Seth Walsh var tretton år gammal då han förra månaden gick ut i familjens trädgård i Tehachapi i Kalifornien och hängde sig. Flera år av homofobiska glåpord och mobbning i skolan och i området där han bodde ledde till Seths tragiska beslut. Han är en av sex tonåriga pojkar i USA som enbart sedan september i år beslutat begå självmord till följd av homofobiska trakasserier, skriver FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter Navi Pillay.
Under de senaste veckorna har det inträffat en mängd attacker mot människor som upplevts vara homosexuella, bisexuella eller transpersoner. Den 10 september attackerades en fredlig grupp demonstranter i en prideparad i Belgrad av bensinbomber och chockgranater vilket ledde till at 150 personer skadades. I New York, den 3 oktober, kidnappades tre unga män. De fördes till en tom lägenhet i Bronx området där de utsattes för fruktansvärd tortyr och misshandel. I Soweto i Sydafrika uppmärksammade en stor protestmarsch de våldtäkter som lesbiska kvinnor utsätts för av gärningsmän som försvarar sig med att de försökte ”rätta till” offrens sexuella läggning.
Homofobi, precis som rasism och främlingsfientlighet förekommer i olika grad i alla samhällen. Varje dag i varje land drabbas individer av förföljelse, kränkningar, misshandel eller till och med mord på grund av sin sexuella läggning eller sexuella identitet. Homofobiskt våld, vare sig det är öppet eller dolt, orsakar betydande lidande ofta gömt bakom tystnad och där de drabbade lider i ensamhet.
Vi måste alla reagera. Förövarna är ansvariga för sina gärningar och sina hatbrott, men vi måste alla motarbeta intolerans och fördomar samt kräva att gärningsmännen bestraffas.
Topprioriteringen är att avkriminalisera homosexualitet i hela världen. I över 70 länder är homosexualitet fortfarande straffbart. Denna typ av lagar gör att människor lever med en konstant risk att arresteras eller häktas och att i vissa fall torteras eller till och med avrättas. Det gör även stigmatisering bestående och bidrar till ett klimat av intolerans och våld.
Avkriminalisering är viktigt men det är bara ett första steg. Av erfarenhet från länder som har avkriminaliserat homosexualitet vet vi att mera omfattande och eftertryckliga åtgärder är nödvändiga för att motverka diskriminering och homofobi. Det behövs både lagstiftning och undervisning. Här har vi alla en viktig roll, speciellt alla som har en ledande och inflytelserik position – politiker, journalister, lärare och lokala ledare.
Tyvärr sker det alltför ofta att människor som borde upprätthålla självdisciplin och använda sitt inflytande för att främja tolerans, gör tvärtom, och stärker vanliga fördomar. I Uganda, till exempel, där våld baserat på människors sexuella läggning är vanligt och där människorättsaktivister som försvarar homo-, bi- och transpersoners rättigheter riskerar att trakasseras eller arresteras, publicerade en tidning nyligen en förstasidesartikel där de listade 100 ugandier som tidningen ansåg vara homosexuella och där deras bilder publicerades under rubriken ”häng dem”. Det är dags att vi kallar den typen av journalism för vad den är – uppvigling till hat och våld.
Politiska ledare och människor som aspirerar efter offentliga tjänster måste i synnerhet välja sina ord klokt. Kandidater som istället för att uppmana till tolerans, fäller kommentarer som nedvärderar människor på grund av sexuell läggning kanske tänker att det bara är oskadlig populism men följden är att de rättfärdigar homofobi.
I Genève förra månaden deltog jag i en paneldiskussion om avkriminalisering av homosexualitet arrangerad av 14 länder i Europa, Nordamerika, Sydamerika och Asien. I ett videobudskap talade ärkebiskop Desmond Tutu om lärdomarna från apartheidtiden och om utmaningen att säkra lika rättigheter för alla.”Närhelst en grupp människor behandlas som mindre värda än andra kommer hat och intolerans att segra”, sade han. Det skall inte få krävas hundratals fler dödsfall och mer våld för att vi skall inse detta faktum. Vi måste kräva jämlikhet för alla våra medmänniskor oberoende av deras sexuella läggning eller genderidentitet.
Av Navanethem Pillay, Förenta Nationernas Högkommissarie för mänskliga rättigheter.
