Hållbarhetsmålen berör även Norden

Frederik Poverty Leeroy Stocksnap Creative commons

Frederik Poverty Leeroy Stocksnap Creative commons

September 2015 – Då FN:s medlemsstater enades om slutdokumentet för de globala hållbarhetsmålen betonade FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon att de samtidigt påbörjade en ”kollektiv resa”. Denna resa reflekteras även i de nordiska länderna som förbundit sig att bekämpa fattigdom inte bara i utvecklingsländerna, utan även på hemmaplan.

Det är en intressant utveckling jämfört med millenniemålen vars mandat löper ut i slutet av året. Millenniemålen krävde inte mycket av de rikare och jämlikare samhällena, anser Lars Engberg-Pedersen, seniorforskare vid Danmarks institut för internationella studier.

lars engberg pedersen seniorforsker”Hållbarhetsmålen är ett uttryck för förändringen i den internationella standardkoden. Många akademiska argument stöder detta: Världsbanken och den internationella valutafonden IMF har dokumenterat hur ojämlikhet hindrar ekonomisk tillväxt medan världen spenderar en massa pengar för att bekämpa fattigdom”, förklarar han.

Det första hållbarhetsmålet, ”Ingen fattigdom”, innehåller ett delmål som kräver att länder minskar andelen människor som lever i fattigdom enligt nationella definitioner, med hälften. Detta mål angår alla länder – inte bara de länder vars medborgare lever under 1,25 dollar per dag, vilket utgör gränsen för extrem fattigdom.

En ny känsla av nationell behörighet

Men på vilket sätt berör hållbarhetsmålen alla länder? De fokuserar på hållbar utveckling som involverar alla byggstenar i ett samhälle.  Engberg-Pedersen anser att tanken förts mycket längre än vad som gjordes med millenniemålen som främst riktade sig mot utvecklingsländerna.

”Millenniemålen var globala på sitt sätt – målens kärna berörde alla länder. Men olika länder hade mycket olika utmaningar eftersom t.ex. Afghanistan och Sverige inte ens befann sig vid samma startlinje. Därför har de nu beslutats att målen måste kunna verkställas i lokal kontext”, säger Engberg-Pedersen.

Frederik Photo Flickr J Ristaniemi 2.0 Generic CC BY ND 2.0Ett annat mål som även kommer att ha stort inflytande på de nordiska länderna är målet som stipulerar att länder måste uppnå en inkomsttillväxt för samhällets fattigaste 40 %, och i snabbare takt än det nationella tillväxtgenomsnittet. Detta är något som de nordiska länderna enligt Engberg-Pedersen får passa upp med.

”Det blir en utmaning, eftersom t.ex. Danmarks politik inte alls verkställs på det sättet för närvarande, tvärtom ser vi nedskärningar i socialbidrag för flyktingar och asylsökanden. Samtidigt vill många politiker se en större klyfta mellan arbetslöshetsbidrag och löner.”

Den danska reaktionen

Efter att FN:s medlemsstater enades om slutdokumentet har den danska regeringen både kritiserat det första och det tionde hållbarhetsmålets relevans för Danmark – och slopat den danska fattigdomströskeln.

Lars Engberg-Pedersen anser att detta är en ”förståelig reaktion eftersom Danmark både är ett rikt och ekonomiskt jämställt land”, men enligt honom kan hållbarhetsmålen inte kritiseras för att inkräkta på nationell politik.

”Världsledarna enades om slutdokumentet, så de har redan accepterat målen”, säger han. ”Vi ser en global trend enligt vilken länder försöker leva upp till en internationell standardkod. Och de kommer troligen att göra allt de kan för att visa hur hårt de arbetar för att uppnå målen och delmålen. Jag tror inte att något land kommer att säga ”vi bryr oss inte!” – de är alla beroende av en bra image och vill visa att de kan utföra jobbet.”

   *  *   *

Det finns ingen officiell definition av fattigdom i Sverige. Olika definitioner används, beroende på avsändare och syfte. Det så kallade existensminimum används som gräns för när man är berättigad till försörjningsstöd, i dagligt tal kallat socialbidrag. Försäkringskassan har en komplicerad uppsättning regler om används för att beräkna vilka som är berättigade till bostadsbidrag.

Absolut fattigdom avser inkomster eller tillgångar under en viss bestämd, absolut nivå. En vanlig definition som används av bland annat FN är en dagsinkomst understigande en eller ibland två amerikanska dollar. Relativ fattigdom avser inkomster eller tillgångar relativt en annan individ, grupp eller stat, och ser därmed till skillnaderna mellan olika grupper eller individer i ett samhälle. Genom att använda begreppet relativ fattigdom går det att mäta enskilda individers upplevelser av sin fattigdom och hur fattigdomen i ett samhälle utvecklas; trots att medborgarnas absoluta fattigdom minskar, kan den relativa fattigdomen öka, genom exempelvis större löneskillnader något som kan mätas genom en jämförelse mellan olika inkomstgrupper.

Artikeln ingår i UNRIC:s nordiska nyhetsbrev för september 2015. Resten av artiklarna hittar du här.