År 2026 innehar kvinnor för första gången i historien de högsta ledarpositionerna i samtliga tre sameting i Norge, Sverige och Finland.
Men när de tre sametingspresidenterna får frågan om urfolkskvinnors och flickors rättigheter, roll och framtid återkommer de till ett gemensamt budskap: För samiska flickor börjar jämställdheten långt innan de träder in i ett sameting eller tar på sig en formell ledarroll. Den börjar med vad de får lära sig att de kan göra – och att de har rätt att göra det.
UNRIC har talat med de tre sametingspresidenterna: Silje Karine Muotka, president för Sámediggi i Norge; Marianne Gråik, president för Sámediggi i Sverige; och Pirita Näkkäläjärvi, president för Sámediggi i Finland.
– Det som gör det här ögonblicket särskilt för mig är möjligheten att arbeta tillsammans med kvinnliga ledare som jag hyser stor respekt för, säger Silje Karine Muotka. De bidrar med olika erfarenheter, styrkor och perspektiv, och jag tycker att det säger något viktigt om ledarskapet i Sápmi i dag.
Tre sameting – tre olika mandat
Även om de tre sametingen har samma grundläggande uppdrag – att representera det samiska folket och främja dess rättigheter och intressen – har de olika befogenheter.
Norge har gett sitt sameting ett brett politiskt och administrativt mandat. Finland erkänner uttryckligen det samiska folkets rätt till självbestämmande och möjliggör samiskt självstyre i frågor som rör språk och kultur. Sveriges Sameting har däremot en ovanlig dubbelroll: att både företräda samerna politiskt och samtidigt fungera som statlig myndighet.
De tre sametingspresidenternas budskap får en särskild betydelse när Förenta nationerna
den 5 september uppmärksammar den första Internationella dagen för världens urfolkskvinnor och -flickor.
Uppskattningsvis tillhör 185 miljoner urfolkskvinnor världen över fler än 5 000 urfolk. De bär på och för vidare kunskaper, traditioner och perspektiv som är viktiga för deras samhällen och för världen i stort.
– Det finns en mer hållbar och stabil väg framåt när samhället lyssnar på urfolken, säger Marianne Gråik.
Hon efterlyser en förändring från en marknadsorienterad modell för samhälls- och nationsutveckling till en modell som bygger på respekt för miljön. Framsteg bör enligt henne inte enbart mätas i ekonomiska termer, utan också utifrån hållbarhet, hälsa och välbefinnande.
Tradition och moderna tider
Samiska kulturtraditioner och levnadssätt är mångfacetterade och varierar över Sápmi. De omfattar bland annat långvariga relationer till renskötsel, fiske, jakt, insamling och traditionellt hantverk. Dessa traditioner förblir en viktig del av samisk kultur och identitet samtidigt som de fortsätter att utvecklas i samiska samhällen.
Men när hon talar om de utmaningar samiska kvinnor och flickor står inför idag, betonar Pirita Näkkäläjärvi utmaningen att balansera det moderna livet med överföringen av samisk kunskap och traditioner:
– Samiska kvinnor och flickor spelar en nyckelroll i samernas kamp för självbestämmande som ursprungsfolk. En av de största utmaningarna är att kunna hantera trycket från både det moderna livet, såsom utbildning, bygga sitt CV och en karriär, samt utmaningarna med att upprätthålla och utveckla vårt ursprungsfolks livsstil, såsom att lära sig och föra vidare samiska språk och färdigheter i samiska traditionella levnadsliv som renskötsel, samiskt hantverk, fiske, jakt och insamling.
Ett sekel av ledarskap
Betoningen på gemenskap, ansvar och kommande generationer har djupa rötter i samisk
historia. För mer än ett sekel sedan gjorde samiska kvinnor redan sina röster hörda i den politiska rörelsen för sitt folk. En av de mest framstående kvinnorna var Elsa Laula Renberg (1877–1931), en sydsamisk aktivist och pionjär inom samisk politisk organisation. Hon hjälpte till att etablera en tidig samisk politisk förening i Sverige 1904 och grundade 1910 Brurskanken Lappekvinde Forening i Norge.
Renberg var en drivande kraft bakom den första samiska rikskongressen 1917, som samlade omkring 150 samiska deltagare från Norge och Sverige. Hennes engagemang för kvinnors deltagande var tydligt: när hon bjöd in kvinnor att delta skrev hon: ”Inte en enda kvinna ska saknas i vår förening.” Omkring 40 kvinnor deltog i sammankomsten 1917. Mötet lade viktiga grunder för Sámi politiska samarbete, och den 6 februari — dess öppningsdag — uppmärksammas nu som Samernas nationaldag.
– Starka samiska kvinnliga ledare är inget nytt, och jag tror att detta inspirerar ungdomar och normaliserar engagemang och aktivism. Elsa Laula Renberg var den som samlade och förenade samerna till vår första kongress 1917. Idag för unga kvinnor den traditionen vidare på sitt eget sätt, säger Silje Karine Muotka.
Kvinnor som stöttar kvinnor
Det faktum att kvinnor nu leder alla tre samiska parlament korrelerar också med den bredare internationella ramen för ursprungsbefolkningens rättigheter. FN:s deklaration om ursprungsfolks rättigheter erkänner ursprungsfolks rätt till självbestämmande, inklusive rätten att bestämma sin politiska status och att upprätthålla och utveckla sina egna institutioner.
Deklarationen anger också att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt ursprungskvinnors rättigheter och särskilda behov. Marianne Gråiks, Pirita Näkkäläjärvis och Silje Karine Muotkas ledarskap förenar därför två dimensioner av deklarationen: ursprungsfolkens rätt att forma sina egna politiska institutioner och erkännandet av ursprungskvinnor inom denna rättighetsram.
Med blicken ett sekel framåt är alla dessa tre politiska ledare optimistiska inför framtiden. När hon får frågan om vilka råd hon skulle ge nästa generation samiska flickor, talar Marianne Gråik om den skam och skuld som alltför ofta har lagts på samerna. De kan kritiseras för att försvara sina traditionella länder och stå i vägen för utveckling, samtidigt som de får skulden för att inte längre leva enligt den traditionella samiska kulturen—en kultur som själv har påverkats av förlusten av dessa landområden.
– Ibland förväntas vi känna skuld för att vi försvarar vårt land, och ibland skämmas för att vi inte lever våra kulturella liv som samer. Detta har påtvingats oss utifrån. Vi måste arbeta oss igenom det själva, lägga det åt sidan, leva vår identitet och göra det vi brinner för. Och som kvinnor måste vi vara medvetna om att vi är en del av ett hierarkiskt system. Vi kan aktivt stödja varandra. Var vi än bor och på vilken nivå vi än arbetar kan vi stödja andra kvinnor. Om tillräckligt många av oss gör det kan vi skapa en hel rörelse!
För unga samiska flickor är Gråiks råd att utmana skammen och skulden som påtvingas utifrån och att omfamna sin identitet med självförtroende. Silje Karine Muotka i sin tur uppmuntrar nästa generation att delta, lära och bidra utan att känna att de måste ha alla svar.
”Gör det bara!”
– Tro inte att du måste veta allt innan du engagerar dig. Gör det bara. Du ska inte vara rädd för att engagera dig i det du tror på. Du kan alltid be om hjälp, och kom ihåg att lärande är en livslång erfarenhet, och du lär dig på olika sätt från olika människor. Lär dig hur systemet fungerar, men låt inte systemen definiera dig. Du är en kunskapsbärare och behöver förmedla ditt budskap till världen.
Pirita Näkkäläjärvi avslutar:
– Mitt budskap till samiska flickor är att tro på sig själva och följa sina drömmar – vårt samhälle och folk kommer att stötta er längs vägen. I dagens värld är det viktigt att skaffa sig utbildning men också att ge sig själv tid att lära sig den traditionella kunskapen. Men alla behöver inte veta allt. Tillsammans som folk är vi starkare.