12.11.2014 – Koleraepidemin på Haiti har bekämpats på många fronter men förblir fortfarande en krissituation, och en minskade insatser skulle ha ödesdigra följder, varnar FN:s biträdande generalsekreterare och specialsändebud för Haitis kolerarespons.
”Jag är rädd att alla de framsteg vi uppnått lett till att människor tror att problemet har försvunnit. Det har det inte. Varje dag smittas fortfarande 30 människor av kolera”, säger biträdande generalsekreterare Pedro Medrano Rojas om epidemin.
Medrano, som utnämndes till specialsändebud förra året, besöker Genève, Bryssel och Oslo denna vecka (10-14 november) för att samla stöd för en fortsatt respons.
Sedan oktober år 2010 har epidemin drabbat mer än 707 000 människor och krävt över 8600 liv.
Enligt Medrano har världens uppmärksamhet naturligt nog vänts mot det eboladrabbade Västafrika i och med att ebolautbrottet klassificerats som ett av de mest akuta hälsoproblemen i vår tid.
Däremot får vi enligt honom inte glömma bort en annan dödlig epidemi på andra sidan Atlanten.
”Tvärt emot ebola är kolera inte en systematisk ”dödsmaskin” och kan behandlas effektivt tack vare tillgängliga medel, men koleran sprids mycket snabbt eftersom den förs vidare via mat och förorenat vatten. I en miljö där hälsovård, sanitetsmöjligheter, rent vatten och rening av avloppsvatten ligger på miniminivå, kan epidemier som den vi ser på Haiti idag, lätt ta fäste.”
Märkbara, om än sköra, framsteg har gjorts i år. Efter omkring 5000 fall i snitt under 2013 har nu antalet koleradrabbade minskat till omkring 1000 fall innan augusti 2014.
Men de sena och kraftig regnen i oktober mer än fördubblade antalet fall jämfört med de tidigare månaderna, och situationen kan komma att förvärras ytterligare.
Medrano poängterar att det viktigaste som behövs på lång sikt, förutom akuta behov som sjukvård och preventiva åtgärder, är investeringar i infrastruktur så att människor får tillgång till rent vatten och sanitet, fungerande avloppssystem och avfallshantering.
”Vad kolera och ebola däremot har gemensamt är att de båda närs av svag allmän hälsovård och kräver en hållbar, långsiktig respons”, säger Medrano. ”Och ingendera epidemin respekterar några som helst gränser i dagens globaliserade värld. ”
