En islänning i Khartoum

Pall Asgeir 2

Pall Asgeir 2

Oktober 2015 – Månadens nordiska profil är Páll Ásgeir Davidsson, en isländsk expert på rättssäkerhetsförfarande och även FN:s kontakperson för polis-, rätts- och korrektionsväsendet i Sudan.
För närvarande arbetar Pall med att underlätta FN:s arbete för att förbättra koordinering och koherens gällande alla FN:s rättssäkerhetsinterventioner i Darfur, Sudan. Som en del av det leder han även utvecklingen av ett förenat rättssäkerhetsprogran för Darfur.

Berätta om hur du började arbeta för FN och på vilka ställen du arbetat för organisationen sedan dess?

PallAsgeir3Det var ett minnesvärt ögonblick då jag började arbeta för FN år 2003. Jag hade arbetat för det Europeiska rådet och OSCE innan dess, och precis avslutat min magistersutbildning i internationell rätt vid Columbias universitet. Jag var imponerad av den tyngd dessa regionala organisationer hade, och jag ville absolut ta min internationella karriär till en ny nivå och börja jobba för FN. Jag stannade i New York i många månader för att följa upp mina ansökningar, men till ingen nytta. Så bestämde jag mig en dag för att nog är nog, och att det var lika så bra att jag återvände hem och började ett normalt liv. Jag råkade befinna mig i FN:s högkvarter just den dagen, och på vägen ut beslöt jag mig för att gå via en av de personers kontor som jag skickat mina ansökningar till för att säga adjö. Jag minns hur skeptisk han såg ut då jag steg in. Före jag hann säga något sade han att han hade en e-post till mig på sin skärm och frågade: ”Vill du åka till Nairobi?”. Efter det har jag arbetat för FN i Kenya, New York, Kongo och Sudan.

Vilka eller vilken har varit din största utmaning hittills?

Det finns inget enkelt i denna typ av jobb. Allt från att fylla i FN:s egna formulär till att försöka åtgärda några av världens största kriser är en utmaning. Men det är samtidigt belönande och stimulerande… speciellt det senare. Hittills har jag verkligen njutit av möjligheten att finna nya lösningar på olika professionella problem. Den största utmaningen är kanske att vara långt ifrån sin familj. Fredsbevarande arbete och familjeliv är inte lätt att få att gå ihop.

Tror du att du lyckats göra konkret skillnad i de länder du arbetat?

Pall AsgeirJag har ofta jämfört arbetet i FN:s operationer med att vara den första personen som anländer till en olycksplats. Man kanske inte har träning i förstahjälp, man kanske inte är en sjukvårdare – men eftersom man är där, kan ens handlingar rädda liv. I DR Kongo utvecklade och säkrade jag en finansiering för ett projekt som möjliggjorde de första landsomfattande konsultationerna och kapacitetsuppbyggandet för landets domarkår. Det var en otrolig upplevelse att delta i projektet och med egna ögon se hur viktigt det var för domarna att få både välbehövt material och träning. I vissa fall har resultatet varit frigivning av personer som orättmätigen arresterats.

Och saker och ting rullar på i Sudan. Vi har precis etablerat den första formella samarbetsplattformen för rättssäkerhet med hjälp av FN:s koordinator för området och UNAMID:s biträdande specialrepresentant. Vi gör stora framsteg i utvecklingen av ett omfattande program som möter de rättsliga behoven i området och möjliggör en smidig övergång inom rättssäkerhet från FN:s operation UNAMID till FN:s landsteam UNCT. Vår plan är även att se till att programmet är funktionellt och igång i juli, så mer om det senare…

Du har varit aktiv i det internationella samfundets tjänst på platser som Kosovo, Kongo coch Sudan. Hur utmanande är det att handskas med så svåra och olika omständigheter?

Det hör till extraförmånerna att datorn stänger av sig på grund av hettan då man jobbar utomhus. Eller att inte ha varken elektricitet eller vatten då man kommer hem dödstrött. Eller att inte ha något annat sällskap än myggor efter kontorstid. Att inte kunna nå sina nära och kära på grund av begränsat nätverk. Få eller inga kulturella aktiviteter utanför arbetet, speciellt om man är hänvisad till ett stängt FN-område. Och såklart finns det även en hel hög med säkerhetsrisker, från beväpnade grupper till inte alltid så hälsovänliga levnadsförhållanden.

Samtidigt är det viktigt att minnas att ortsbefolkningen måste leva med dessa utmaningar hela tiden, och ofta är de än mycket värre. De får inte åka hem på regelbunden semester, eller spendera sin dag i ett säkert och tryggt kontor med vatten och luftkonditionering. Och stödet från FN och ens kolleger hjälper en att tackla vardagens utmaningar.