Varje dag får vi nya bevis. Klimatförändringarna har blivit verklighet för var och en av oss.
För att nämna ett exempel, några dagar sedan rapporterade amerikanska forskare att polarisen smälter snabbare än man trodde var möjligt. De uppskattar att 40 procent av sommarisen som täcker Arktiska havet kommer att vara borta år 2050. Tidigare studier har räknat med att detta inte skulle ske på hundra år.
Så det är inte så konstigt att klimatfrågorna ligger höst uppe på den politiska agendan. Därför har jag bjudit in ledare från hela världen till de Förenta Nationerna för ett möte i dag. Jag är mycket oroad att vi inte gör tillräckligt för att stoppa utvecklingen.
Dagens möte är en uppmaning till politisk beslutsamhet. Det är dags att alla länder, stora som små, inser att vi måste ta itu med klimatförändringarna omedelbart och förstår att vi alla har ett intresse i detta. Klimatförändringen är den avgörande frågan av vår tid.
Forskningsresultaten talar sitt tydliga språk. Detta åskådliggjorde forskare från hela världen, under ledning av FN: s mellanstatliga klimatpanel IPCC, tidigare i år. Den globala uppvärmningen är verklig och om vi inte gör någonting nu kommer följderna att bli katastrofala under de kommande årtiondena. Vi vet vad vi måste göra och vi har åtgärderna och teknologin för att göra det. Vi måste ta itu med problemet genast.
Men det vi saknar är tid. Jag reste till Chad nyligen och kunde med egna ögon se den effekt klimatförändringarna har på människor. Omkring 20 miljoner människor är beroende av en sjö och ett nätverk av floder som på trettio år har sjunkit till en tiondel av sin ursprungliga storlek. De värsta regnen i mannaminne drabbar Afrika just nu och tvingar hundratusentals människor att fly från sina hem. Detta är tecken på vad vi står inför. Om vi inte agerar omedelbart kommer de problemen som vår generation står inför nu att bli ännu värre för våra barn.
Med dagens möte har jag utmanat världens presidenter och statsministrar att visa ledarskap. Ledarskap handlar om val, svåra val och om att visa nya vägar. Det handlar om visioner och om politisk vilja, förmågan att kunna förutse vad vi måste göra och kunna tvinga fram en förändring. Jag är medveten om att det inte kommer att bli lätt. Men bara genom att agera nu kan vi undvika mer lidande senare.
Vi måste alla tillsammans betona vikten av åtgärder och de industrialiserade länderna kommer att få bära den tyngsta bördan. De som orsakat största delen av problemet måste bära det tyngsta ansvaret för att minska utsläppen.
Samtidigt måste utvecklingsländerna också vara motiverade att ta del i förändningen. Men vi kan inte kräva att de skall göra stora uppoffringar för att passa in i vår lösning på den globala uppvärmningen. Utvecklingsländerna har rätt till tillväxt och ekonomisk utveckling. De har rätt att ta sig upp ur fattigdomen och vi skall fortsätta hjälpa dem med det. Vi måste samarbeta med den privata sektorn, stimulera ekonomisk aktivitet, använda nya finansieringsformer och marknadsbaserade åtgärder, vi måste utveckla och sprida kunskap samt skapa nya jobb.
Vår planet är mer ömtålig är vi tror. Ekosystemen, som miljoner liv är beroende av, riskerar att förstöras och det är inte bara djurarter utan i vissa fall hela länder och folk som riskerar att försvinna. Och de människor som drabbas värst är de som hard et svårast att göra något åt det och samtidigt har minst ansvar för problemet. Detta är en moralisk fråga. Vi måste tänka på vårt gemensamma ansvar och allas bästa då vi tar itu med problemet.
Vi måste utgå från nationella åtgärder och dessa hittills har dessa inte varit tillräckliga. Femton år efter att FN:s ramkonvention om klimatförändringar, UNFCCC, undertecknades i Rio och tio år efter Kyoto protokollet, som förövrigt går ut 2012, ökar fortfarande de industrialiserade ländernas utsläpp.
Men nationell politik räcker inte. Eftersom utsläppen inte känner landsgränser och eftersom det är många politiska och ekonomiska intressen inblandade måste vi samarbeta internationellt. Vi har en idealisk struktur för detta, nämligen FN. FN har den unika möjligheten att få till stånd en meningsfull, rättvis och hållbar lösning på klimatförändringarna.
I år står vi inför ett vägval. I år har regeringarna godkänt de övertygande resultaten av ICPP:s forskning, medvetenheten om problemet har dominerat den politiska agendan i hela världen och jag uppmanar nu världens ledare att agera och visa ledarskap. Att fortsätta som tidigare är inget alternativ.
På FN:s klimatkonferens på Bali i december i år måste regeringarna arbeta intensivt och kreativt för att skapa ett system för vidare förhandlingar. Vi behöver ett nytt och omfattande internationellt klimatavtal som alla nationer kan omfatta.
Detta är ett avgörande ögonblick för oss alla. Vi har ett historiskt ansvar för kommande generationer och våra barnbarn dömer oss.
Av FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon
