September 2014 – Sveriges strategi inför kampanjen för ett icke-permament säte i FN:s säkerhetsråd för perioden 2017-2018 är en av de frågor som delar regeringen och oppositionen i de kommande riksdagsvalen.
Socialdemokraterna, de förutspådda vinnarna inför valet i september, har kritiserat Fredrik Reinfeldts regering för en sen start och glanslös kampanj.
I en debattartikel i Dagens Nyheter senaste oktober skrev Stefan Löfven och Urban Ahlin att regeringen redan 2012 annonserat sin kandidatur i ett budgetförslag, utan att lansera någon kampanj. ” Utan ett starkt svenskt FN-engagemang är risken tyvärr stor att vi hamnar utanför. För att kandidaturen ska lyckas måste Sverige samla ett brett stöd. Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt har ännu inte ens påbörjat arbetet.”
Utrikesminister Carl Bildt svarade: ” Kandidaturen kommer, med nordiskt stöd, att ta fasta på våra meriter som engagerad, generös och principfast FN-medlem, och inte ske genom röstfiske och skytteldiplomati.”
Den svenska kandidaturen stöds av alla fem nordiska länder, som traditionellt kandiderat turvis för ett av de säten i säkerhetsrådet som tillkommer gruppen Västeuropa och andra stater. Under många års tid verkade det som att de kunde lita på stödet av den egna gruppen, men så är inte längre fallet.
Den svenska regeringen har gått in för en kampanj med relativt låg profil, kanske som ett resultat av de två senaste nordiska misslyckade försöken. Island lyckades inte få en plats då landet kandiderade 2008, och Finland blev även det utan säte år 2012. Sist Sverige hade ett säte var 1997-1998. Danmark är de facto det sista nordiska landet som lyckats uppnå ett säte i säkerhetsrådet år 2005-2006.
Även om Sveriges kandidatur är en gemensam nordisk ansträngning som tidigare, har utrikesminister Carl Bildt uppmanat till en gemensam, EU-driven koordination för att ersätta det nordiska samarbetet inför valet till säkerhetsrådet. Enligt socialdemokraterna är detta ”oacceptabelt.”
Sveriges konkurrenter är Italien och Nederländerna, två andra EU-länder som tävlar om två platser för de två säten som tillkommer den Västeuropeiska gruppen. Att Sverige skulle få ett säte är på inget vis solklart. Barometerns politiska chefredaktör Martin Tunström ser pessimistiskt på Sveriges chanser och beskriver Italien som en ekonomisk jätte som står värd för flera FN-organ. “Det är omöjligt att konkurrera med Italien, det är svårt nog att vinna över Nederländerna.”
Till och med värdet av det nordiska samarbetet har ifrågasatts efter att Finlands och Islands kampanjer misslyckades. Barometern citerar en analys av den finländska kampanjen, där den ansedda norska diplomaten Terje Rød Larsen rapporterar att många länder idag uppfattar de nordiska länderna som självgoda, fingerhöttande nationer som anser sig moraliskt högre stående. Forskaren Mika Aaltola från Finlands utrikespolitiska institut skrev: ”Uppfattningen om en enda rätt väg för utveckling, som leder till ett nordiskt välfärdssamhälle, börjar bli föråldrad – men Finland baserar fortfarande till stor del sin nordiska identitet på denna idé.”
De svenska socialdemokraterna har även starkt kritiserat regeringen för att ha en alltför låg profil inom FN, vilket enligt dem ledde till förlusten av en plats i FN:s råd för mänskliga rättigheter 2012. Deras ledarskap stöder större svenska insatser till FN-ledda fredsbevarande operationer, och stöder det svenska FN-förbundets uppmaning till ett ökat antal svenska trupper.
”Men för att åstadkomma resultat måste Sverige vara en röst som blir lyssnad på. Hittills har det varit alldeles för tyst.”
