Tittar man dessutom på socioekonomisk status och på ojämlikhet förvärras situationen ytterligare; bland människorna som hör till världens allra fattigaste 40 procent har endast 2 av 10 hushåll en trygg, ren och värdig plats att uträtta sina behov.Trots imponerande framsteg sedan år 2000 är vi fortfarande långt ifrån målet.
Enligt nuvarande trender, kommer vi år 2015 – året då världens ledare kommer att utvärdera arbetet för att nå millenniemålet att halvera antalet människor som saknar grundläggande sanitet – att ha fler, inte färre, människor som saknar tillgång till trygg sanitet. Det är skrämmande statistik, och bakom siffrorna finns obeskrivligt mänskligt lidande, ökade globala orättvisor, förlorade möjligheter till ekonomisk tillväxt och ökad miljöförstöring.
Ingen kan bortse från de kostnader som brist på sanitära anläggningar medför på flera nivåer. Fler barn dör av diarré, en sjukdom direkt kopplad till dålig sanitet, än av aids, malaria och mässling sammanlagt. Även om diarrén inte dödar så leder den till allvarlig försvagning vilket gör människor, särskilt de allra fattigaste barnen, mer mottagliga för akut luftvägsinfektion, kronisk undernäring och andra problem. Avföring ute i det fria överför även tropiska sjukdomar såsom trakom, allmänt känd som egyptisk ögoninflammation, spolmask, hakmask, piskmask och snäckfeber. Om du är en av de miljoner och åter miljoner människor som lider av dessa försummade tropiska sjukdomar kanske du har turen att få medicinering. Bättre renhållning kunde drastiskt minska på, och småningom utrota, dessa sjukdomar. Bättre renhållning är billigare än läkemedel och för även med sig en rad andra förmåner.
Bristen på toaletter hämmar den ekonomiska tillväxten. Världsbanken bedömde nyligen att de årliga kostnaderna för dålig sanitet i Indien uppgår till 53,8 miljarder dollar, i Indonesien är siffran 6,3 miljarder dollar och i Laos 193 miljoner dollar – främst på grund av hälso- och miljöeffekter. Tänk om alla dessa dollar istället spenderades på utbildning i hygien, på infrastruktur och samhällsutveckling. Vi kunde få slut på renhållningskrisen. Barn, kvinnor och män skulle tack vare god sanitet redan ha bättre hälsa, grundläggande mänsklig värdighet och tillgång till ekonomiska möjligheter.
Du kanske frågar dig själv varför 2,6 miljarder människor fortfarande inte har en riktig toalett år 2011. Många skickliga människor har försökt att besvara denna fråga och det står klart att det inte finns ett riktigt svar. Visst är det svårt att expandera sanitära tjänster i takt med den snabba befolkningstillväxten, men experterna är alla överens om den grundläggande orsaken – beslutsfattarna vill inte tala om sanitet offentligt och så länge frågan är stigmatiserad kommer krisen att fortsätta. Vi behöver omgående mer utbildning, direkta åtgärder och framför allt politiska vilja att ta itu med denna utmaning.
Jag vill hävda att vi idag är vid en brytpunkt – fler och fler människor ser värdet i renhållning och det finns många skäl att vara hoppfull. Nyligen visade FN en genuin vilja att sätta sanitet högst upp på den internationella utvecklingsagendan. Länder har insett att tillgång till sanitet är en mänsklig rättighet och bara några månader sedan antog FN:s medlemsländer en resolution som kräver ett slut på att människor tvingas uträtta sina behov i det fria, ökade bidrag och samordnade åtgärder inom ramen för en kampanj för ett intensifierar arbete för sanitet fram till år 2015.Denna kampanj kommer officiellt att lanseras den 21 juni vid FN högkvarteret i New York och den kommer att rikta sig till beslutsfattare i ett försök att skapa politisk vilja för sanitetsfrågor.Stöd kampanjen. Vill vi att fler människor skall ha en riktig toalett år? Naturligtvis vill vi det – av 2,6 miljarder skäl!
* Hans Kungliga Höghet, Prins Willem-Alexander av Nederländerna är ordförande i FN: s generalsekreterares delegationen för vatten och sanitet.
BILD: UN Photo/Evan Schneider
