Flyktingkrisen i Libanon sedd genom norska linser

Camp

Camp

5.9.2014 – Över en miljon människor har flytt till grannlandet Libanon undan striderna i Syrien. Var fjärde invånare i det lilla landet på 4,5 miljoner är nu en flykting.

Över tre miljoner Syrier har enligt FN:s flyktingorgan nu flytt inbördeskriget som fortsätter att orsaka förödelse i landet. Ytterligare 6,5 miljoner är intern fördrivna. Jordanien och Turkiet bär tillsammans med Libanon den största flyktingbördan, med 608 000 respektive 815 000 flyktingar. Av EU-länderna har Sverige (33 485) och Tyskland (29 365) mer flyktingar än något annat EU-land – men även de faller i skuggan av Syriens grannländer.

Libanon har trots den extremt svåra situationen valt att hålla sina gränser öppna. Antalet flyktingar väntas överstiga 1,5 miljoner innan slutet av 2015 och landet omtalas redan som ett endaste stort flyktingläger.

MOeUNRIC har talat med Håkon Kristensen Moe från Tromsö, som tillbringat sommaren på ett flyktingläger i Libanon nära den syriska gränsen, där han undervisar engelska och hygien.

”Det är av största vikt att flyktingarna får bättre tillgång till hälsovård och utbildning, som på lång sikt kan bidra till att de syriska flyktingarna kan delta i det libanesiska samhället på ett positivt sätt. Idag går utvecklingen i negativ riktning”, säger Moe.”

September betyder normalt starten på ett nytt skolår, men enligt siffror från Refugee Aid faller 350 000 ur skolsystemet i Libanon. Därför är Kristensen Moe speciellt glad över att ha bidragit med undervisning i flyktinglägren.

”Många av barnen jobba intensivt för att lära sig engelska. Det är en fantastisk upplevelse att möta människor som, trots allt de upplevt, har tro inför framtiden.”

Otrygg vardag för syriska flyktingar

En av episoderna som gjort starkast intryck på norrmannen var då den Islamiska Staten (IS) ryckte in i en by inte långt ifrån flyktinglägret. En del valde att vända tillbaka till Syrien, andra till andra städer i Libanon. Han tänker ofta på hur det gick med dem som flydde.

”Det var en stark upplevelse att se fruktan i syriernas ansikten. Att uppleva att situationen förblir osäker och att människorna som lever ett svårt och ostabilt liv är omskakande för en som vuxit upp i trygga Norge.”

Ett av problemen är att eftersom Libanon inte ratificerat FN:s flyktingkonvention från 1951, betyder det t.ex. att lägret han jobbar i, som inte är ett FN-läger, kan betecknas som en ”informell tältbosättning”. Detta betyder i praktiken att flyktingarna hyr land av lokala bönder, för vilka det ofta är lönsammare att hyra ut sin mark än att odla den. Men för flyktingarna är situationen svår och pengarna räcker inte alltid till.

”Familjerna som bor här får ungefär 600 Norska kronor av FN varje månad, varav 450 går till dessa bosättningsutgifter. Detta medför en svår situation där pengarna inte räcker till mat och mediciner. Många familjer skuldsätter sig för att klara vardagen”, säger Moe.

Arbetet i Libanon närmar sig slutrakan för Moe. Medan han kan återvända till Norge, sörjer han över att människorna han mött möter en osäker framtid och kalla vintermånader.

”Syriens flyktingar har få val, de styr inte sitt eget öd, och deras liv har ödelagts på bara tre år. Det är oerhört sorgligt att tänka på”, säger Moe.