Oktober 2014 – I nyhetsbrevet för oktober har vi talat med Mattias Sundholm, kommunikationsrådgivare på CTED, FN:s antiterrorismkommittés exekutivdirektorat. Vi får höra att även om tonåringar inte nödvändigtvis är lika med terrorister, finns det mycket som sammanlänkar ungdomar, terrorism och sexuellt våld. Vi har frågat vad antiterrorismkommittén egentligen sysslar med – men börjar såklart med vår vanliga fråga:
Hur började du arbeta för FN?
Jag hade faktiskt turen att bli tillfrågad! Då Margot Wallström, tidigare EU-kommissionär och nu Sveriges utrikesminister, utsågs till FN:s generalsekreterares särskilda representant i frågor som rör sexuellt våld i konflikt, kontaktade hon mig och frågade om jag ville hjälpa henne att bygga upp det nya kontoret. Vi kände varandra sedan EU-kommissionen, där hon var vice ordförande och jag arbetade som biträdande talesman för EU i USA.
Då Margot Wallström lämnade sin post som generalsekreterarens särskilda representant två år senare ombads jag stanna kvar ytterligare ett år för att underlätta övergången för hennes efterträdare. Och förra året började jag arbeta för ett annat ”start up” i FN-systemet, nämligen FN:s generalsekreterares särskilda sändebud för ungdomsfrågor. Med 1,8 miljarder är den nuvarande generationen unga den största världen någonsin skådat. Vad vi gjorde under det första året var bland annat att använda crowdsourcing för att identifiera ungdomars prioriteterade frågor inom den så kallade post -2015-utvecklingsagendan för att säkra att de kommande utvecklingsmålen inte glömmer vad som är viktigt för den kommande generationen.
Klyftan mellan ditt senaste jobb (ungdomar) och terrorism är (eller är kanske inte) stor. Hur ser dina dagar ut?
Vad jag särskilt gillar med FN är att mina dagar aldrig ser likadana ut, så det blir sällan tråkigt. För att ge ett konkret exempel eller två: den här veckan har jag arbetat med nyhetsbevakning och sociala medier i olika geografiska och tematiska frågor, nästa vecka kommer jag att delta i ett seminarium om terrorism och elektronisk media, och veckan därefter kommer jag att delta i ett officiellt landbesök till Sri Lanka med vår exekutivdirektör samt kolleger.
Vad som är slående med mitt nuvarande och de tidigare jobben är hur saker och ting hör ihop! Till exempel visar studier att unga människor som upplever att de saknar sammanhang eller tillhörighet och som lever i bräckliga stater eller konfliktdrabbade länder oftare går med i rebellgrupper. I vissa fall utövar dessa rebellgrupper sexuellt våld. Och i extrema fall, i de fall ungdomar verkligen radikaliseras, kan de åka och kriga för en terroriströrelse. Detta betyder såklart inte att alla tonåringar som känner sig vilsna automatiskt blir terrorister, men det är klart att vi måste se till att ungdomar får en utbildning, ett vettigt arbete, och att deras talanger och målsättningar tas tillvara på ett meningsfullt sätt.
Vilka är de främsta uppgifterna och utmaningarna för FN:s antiterrorismkommitté (CTC) och dess exekutivdirektorat (CTED) där du arbetar?
Kommittén etablerades av FN:s säkerhetsråd genom resolution 1373 exakt två och en halv vecka efter attackerna mot USA den 11 september 2001. CTED stöder kommitténs arbete, och dess uppgift är att se till att medlemsstater implementerar resolutioner i kampen mot terrorism. Kort sagt jagar vi terrorister med rättsliga åtgärder, och bekämpar straffrihet. Vi ser till att terrorister ställs inför rätta – åtal fungerar även förebyggande.
Du arbetade även som Margot Wallströms särskilda rådgivare då hon arbetade som FN:s generalsekreterares särskilda representant i frågor som rör sexuellt våld i konflikt. Är det något speciellt från de åren som du minns?
Det var tre intensiva, mycket utmanande men även berikande år som tog mig till platser jag aldrig trott jag skulle ha få besöka – den Centralafrikanska republiken, Kongo-Kinshasa, Guinea Conakry, Elfenbenskusten, Sierra Leone samt Colombia – ofta 
med FN-flyg eller -helikopter. Erfarenheten lämnade många minnen, vissa fantastiska och andra fullkomligt hemska, som jag aldrig kommer att glömma.
Margot sade ofta att i kampen mot sexuellt våld är det tre myter som måste bekämpas, och som jag fortfarande tror är högst relevanta: 1) Uppfattningen att sexuellt våld automatiskt hör samman med konflikter, och därför vore oundvikligt. Självklart tror vi inte på detta. Jag har själv ingen militär bakgrund, men som civil är min första association med det militära disciplin. Med andra ord: om man kan ge order och därigenom kontrollera soldater kan man också se till att sexuellt våld aldrig tolereras. 2) Den andra punkten är att sexuellt våld är något det inte går att tala om. Ofta läggs skulden på offret snarare än på förövaren. För att förändra detta måste vi börja med att tala om dessa fruktansvärda brott. 3) Och slutligen är det myten om att våldtäkt och andra former av sexuellt våld på något vis skulle vara mindre allvarliga brott än andra typer av förbrytelser. För att citera en av de befälhavare som stod åtalade inför den Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien som inte förstod anklagelserna mot honom: ”Men jag kunde ju ha dödat dem.” Självfallet anser ingen som överlevt sexuellt våld att det på något vis skulle vara ett mindre brott.
Det råder tyvärr ingen brist på terrorismrelaterade nyheter i dag. Vad skulle du klassa som dagens värsta hot, och varför?
Jag är inte säker på att det tjänar något till att ranka olika hot, särskilt som hotbilden kan förändras väldigt snabbt – men säkert är att IS/ ISIL representerar ett hot som på många sätt är annorlunda än andra vi sett. Även om IS varken är islamiskt eller en stat har man tagit flera steg för att söka efterlikna en statsstruktur, ockupera mark, och till och med utnämnt en ”oljeminister” för att samordna och kontrollera oljekällor man tagit över. På det sättet utgör IS ett nytt slags hot.
Finns det något specifikt nordiskt i ditt arbetssätt?
Ha-ha, det är en fråga det är bäst att du ställer till mina icke-nordiska kolleger! Kanske hur mycket kaffe jag dricker?
