det nuvarande tyska laget utmanar såväl gammalt som nytt hat och hatets förespråkare.”

En mormor i Dublin, Pristina eller Reykjavik

FlagsFotbollstränare ser i allt större grad nationalitetskonceptet med kreativa ögon. Då den engelska spelaren Jackie Charlton från Världscupen 1966 valdes till tränare för det irländska landslaget, blev han duktig på att hitta irländska rötter hos de mest osannolika av hans spelare som varit helt ovetande om sitt ursprung ända tills de kläddes i grön jersey. ”Alla har en mormor i Dublin”, var Charltons motto.

Många spelare i världscupen har konfronterats med dilemmat om vilket landslag de borde spela för. Men få har som Adnan Januzaj i Manchester United varit berättigad att spela för minst 4 olika landslag. Januzai föddes i Bryssel, Belgien, och är son till Kosovoalbanska flyktingföräldrar. För ovanliga och komplicerad orsaker kunde han välja mellan att spela för Belgien, Turkiet, Serbien, Albanien och även England eller Kosovo. Han valde slutligen Belgien och är närvarande i Brasilien.

Hundratusentals européer har utvandrat till Amerika under de senaste hundra åren och många starka band kvarstår över Atlanten. Vissa argentinska spelare har valt spanskt (Alfredo di Stefano) eller Italienskt medborgarskap, medan brasilienare har föredragit ett portugisiskt (Deco), spanskt (Marcos Senna) eller italienskt (Thiago Motta) eller kroatiskt (Eduardo).

Få spelare i lokala klubbar

Upp till 1000 brasilianare emigrerar till Europa varje år på jakt efter grönare betesmarker. De är int ensamma. Faktum är att största delen av den pågående världscupens stjärnor inte förtjänar sitt levebröd i sina hemländer. Lionel Messi från Argentina och Christiano Ronaldo från Portugal kämpar båda för titeln av världens bästa fotbollspelare, och utövar båda sin sport i Spanien.

Endast en spelare i Argentinas första världscupmatch spelar fotboll för ett argentinskt lag, och inte en enda av deras motståndare i laget för Bosnien-Hercegovina spelar för lokala klubbar. Samma situation gäller för Brasilien – endast en av den första matchens elva spelare spelar för en inhemsk klubb, och endast tre i det franska laget.

Däremot spelar alla de som deltog i Englands första match mot Italien, för lokala klubbar, och alla utom två i det italienska laget. Men de är undantaget som utgör regeln.

Inga vikingar i världscupen?

Viking Attribution-NonCommercial-ShareAlike 2Inget av de fem nordiska länderna kvalificerade sig för världscupen i Brasilien och många kommer att sakna den färgstarka Zlatan Ibrahimovic som spelar för Paris St.Germain i Frankrike.

Däremot närvarar två ”vikingar” under världscupen. Mix Diskerud, som föddes i Norge med en amerikansk mamma och norsk pappa, har aldrig bott i USA och har t.om. spelat en internationell match på ungdomsnivå för Norge mot USA. Däremot sade han ja då han tillfrågades om han kunde spela för USA under världscupen.

Aron Jóhansson har isländska föräldrar och föddes medan de studerade i delstaten Alabama i USA. De återvände till Island då deras son var endast tre år gammal. Jóhansson blev en profsspelare och kallades till det isländska och amerikanska landslaget nästan samtidigt år 2013. Han föredrog USA och blev den första nordbon att spela i världscupen då han hoppade in under den 23:e minuten under USA:s första match mot Ghana.

Även om Jóhansson troligen har få eller inga minnen av landet i vilket han föddes, kommer han ändå att sjunga det lands nationalsång han lämnade som treåring.

FN under världscupen

FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon, fotbollsentusiast sedan unga år, deltog i öppningsceremonin för världscupen i Sao Paulo. ”Denna delade passion är en sann demonstration för hur sport kan bringa människor samman under gemensamma värden – sammanhållning, fair play och ömsesidig respekt”, sade generalsekreteraren.

Många FN-organ har använt sig av världscupen för att föra fram sina kampanjer, som t.ex. Unicefs kampanj mot trafficking och exploatering av barn, UNAIDS och UNFPA:s kampanj ”skydda målet” (Protect the Goal) och ILO:s kampajn ”Rött kort för barnarbete” eller UNHCR:s kampanj om fair play för flyktingar.

Andra använder sig av analogier – den 17:e juni, under världsdagen mot ökenspridning och torka, poängterades det att ökenspridningen ödelägger ett område motsvarande 32 fotbollsplaner varje minut.

Resten av artiklarna om migranter i nyhetsbrevet för juni hittar du här