Grönlands befolkning på ungefär 60 000 människor motsvarar städer som Gladsaxe i Danmark, Järfälla i Sverige, Torquay i England eller St Nazaire i Frankrike. På basen av befolkningsmängd må Grönland vara en lilleputt, men geografiskt är det en jätte på cirka 2,2 miljoner kvadratkilometer, ungefär fyra gånger så stort som Frankrike.
Som om detta inte skulle utgöra tillräckligt med utmaningar, måste grönlänningarna även tampas med ett besvärligt klimat och geografiska faktorer som glaciärer, is och berg – och brist på infrastruktur.
Trots detta har Grönland en livfull och levande media med både offentlig och privat tv och radio, två dagstidningar och närapå en hel nation uppkopplad på nätet.
Det grönländska språket är baserat på Kalaallisut, dialekten från västkusten, som blev det officiella språket år 2009 och är nära besläktat med Kanadas inuiters språk.
”Media på vårt eget språk är av stor vikt för kontakten mellan medborgarna i det här landet, och inte minst för bevarandet av vår kultur”, säger Mariia Simonsen, talesperson för de grönländska journalisternas förbund. ”Ett gammalt grönländskt talesätt lyder: ett folk utan ett språk är som en kajak utan skinn. En kajak kan inte flyta utan sin yta av skinn – den skulle sjunka och vara fullständigt obrukbar”.
Teve- och radiosändningarna på Grönland förses av det offentliga KNR (Kalaallit Nunaata Radioa), men det finns även privat kabel-tv i huvudstaden Nuuk.
Det främsta tryckta mediet i Grönland består av Sermitsiak och Atuagagdliutit- Grönlandsposten som publiceras en gång i veckan.
Mariia Simonsen poängterar att det inte på något sätt är givet att ett språk som talas av endast 60 000 människor överlever i vår moderna värld, och att medierna spelar en viktig roll i kampen för överlevnad.
”Språk utvecklas genom att de används. Medier, och inte minst sociala medier, bidrar till vårt språks överlevnad, dess utveckling och anpassningsförmåga.”
Danska är det första språket för ungefär 12 % av befolkningen och talas av nästan alla som ett andra språk.
”Vi lever i ett tvåspråkigt land och även engelskan är mycket närvarande. Vårt språk får många intryck av danskan och engelskan och faran för vår media är att grönländskan alltmer blir ett översatt språk. Många artiklar är från början skrivna på danska och sedan översatta i både elektronisk media såväl som i tryck. Det förekommer en hel del översättningsarbete under strikta deadlines. Detta betyder i sin tur att det förekommer många misstag och direkta översättningar där den egentliga meningen går förlorad och effekten av ursprungsspråket lyser igenom såväl i ordval som i satskonstruktion.”
Grönlands fönster mot den yttre världen är fortsättningsvis till en stor del via Danmark, men intressant nog har Grönlands rundradio en utlandskorrespondent även i Kanada. ”KNR har en permanent korrespondent i Montreal som täcker inuiterna i Kanada. KNR:s radio och teve har regelbundna program om andra ursprungsfolk men dagstidningarna fokuserar inte så mycket på ämnet.”
Traditionell media på Grönland möter exakt samma problem som dess motsvarigheter annanstans i världen – brist på reklambudget, konkurrens från internet, nedskärningar och minskad budget.
Grönlands kolossala storlek är såklart en ytterligare utmaning för lokala medier som ironiskt nog någon gång är avundsjuka på utlandskorrespondenter som lätt kan bekosta resor även till fjärran orter inom landet.
”Kopior av de två dagstidningarna når i vissa fall de mest långväga bosättningarna långt efter publiceringsdatum, och dagstidningar, TV och radio har begränsade resurser för att skicka ut sin personal till olika delar av landet. Däremot har utländsk media möjligheterna att resa till Grönland och tala om dess folk i till exempel miljö-, natur eller klimatkontext, vilket vi såklart fullhjärtat välkomnar här uppe”, säger Mariia Simonsen.
