17.9.2014 – Under de kommande 30 åren kommer det globala behovet av vatten att stiga med minst 30 procent, och därmed öka trycket på en av världens mest dyrbara och begränsade resurser. En stor del av det ökade behovet av vatten kommer att komma från utvecklingsländer vars befolkning börjar förtjäna alltmer och flytta in till städer.
90 % av världens urbana befolkningsökning kommer att ske i Asien och Afrika, och ett resultat av denna ökade urbanisering kommer att vara en ökning på 70 % av behovet av elektricitet under de kommande 30 åren. FN:s specialrepresentant för hållbar energi för alla –initiativet, Kandeh Yumkella, konstaterar: ”Då 66 % av världens befolkning förväntas bo i städer innan dess, kommer det att öka behovet av energi ytterligare.”
Problemet är att energisektorn är mycket, mycket törstig.
Under den årliga världsvattenveckan som avslutades i Stockholm var experternas slutledningarna klara: tillverknings-, konstruktions-, jordbruks- och energisektorn måste börja koordinera sin vattenanvändning mycket mer än de gör nu om en framtida vattenbrist skall kunna undvikas.
”Innan 2050 kommer tillverkningssektorns vattenbehov att öka med förbluffande 400 procent”, sade Richard Connor, huvudförfattare för FN:s vattenrapport för 2014, i en intervju med IRIN:s nyhetsservice. ”Det kommer att skapa enorma vattenbehov och sätta press på en naturresurs som inte kan möta behovet.”
Enligt Connor använder utvecklingsländerna största delen av sitt vatten för jordbruksbehov, och endast mellan 10-20 procent för energi. Men allt eftersom länder utvecklas, stiger behovet för energi och kan snart komma att stå för över hälften av all vattenförbrukning, vilket i sin tur lämnar mindre vatten åt jordbrukarna.
”Nittio procent av den globala energiproduktionen är beroende av vatten”, konstaterade Connor och pekade på vattenkraftverken och vattnet som används för att kyla ner kål-, gas- och kärnkraftverk. ”Till och med generering av solenergi använder vatten då man vill bevara energi som värme”, sade han.
För att uppnå bättre hushållning av vatten, måste en bättre sammanhållning etableras mellan de olika vattenkonsumerande sektorerna – speciellt elektricitets-, vattenkrafts- och jordbrukssektorn.
Yumkella beklagade även det faktum att även om energi- och tillverkningssektorn är de största vattenförbrukarna, har de närapå inget att säga till om gällande ett lands vattenpolitik. Och vice versa – vattenexperter kommer alltför sällan till tals inom den nationella energipolitiken.
”Vi kan inte förbli isolerade”, sade Yumkella. ”Bättre vattenhushållning måste innefatta en etablering av klara prioriteter och övervakningsmekanismer för att undvika vattenbrist.”
Och samarbete måste ske inte bara över geopolitiska gränser.
UNRIC:s relaterade länkar:
