En liten folkmassa samlades framför generalförsamlingsbyggnaden och såg med häpna miner en skåpbil parkera. Skåpbilen, visade det sig, bar på en dyrbar last.
Det svenska rådet, lett av Anna Karin Eneström, Sveriges ständiga representant vid FN, kom för att förbättra ett stycke FN-historia: Meditationsrummet.
Skåpbilen stannade och med den kom de nya bänkarna.
1957 skedde en totalrenovering av Meditationsrummet som leddes av den tidigare generalsekreteraren Dag Hammarskjöld. Det förnyade utrymmet var en gåva av Sverige, Friends of the UN Meditation Room, och Marshall Field Foundation.
I broschyren som delades ut vid invigningen av lokalen, sade Dag Hammarskjöld; ”…vi har inom oss ett centrum av stillhet omgivet av tystnad. Detta hus som är tillägnat arbete och debatt i fredens tjänst, borde ha ett rum som är tillägnat åt tystnad i yttre bemärkelse och stillhet i inre bemärkelse”.
En del av denna renovering var installationen av meditationsbänkar, personligt utvalda av Dag Hammarskjöld.
Dessa bänkar designades ursprungligen av Carl Malmsten och tillverkades av möbelföretaget Tre Sekel i Tibro, Västergötland, Sverige.
De massiva ekbänkarna bär upp en dyna av flätat och torkat sjögräs som kommer från Östersjön.
Efter att ha stått där plikttroget i 60 år började de visa sina ålderstecken.
Under 2021 har man lagt stor vikt vid att byta ut bänkarna. Identiska bitar har skapats av samma tillverkare från originaldesignen, med samma material och tekniker från deras första iteration.
De begåvade bänkarna fördes till FN tack vare Dag Hammarskjöld-stiftelsens generositet och Sveriges hängivenhet.
Och det var då, under en varm oktobereftermiddag, som Eneström tog upp en bänk och bar den till Atul Khares, undergeneralsekreteraren för operativt stöd, och hans väntande armar.
Hans varma kommentarer om livskraften i förhållandet mellan Sverige och FN fyllde lobbyn i generalförsamlingsbyggnaden där bänkarna placerades – en efter en – i den vördnadsfulla stillhetens centrum som Dag Hammarskjöld en gång odlat.
