Samerna är ursprungsfolket bosatta i norra Europa, i Sápmi, som sträcker sig från norra Norge, Sverige och Finland till Kolahalvön. De utgör en minoritet i dagens Finland, Ryssland, Sverige och Norge, men en majoritet i de innersta delarna av Finnmark i Norge och Utsjoki i Finland. Det finns olika beräkningar gällande samernas exakta antal, men det uppskattas till mellan 70 000 och 135 000. Problemet är att det finns få gemensamma kriterier för vad det är att vara same och vilka kriterier som definierar dem. Enligt de vanligaste uppskattningarna finns det mellan 40 till 60 000 samer i Norge, 20 000 i Sverige, 9 000 i Finland och 2 000 i Ryssland.
Även om samerna ses som ett enda folk, finns det flera olika samer baserat på såväl deras bosättningsmönster och som uppehälle. Vidare är deras rättigheter och generella situation mycket olika beroende på landet de lever i.
Samerna i Norge
I Norge har samerna sitt eget parlament som förespråkar politiska initiativ och handhar lagar och förordningar delegerade till dem via de nationella myndigheterna. Som ett politiskt organ arbetar Samediggi med ärenden de betraktar som speciellt viktiga för samerna. Men precis som i många andra ursprungsbefolkningars fall har även samerna i Norge en historia dominerad av diskriminering, speciellt gällande religion och språk. Deras traditionella animism/shamanism åsidosattes under 1700-talet och idag kan deras karakteristiska trummor endast beskådas på museum. Enligt skollagarna från slutet av 1800-talet, skulle all undervisning utföras på norska, en politik som fortsatte fram till det andra världskriget.
Idag är situationen mycket bättre, men långt ifrån idealisk. Samerna möter tio gånger mer diskriminering än etniska norrmän enligt en ny studie. Därutöver är deras språk allvarligt hotat – av de språk som talas, eller har talats, i Norge har UNESCO klassificerat tre som utdöende, två som allvarligt hotade och det sista som hotat.
Rätten till mark är också trängande. Norge var först ute med att ratificera skyddet av landrättigheter enligt ILO:s konvention nr 169 gällande ursprungs- och stamfolk i självständiga länder från år 1990. De har emellertid tolkat paragrafen gällande ”äganderätt och besittning” mycket snävt, och slutlett att en ”tryggad rätt till bruk” även täcks av paragrafen i fråga. Som ett resultat av ökad aktivism från samernas sida gav slutligen den kontroversiella Finnmarkslagen från 2005 samerna och befolkningen i Finnmark rättigheterna till landet och vattnet i Finnmark och ungefär 95 % (ca 46 000 km2) av arean i Finnmark tillföll dess invånare.
Samerna i Finland
Samerna erkändes som ursprungsbefolkning i den Finländska grundlagen år 1995. Enligt den har samerna rätt att upprätthålla och utveckla sitt språk och sin kultur såväl som sitt traditionella levnadssätt. Sedan 1996 har samerna haft konstitutionellt självstyre i sin hembygd. Enligt finsk lag har samerna rätt till service på sitt eget språk och i kontakt med myndigheter. Det finns uppskattningsvis 9 000 samer i Finland. Mer än 60 % av dem lever utanför sin hembygd, vilket innebär speciella behov för undervisning, service och kommunikation.
Precis som i Norge är rätten till land och språk ett av de främsta orosmomenten för samerna i Finland idag. Det finns inte tillräckligt med service på samiska, och de som erbjuds är otillräckliga. Samerna har ingen tryggad rätt till land i Finland eftersom 90 % av de finska samernas land ägs av staten. Finland har inte ratificerat ILO:s konvention nr 169, vilket gör landrättsfrågan en större utmaning att avklara. Enligt Martin Scheinin, professor på Åbo Akademi i Åbo, Finland, är samernas levnadssätt hotat av konkurrerande användning av mark. Om staten besluter att hugga ned skog på den mark samerna använder för renskötsel, förstörs renarnas betesmarker.
År 2011 kritiserade Europarådet Finland för dess behandling av samerna och agerande i andra minoritetsfrågor. De föreslog vissa åtgärder som Finland kunde vidta, varav den första var ratificeringen av ILO:s konvention. Andra förslag gällde en dagstidning på samiska och en förbättrad representation av samer inom det politiska beslutsfattandet.
Samerna själva fruktar assimilering som skulle rubba deras traditionella levnadssätt. Ofta behandlas samerna som en språklig minoritet istället för som ett folk. Enligt Johanna Suurpää, Finlands förra minoritetsombudsman, har Finland inte utövat en medveten assimileringspolitik. Samerma är inte de enda invånarna i norra Finland som idkar renskötsel, och det finns därför inga lösningar som skulle vara ”rättvisa för alla parter”. Men, tillägger hon, språkfrågan håller på att utvecklas till en kris.
En FN-rapport som utrett samernas situation i Sverige, Finland och Norge, uppmanar de nordiska länderna att förse samernas parlament med större bidrag för att understöda och uppmuntra allmän medvetenhet om den arktiska ursprungsbefolkningen, deras språk och kultur.
Källor:
http://www.galdu.org
http://www.nrk.no/nyheter/distrikt/nordland/1.7690898
http://www.regjeringen.no/nb/dep/fad/tema/samepolitikk/samiske_sprak/fakta-om-samiske-sprak.html?id=633131
http://www.euractiv.com/culture/un-report-calls-sami-language-boost-news-501319
Joona, 2005, “The Political recognition and Ratification of ILO Convention No. 169 in Finland, with some comparison to Sweden and Norway”. Nordic Journal of Human Rights, Vol. 23 (3), pp 306-321
http://www.regjeringen.no/nb/dep/jd/dok/Veiledninger_brosjyrer/2005/fakta-om-finnmarksloven.html?id=88240
http://www.samediggi.fi/index.php?option=com_content&;;task=view&id=71&Itemid=104
http://yle.fi/alueet/lappi/2011/04/en_saamelaisten_maaoikeudet_kuntoon_2515355.html
http://ipsnews.net/news.asp?idnews=41887
