Ban: Låt oss bygga ett nytt Haiti

Pétionville Golf Club ligger på en sluttning med utsikt över Port-au-Prince och havet. Den en gång så välansade banan är i dessa dagar hem för nära 50000 människor, en del av de 1,2 miljoner som blev hemlösa till följd av jordbävningen. De bor sammanträngda i tält eller under enkla skydd av presenningar som FN eller internationella hjälporganisationer kommit med.

När jag var där i förrförra veckan sken solen. Livet verkade gå vidare. Barn lekte, mödrar tvättade kläder i baljor utomhus. Många hade startat informella företag och sålde mat, träkol, frukt, skor och schampo på tillfälliga marknader.

I solljuset hade det varit lätt att ta detta som ett hoppfullt tecken, livet bland ruinerna. Men när regnen kommer förvandlas den brant lutande marken till farlig och sjukdomsalstrande lera. För dem som sitter fast i lägret kommer hoppet att kännas långt borta.

Imorgon samlas ledare från hela världen i FN-högkvarteret i New York för en avgörande givarkonferens–ett högst konkret uttryck för solidaritet med Haitis regering och folk.

President René Préval kallar det ”ett möte med historien”, ett förbund för att bygga vad han kallar ett nytt Haiti, ett förändrat Haiti. Uppdraget är att erbjuda (och uppfylla) hopp.

Experter har i veckor bedömt hjälpbehoven och kostnaderna till följd av jordbävningskatastrofen den 12 januari. President Préval och hans regering har tillsammans utarbetat en nationell, strategisk handlingsplan för att styra landets återhämtning och utveckling. Det är, med alla mått mätt, ett visionärt dokument.

En hög haitisk tjänsteman som reste runt med FN:s speciella sändebud, ex-president Clinton, pekade ut den förstörda parlamentsbyggnaden och det raserade presidentpalatset. ”Dem vill vi inte återskapa”, sa han om de kollapsade landmärkena i kolonialstil. Han talade om att ersätta dem med något helt nytt, något modernt som stämmer bättre med Haitis egna ambitioner att vara ett utvecklingsland som litar till sig självt och har en äkta förhoppning om en nystart och en blomstrande framtid.

Detta är vår utmaning i New York–inte att återuppbygga utan att ”build back better”, att bygga nytt och bättre, att bokstavligen skapa ett nytt Haiti. Enligt planen ska den nya tillfälliga Kommissionen för återuppbyggnaden av Haiti fördela nära fyra miljarder dollar till utvalda projekt och program under de kommande 18 månaderna. Under de följande tio åren beräknas hjälpbehovet vara 11,5 miljarder dollar.

Självklart måste denna hjälp spenderas klokt och samordnas väl. Den måste säkerställa oavbruten nödhjälp: mat, avlopp och, viktigast av allt just nu, tak över huvudet. Hittills har vi försett en miljon personer med tält och presenningar (omkring tre fjärdedelar av de behövande) och ska inom de närmaste veckorna ha distribuerat ytterligare 300000.

Vi har nu ett antal större områden kring Port-au-Prince dit vi kan flytta folk från områden som riskerar att översvämmas när regnperioden kommer igång på allvar. Samtidigt gör FN allt man kan för att upprätthålla säkerheten och i synnerhet se till att barn och kvinnor i lägren är skyddade mot sexuellt våld.

Låt oss, när vi rör oss från nödhjälp till mera långsiktig uppbyggnad, slå fast att vi inte kan acceptera att allt återgår till det gamla vanliga. Det vi idag ser framför oss är en total nationell förnyelse, från topp till tå–ett allomfattande och ambitiöst nationsbyggande.

I partnerskap med det internationella samfundet förbinder sig Haitis ledare att teckna ett nytt samhällskontrakt med sitt folk. Det innebär en fullt demokratisk regeringsmakt som vilar på en sund ekonomisk och social politik som tar sig an den extrema fattigdomen och de djupa förmögenhetsklyftorna. Det innebär också fria och rättvisa val, genomförda med FN:s hjälp, helst i slutet av detta år.

Samhällskontraktet måste ge makt åt kvinnorna–som ansvariga för hushållens familjevård, som företagsentreprenörer, som talespersoner för de sårbara, med full beslutanderätt i framväxande demokratiska institutioner och aktionsgrupper. Det måste erbjuda nya möjligheter för ekonomisk utveckling, främst arbeten. FN:s program cash-for-work bör tjäna som modell.

I slutänden är det bara haitier som kan återuppbygga Haiti–build back better, som sagt.

Haitis ledare är väl medvetna om att detta nya partnerskap fordrar att de förbinder sig att tillämpa ett gott styrelseskick, öppenhet och ömsesidigt ansvarstagande–mellan de styrande och de styrda, mellan den offentliga och den privata sektorn, mellan Haiti och det internationella samfundet. Det kräver nya infallsvinklar på långvariga problem. Bland dem finns framtiden för Haitis överbefolkade huvudstad.

Om Haiti ska blomstra måste samhällsstrukturen och den ekonomiska utvecklingen spridas ut från Port-au-Prince till regioner och städer över hela landet. Av det skälet finns i Haitis nationella plan omfattande resurser för ett återställande av miljön, en jordreform och nya investeringar i fiske och jordbruk.

Världens ledare kommer under de närmaste dagarna att stå solidariskt vid Haitis sida, en solidaritet som ska mätas i år, långt efter att den första chocken lagt sig. Jag är övertygad om att vi tillsammans kan sätta Haiti på spåret mot en ny och mycket annorlunda framtid.

Arbetet med att bygga upp en sådan utlovad morgondag börjar idag på platser som Petionville-lägret, allra närmast genom att flytta 10000-tals människor i säkerhet.

Men till syvende och sist måste vi erbjuda något betydligt mindre konkret, men oändligt mycket mer upplyftande: hopp. Och för Haiti börjar hoppet denna onsdag i New York.

BAN KI-MOON

FN:s generalsekreterare

Översättning: Lars Ryding
Publicerad i Svenska Dagbladet 30 mars 2010