A-Ö Webbindex

Nepal i lockdown: fredsbevarare och gatubarn

Det fattiga och bergiga Nepal har upplevt två katastrofer på fem år. År 2015 drabbades landet av tre stora jordbävningar. Nu är landet under ”lockdown” på grund av COVID-19-pandemin. När den första jordbävningen bröt ut år 2015, var Vibeke Andrea Sefland mitt i en bergsklättring i Himalayabergen. Nu driver den före detta fredsbevarande arbetaren för FN ett barnhem för gatpojkar i Kathmandu. 

I Nepal hittar du åtta av världens högsta bergstoppar. Vibeke Andrea Sefland, kapten i en av de norska styrkorna och en av de mest erfarna kvinnliga bergsklättrarna i världen, hade 2015 just avslutat ett ettårigt uppdrag för FN som militär bevakare vid Golanhöjderna. Hon bestämde sig för att ta en paus från militären för att förverkliga en dröm som hon haft länge: att klättra upp för det högsta berget i världen – Mount Everest.

Den 25:e april 2015 befann hon och resten av besättningen sig på en glaciär, över 6 000 meter över havet, i en klyfta mellan de tre bergen Mount Everest, Lhotse och Nuptse, när allt omkring dem började skaka.

– Först kunde jag höra en lavin från Mount Everest. Sedan hörde jag vad jag tror är ett eko från Nuptse, men det är inte ett eko. Det kommer en lavin där ifrån också, och båda är på väg mot mig, säger Vibeke i en intervju med UNRIC.

FOTO: privat

Det hon inte visste då, var att det var en jordbävning som har orsakat lavinerna. Hon och hennes grupp hade tur. De sveptes alla med i lavinen som kom ner från Mount Everest, men snöskiktet som täckte dem var så tunt att de lätt kunde borsta av det. Många andra i området hade inte samma tur – 22 personer på och runt Mount Everest dog den dagen, och över 100 personer skadades av lavinerna.

Högt uppe i bergen visste Vibeke och resten av hennes grupp ingenting om hur hårt Nepals städer och byar drabbades av jordbävningarna. Nästan 9 000 personer dog, och 22 300 människor skadades. Hela byar förstördes till och tre miljoner människor förlorade sina hem. 700 000 människor hamnade under gränser för fattigdom.

– Vi levde i vår egna lilla bubbla. Vi hade ingen aning om vad som hade hänt, beskriver Vibeke.

Förstörelserna efter jordbävningarna. FOTO: privat.

På uppdrag för Världslivsmedelsprogrammet

Vibeke bestämde sig för att stanna i Nepal för att hjälpa landet att återuppbyggas efter jordbävningarna. Som kapten för de norska styrkorna och som fredsbevarande personal för FN hade hon varit på uppdrag över hela världen: Sydsudan, Libanon, Tchad, Kosovo, Irak och Syrien. Hon har rest i mer än 80 länder och nu kunde hon utnyttja sin kunskap och sina erfarenheter för att hjälpa Nepal och dess medborgare att återuppbyggas.

Jordbävningarna som inträffade 25:e april, 26:e april och 12:e maj förstörde infrastrukturen i redan svårtillgängliga områden i Nepal. På uppdrag av FN:s Världslivsmedelsprogram (WFP) återställde Vibeke ett kollapsat bergspass i Madre, kallat Larke och ligger bredvid berget Manaslu jordbävningens centrum.

FOTO: privat

– De behövde någon som kunde öppna ett bergspass på över 5 000 meter över havet. Jag var tvungen att transportera 62 000 ton mat till andra sidan berget, och anlitade 200 mulor och 20 muldrivare! Berättar Vibeke ivrigt.

I Helambu-regionen öppnade hon ett akutcentrum som levererade både mat och medicinsk vård, och hjälpte WFP att identifiera medborgarnas behov av hjälp. I Helambu träffade hon en son till en bonde, Lucky, som då var volontär för Världsnaturfonden och kom att bli hennes vän, guide och assistent.

FOTO: privat

Lucky och gatpojkarna 

Det slutade med att Vibeke stannade i Nepal i ett och ett halvt år. Hon byggde skolor, gav medicinsk hjälp och distribuerade leveranser. Jordbävningarnas efterskakningar var så svåra och hon behövde bo i tält på risfält för att vara säker på att inte få en byggnad vält över sig.

När saker långsamt började stabilisera sig för invånarna i det bergiga landet, upptäckte Vibeke andra som behövde hjälp: gatubarn i Katmandu.

FOTO: privat

Det finns uppskattningsvis 5 000 gatubarn i Nepal, och majoriteten av dem är pojkar som flyr från fattigdom och våld i hemmet. På gatan blir de ofta offer för fysiskt våld och sexuellt övergrepp, och många börjar använda droger som limmärket Dendrite.

År 2016, i samarbete med Lucky och den svenska organisationen WeCare, som också finansierar ett hem för gatflickor, blev Vibeke chef för ett hem med åtta tidigare gatpojkar. Pojkarna är mellan 4-16 år och har föräldrar men kan inte återförenas med dem.

Nepal under COVID-19

Den 23:e mars 2020, skickade Lucky ett meddelande till Vibeke:

”Idag kommer en person från Frankrike till Nepal, smittad med corona”, stod det i meddelandet.

Dagen efter införde den regeringen i Nepal en landsomfattande stängning som nu har förlängts till 14:e juni. Gränserna till Kina och Indien är stängda, och alla internationella flygningar har blivit inställda. Skolor, butiker, gym och biografer har alla varit tvungna att stänga sina dörrar. För närvarande har Nepal 2 300 bekräftade fall av viruset och nio personer har avlidit som följd av detta.

Det befaras att Nepals ekonomi, som är mycket beroende av turism, kommer påverkas hårt av COIVD-19-pandemin. En fjärdedel av landets befolkning lever under gränsen för fattigdom, och många lever fortfarande i de tillfälliga boendena som Vibeke hjälpte till att bygga upp för fem år sedan efter jordbävningarna.

FOTO: privat

Under sådana svåra levnadsvillkor är det svårt att följa myndigheternas COVID-19-åtgärder.

Under mer än två månader, har pojkarna på Vibekes barnhem inte satt sin fot utanför hemmet. Till skillnad från många andra barn var de lyckligt lottade som kunde genomföra sina prov precis innan skolan behövde stängas, men deras situation illustrerar ändå hur svårt det är för barn att forstätta sina studier när skolorna stängs.

Aldrig tidigare i historien har så många barn blivit hemma från skolan som under COVID-19-pandemin.

Pojkarna som bor på Vibekes barnhem kan bara komma åt internet via en mobiltelefon och har inga egna läroböcker. Digitalt lärande är inte ett alternativ för de här barnen.

Just nu arbetar Vibeke som instruktör för den norska försvarsmakten. Pandemin gör det omöjligt för henne att besöka pojkarna på barnhemmet. Istället pratar hon med dem via FaceTime varje dag.

– Jag saknar pojkarna, säger Vibeke och ler när hon visar videos på sin smartphone av pojkarna som dansar och sjunger. På hennes telefon finns också bilder av utrymmet som de åtta före detta gatubarnen tillbringar hela sin tid under pandemin: en trädgård, ett vardagsrum, ett sovrum och en takterrass.

FOTO: privat

Senaste artiklar

Tre röjda bomber gav vatten till en halv miljon...

Pehr Lodhammar är chef för FN:s minröjningsorganisation (UNMAS) i Irak. Rollen innebär hög press,...

75 sätt som FN gör skillnad: Bekämpar terrorism 48/75

FN:s 75-årsjubileum – 75 sätt som FN bidrar till skillnad:  Det är genom FN som...

30 juli: Världsdagen mot trafficking

Trafficking och människohandel är ett allvarligt brott och en kränkning mot de mänskliga rättigheterna....

75 sätt som FN gör skillnad: Främjar kreativitet och...

FN:s 75-årsjubileum – 75 sätt som FN bidrar till skillnad:  World Intellectual Property Organization, förkortat...

COVID-19: För första gång hålls öppnandet av generalförsamlingen via...

Ett av årets största FN-evenemang – Generalförsamlingens öppnande, kommer bli väldigt annorlunda i år...

Generalsekreterarens uttalande om COVID-19