Man trodde länge att avfallet i haven handlade om lite skräp här och var på stränderna, som skulle orsaka lite eller ingen skada. Skräpet skulle ju sakta men säkert brytas ned bara man lät naturen ha sin gång.
Tyvärr hade vi fel.
Största delen av de olika plastsorterna bryts aldrig ned – de går bara sönder i mindre och mindre bitar. De hamnar i magarna på småfisk, som hamnar i magarna på större fiskar – och sakta men säkert, i våra magar. Det marina avfallet har blivit ett globalt föroreningsproblem, som idag påverkar alla världens hav.
Omfattningen av problemet är så oerhört att många talar om nya kontinenter – kontinenter som utgörs av små plastbitar, kallade mikroplast.
Idag är t.ex. den stora sopkontinenten i stilla havet, känd som ”the Great Pacific Garbage Patch” eller ”Pacific Trash Vortex” på engelska, större än Texas. De största sopvirvlarna är tillsammans dubbelt så stora som USA.
Men vi talar egentligen inte om en ö av sopor som flyter på havet. Istället utgörs som sagt ”kontinenterna” av mikroplast som flyter precis under havsytan och därför inte syns på satellitbilder, med uppskattningsvis 6 kg plast för varje kilo plankton som tillsammans med annat långsamt nedbrytande avfall sakta strömmar omkring i cirkel och varje år dödar såväl fiskar som fåglar och marina däggdjur.
T.ex. sköldpaddor drabbas genom att de fastnar i plastringar eller äter upp plastpåsar som de misstar för maneter. Enligt en rapport från FN dör varje år över en miljon sjöfåglar och 100 000 däggdjur av skador de ådragit sig efter att ha utsatts för nedskräpningen.
Men eftersom sopkontinenterna ligger långt från de omgivande ländernas kuster, är det ingen som vill ta ansvaret eller erbjuda den behövda summan pengar för att röja bort skräpet och rensa haven. Sopzonen skiftar så mycket som 1600 km norrut eller söderut beroende på säsong.
Även havsbotten lider av föroreningen, speciellt nära kusterna. Plasten – speciellt plastpåsar- är allestädes närvarande på stränder, från tätt bebyggda områden till långväga, obebodda öar.
Plastpåsarna sveps ut till havs och delar av dem äts i misstag upp av marina varelser och fåglar – vilket i sin tur är dödligt farligt för val, sälar och många utrotningshotade sköldpaddor. I Nordsjön har 94 % av fåglarna plast i sina magar. På andra sidan Europa utgör plastpåsar 73 % av trålarnas plastfångst utanför Toscana.
Sakta – men alltför sakta, enligt många naturskyddsorganisationer- men säkert börjar världen vakna upp till problemets omfattning och dess konsekvenser för livsmedelskedjan.
Var kommer allt skräp ifrån?
Det uppskattas att omkring 80 % av det marina avfallet kommer från landbaserade källor och återstående 20 % från marina källor. De olika källorna kan kategoriseras enligt följande fyra grupper:
- Turismrelaterat avfall, dvs skräp från strandbesökare till matförpackningar, cigaretter och plastleksaker
- Avloppsrelaterat avfall som inkluderar vatten avloppsvatten och översvämmade avlopp som för avfallsvatten ut till havs under häftiga regn. Avfallsvattnet för med sig skräp från gator som t.ex. sprutor eller kondomer
- Fiskerelaterat avfall som fiskenät och –linor, lådor för beten eller rep som tappats bort eller medvetet dumpats i haven
- Avfall från båtar och skepp som av misstag eller avsiktligt hamnat överbord
