Ban Ki-moon om Sydsudan: En ny stat föds

alt

altLördag 9 juli blir republiken Sydsudan en stat bland andra. Över tjugo statsöverhuvud och hundratals utrikesministrar kommer att samlas i huvudstaden Juba för att se en ny flagga hissas och landets första president Salva Kiir Mayardit sväras in. ”Vårt syfte är att göra mer än att fira detta viktiga steg. Syftet är att understryka det ansvar som det internationella samfundet har att stöda det Sydsudanska folket i deras strävan att bygga en stabil, robust och välmående stat”, skriver FN.s generalsekreterare Ban Ki-moon.

alt”För över åtta miljoner medborgare i Sydsudan kommer det att bli en minnesvärd och känslofylld dag.
I januari i år röstade de i en historisk folkomröstning för att separera från Sudan. Detta skedde fredligt vilket är en framgång för både den nord- och sydsudanska ledningen.

Men priset för en självständig stat har varit högt: två miljoner människor har dött och fyra miljoner har tvingats lämna sitt hem till följd av det 21 år långa inbördeskriget som avslutades år 2005. Och när presidenterna och ministrarna stiger på sina flyg hem igen kommer enorma utmaningar att kvarstå.

På sin födelsedag kommer staten Sydsudan att placera sig i bottnen av alla utvecklingsindex. Sifforna är tankeväckande. Landet har det högsta antalet dödsfall i barnsäng i världen. Det uppskattas att över 80 av landets kvinnor är analfabeter. Över hälften av folket tvingas klara sig på mindre än en dollar per dag. Fattigdom, osäkerhet och bristande infrastruktur är frågor som den relativt nya och oerfarna regeringen med outvecklade institutioner måste ta itu med.

De enorma utmaningarna stod klara för mig då jag först besökte Sydsudan år 2007. Området är 620 000 kvadratkilometer stort med mindre än 100 kilometer asfalterad väg.  Risken för våld, prövningar för civilbefolkningen och humanitärt lidande är mycket verklig.

Samtidigt finns det enorm potential. Landet har omfattande oljereserver, bördig jordbruksmark och Nilen som flyter genom landet. Sydsudan kunde bli ett rikt, självförsörjande land som kan erbjuda sin befolkning säkerhet, tjänster och arbete.

Men Sydsudan kan inte lösa dessa utmaningar eller nå sin fulla potential ensamt. Landet behöver samarbetspartners och stöd från omvärlden, framförallt från grannländerna.
Först och främst måste landets nya ledare vända sig till sina kolleger i Khartoum eftersom det är av yttersta vikt att förhållandet till norr är robust och fredligt. Bägge länderna måste prioritera gränsöverenskommelsen, ett förhållande där båda länderna kan dra nytta av områdets oljeinkomster samt gränsöverskridande lösningar som bygger vidare på ländernas historiska, ekonomiska och sociala koppling.

Instabilitet nyligen i Södra Kordofan och i Abyei har försvårat förhållandet mellan nord och syd och skärpt den politiska retoriken. Nu är det dags för både nord och syd att tänka på de långsiktiga fördelarna av att arbeta tillsammans, inte på kortsiktiga politiska vinsterna på den andres bekostnad.
Sydsudan måste också vända sig till sina övriga grannar runt om i världen. Runt om i världen och framförallt i Afrika blir det allt vanligare med regionala samarbeten. Sydsudan kommer att stärkas av att bli en aktiv medlem i de östafrikanska samarbetsorganisationerna och genom att utveckla hållbara politiska och ekonomiska förhållanden på kontinenten.

Slutligen måste Sydsudan vända sig till sitt eget folk. Landet måste hitta en styrka i mångfalden och bygga institutioner som representerar alla de olika geografiska och etniska grupperna. De grundläggande byggstenarna i en modern, demokratisk stat måste garanteras: åsiktsfrihet, politiska rättigheter, öppna institutioner som når ut till folk på landsbygden och folk som lever i konfliktområden.  
Under 2000-talet har det internationella samfundet allt mer betonat statens ansvar gentemot dess medborgare och skyddet av politiska åsikter och demokratiska rättigheter. Händelserna i Nordafrika och Mellanöstern är exempel på vad som kan ske om inte stater uppmärksammar medborgarnas behov.

Förenta Nationerna kommer att stöda den Sydsudanska regeringen i dess arbete att uppfylla de många förpliktelserna. Jag har föreslagit inrättandet av en ny FN-närvaro i Sydsudan för att stöda bygget av de institutioner som landet behöver för att stå på egna ben. Men vi bör komma ihåg att FN bara är en del av det större nät av samarbetspartners som den nya regeringen bör skapa – med regeringen i norr, med grannländer och, viktigast av all, med sitt eget folk.

Den 9 juni kommer jag att sälla mig till övriga ledare för att uppmärksamma Sydsudans självständighetsdag. Det sista ett nytt land behöver är en fest för att fira dess födelse för att sedan glömmas bort till dess att nästa kris inträffar. Vårt syfte är att göra mer än att fira detta viktiga steg. Syftet är att understryka det ansvar som det internationella samfundet har att stöda det Sydsudanska folket i deras strävan att bygga en stabil, robust och välmående stat.”


På bilden förbereder sig säkerhetspersonal inför Sydsudans självständighetsfirande.
UN Photo/Paul Banks