20 juni 2008
Intolerans, politiska sammanbrott och krig, har ofta en lång och skadlig historia. Men bräckliga politiska system och samhällen som faller samman i förödande våld har även framkallat en mänsklig reaktion där vi skyddar dem som tvingas fly från sina hem på grund av förföljelse. Traditionen att bevilja asyl kan spåras tusentals år tillbaka i tiden och det är ett av de tidigaste kännetecknen på civilisation. Idag står principen fast nedtecknad i den 14: e artikeln i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, en deklaration som i år fyller 60 år. ”Envar har rätt att i andra länder söka och åtnjuta fristad från förföljelse.”
Enligt Förenta Nationernas flyktingkonvention från 1951 är en flykting en person som flytt sitt land med anledning av en välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller politisk uppfattning. Men sen 1951 har frågan om civila som flyr blivit allt mer komplex. Det är svårt att skilja på en flykting och en person som flytt över gränser på grund av hunger. Människor drivs iväg till följd av flera sammanverkande faktorer, det i kombination med att det är lättare att röra på sig idag, har gjort det allt svårare att skydda människor på flykt.
Konflikter och fattigdom är de vanligaste orsakerna till att människor flyr. Dessa förvärras nu ytterligare av klimatförändringar, samt av brist på mat och resurser, faktorer som kan leda till allt större osäkerhet i framtiden. Det som ytterligare förvärrar situationen är det faktum att ansvaret att bevilja asyl för tillfället ligger oproportionerligt tungt på utvecklingsländerna. Faktum är, att tvärt emot vad många tror, så bär utvecklingsländerna den tyngsta bördan. De tar emot fler flyktingar än industriländerna trots att de redan lider bristen på resurser.
Under det senaste året har antalet flyktingar i världen ökat till över 16 miljoner. Jag uppmanar det internationella samfundet att snabbt intensifiera sitt arbete för att lösa både de bakomliggande orsakerna till flyktingströmmarna samt ta hand följderna av dem. Mer internationell solidaritet är nödvändigt om vi skall dela på bördan att skydda på ett mera jämlikt sätt.
Jag vill tacka FN:s flyktingkommissarie och FN:s andra organ som arbetar tillsammans för att skydda människor som tvingats fly och som hjälper dem återvända. Vi måste komma ihåg de individer som tvingas fly och vilka motgångar de stöter på dagligen.
Vårt mål måste vara att försäkra att flyktingarna en dag är fria att återvända hem, säkert och med värdighet. Men på Världsdagen för flyktingar, låt oss först åter bekräfta att flyktingar har rätt till asyl och låt oss göra allt vi kan för att ge dem det skydd de förtjänar.
