FN:s flyktingkommissarie (UNHCR)

unhcr.jpg

unhcr.jpgFN:s flyktingkommissarie (UNHCR) tillsattes av FN:s generalförsamling 1951 för att hjälpa de 1,2 miljoner flyktingar i Europa som fortfarande var hemlösa efter andra världskriget. I dag omfattas mer än 20 miljoner människor i över 140 länder över hela världen av UNHCR:s mandat.

UNHCR upprättades som en tillfällig verksamhet under tre år. Men UNHCR fick förnyat mandat. Idag är det en av världens viktigaste humanitära organisationer med huvudkontor i Genève i Schweiz och kontor i mer än 120 länder. Drygt 80 procent av UNHCR:s mer än 5 500 anställda arbetar i fält, ofta under isolerade, svåra och farliga förhållanden. UNHCR har fått Nobels fredspris två gånger, 1954 och 1981.

UNHCR:s nuvarande flyktingkommissarie heter António Guterres. Han rapporterar årligen till FN:s generalförsamling via ekonomiska och sociala rådet.

Vem är flykting?
Enligt FN:s flyktingkonvention är flyktingar människor som har flytt från sina länder på grund av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, politisk uppfattning eller tillhörighet till viss samhällsgrupp, och som inte kan eller vill återvända.

Flyktingars rättsliga ställning definieras i två internationella överenskommelser: Konventionen angående flyktingars rättsliga ställning från 1951 och tilläggsprotokollet från 1967, vilka definierar flyktingars rättigheter och skyldigheter.

Under senare år har UNHCR också fått i uppdrag att ta sig an människor som formellt sett inte omfattas av UNHCR:s mandat. Det är människor som lever i flyktingliknande situationer. Den här kategorin omfattar människor som har fått skydd som folkgrupp eller på rent humanitära grunder, men som inte formellt har erkänts som flyktingar. De kan också vara internflyktingar som har flytt från sina hem men inte passerat en internationell gräns. I allt större utsträckning är de offer för inbördeskrig. UNHCR har också bistått invånare i belägrade områden, som till exempel Sarajevo under kriget i det forna Jugoslavien.

Vad gör UNHCR?
UNHCR:s arbete är humanitärt och opolitiskt. UNHCR har två huvuduppgifter som är nära kopplade till varandra: att skydda flyktingar och att söka varaktiga lösningar på deras problem. Den första uppgiften, UNHCR:s viktigaste ansvar, är att ge ”internationellt skydd” för att garantera flyktingar grundläggande mänskliga rättigheter. Framför allt ska ingen flykting mot sin vilja skickas tillbaka till ett land där han eller hon har anledning att frukta förföljelse.

Den förändrade flyktingsituationen under senare årtionden har lett till att UNHCR:s arbete också har förändrats. I dag ger UNHCR ofta skydd och bistånd till stora grupper av flyktingar, som flyr från förföljelse, konflikter och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter. Under senare år har också regeringar, FN:s generalsekreterare och FN:s säkerhetsråd bett UNHCR att bistå inte bara flyktingar som har passerat internationella gränser, utan också internflyktingar som fortfarande befinner sig i sina hemländer.

Ett exempel på detta är när generalsekreteraren 1991 gav UNHCR ansvaret för FN:s humanitära insatser i det forna Jugoslavien, där UNHCR hjälpte omkring 3,5 miljoner flyktingar, internflyktingar och andra människor som drabbats av kriget. UNHCR:s experter bistod nästan hela befolkningen i Bosnien-Hercegovina, inklusive dem som vare sig var internflyktingar eller flyktingar. UNHCR arbetade även med att säkra etniska minoriteters rätt att återvända hem.

Som kontrast till de stora katastrofer som skedde i Europa och delar av Afrika och Asien under 1990-talet, har vi också sett positiva lösningar på flyktingproblem i några länder. Exempelvis repatrierades drygt 2 miljoner flyktingar frivilligt världen över under 1994, de flesta i Afrika och Asien. Repatrieringen i Moçambique var den största insatsen av detta slag som UNHCR någonsin gjort i Afrika.

UNHCR hjälper också till med och följer återintegreringen av flyktingar som nyligen har återvänt till sina egna länder. Utan sitt hemlands skydd, ofta skilda från sina familjer och närstående, är flyktingar, enligt vilken definition man än använder, särskilt utsatta för våld. Flyktingkvinnor, barn och äldre flyktingar de mest utsatta.

Beskyddarrollen
UNHCR skyddar, bistår och söker varaktiga lösningar för flyktingar på många olika sätt. UNHCR uppmuntrar till exempel regeringar att ratificera internationella överenskommelser om flyktingar. UNHCR granskar också hur stater följer dessa avtal. Även om flyktingar har flytt från övergrepp i sina hemländer kan de utsättas för nya kränkningar i de länder som de flytt till. UNHCR:s personal arbetar i såväl huvudstäder som avlägsna flyktingläger och gränsområden för att försöka ge skydd och minimera hoten om fysiskt våld.

UNHCR bistår också flyktingar genom att samordna insatser gällande boende, mat, vatten, sanitet och sjukvård vid katastrofer.

Långsiktiga lösningar
Flyktingproblemen kan lösas. De flesta flyktingar lämnar sina hemländer under extremt tvång och vill återvända så snart omständigheterna gör det möjligt. UNHCR försöker finna varaktiga lösningar på flyktingarnas problem. Det börjar med att UNHCR hjälper flyktingar att återvända hem, frivilligt, under säkra omständigheter och med värdighet. Där frivillig repatriering inte är möjlig försöker UNHCR hjälpa flyktingar att integreras i det land de först kom till, asyllandet, eller att omplacera dem i ett tredje land.

För att säkerställa att flyktingar och internflyktingar kan börja ett nytt liv när de kommer hem samarbetar UNHCR med en rad andra organisationer för att klara återintegreringen. Framgångsrik återintegrering kräver katastrofbistånd för dem som drabbats, stött av utvecklingsprogram i de områden som har förstörts, för att säkerställa att det kommer att finnas inkomstbringande möjligheter för de återvändande.

Därför arbetar UNHCR också med att granska levnads- och arbetsvillkoren för de återvändande flyktingarna efter repatrieringen. Under 1980-talet och i början av 1990-talet flydde omkring 1,7 miljoner människor från Moçambique och bildade den största flyktingpopulationen i Afrika och en av de största i världen. Mellan 1992 och 1995 återvände nästan alla moçambikier hem, många med hjälp av UNHCR. Olika projekt initierades av invånarna själva för att reparera vägar och broar, öka tillgången på rent vatten och förbättra utbildning och hälsovård. Redskap och utsäde delades ut till bönder för att få ekonomin, som till stor del bygger på jordbruk, att ta ny fart och återställa tillgången på mat.

Miljontals flyktingar som inte kunnat återvända hem har också kunnat starta om på nytt med generöst stöd av asylländer och länder som tar emot kvotflyktingar för omplacering.

Hjälpen börjar hemma
Flyktingkommissarien arbetar i allt större omfattning med folkomflyttningar i länder som för närvarande har stora flyktingströmmar eller kan komma att få det i framtiden.

En metod är att upprätta ett system för tidig varning, säkra internationell närvaro och ta tag i problemen innan samhällen upplösts, människors attityder hårdnat, stridslinjer dragits upp och väpnade konflikter utbrutit.

Men att få till stånd en långsiktig lösning på problemet med folkomflyttningar är i första hand en politisk fråga och måste därför hanteras av de enskilda regeringarna och världssamfundet i sin helhet. Det krävs gemensamma åtgärder på en rad områden: mänskliga rättigheter måste skyddas, fred och säkerhet inom och mellan länder upprätthållas, hållbar utveckling främjas och massmigration hanteras.

Andra aktörer
UNHCR samarbetar med regeringar och icke-statliga organisationer (Non-Governmental Organizations, NGOs). Inom FN-systemet är Världslivsmedelsprogrammet (WFP) en av UNHCR:s närmaste samarbetsparter som bidrar med mat och andra förnödenheter till flyktingar. Bland andra parter kan nämnas FN:s barnfond (UNICEF), Världshälsoorganisationen (WHO), FN:s utvecklingsprogram (UNDP) och FN:s samordningsorgan för humanitära frågor (OCHA). Röda Korset och Internationella Migrationsorganisationen (IOM) gör också insatser runt om i världen.

Mer än 200 frivilligorganisationer samarbetar med UNHCR om bistånd och juridisk hjälp. Totalt har UNHCR kontakt med närmare 1000 frivilligorganisationer som arbetar med och för flyktingar på ett eller annat sätt. Många andra organisationer, som traditionellt sett har haft väldigt litet med flyktingar att göra, arbetar nu sida vid sida med UNHCR, vilket beror på att problemen har blivit mer komplexa och omfattande. Ett exempel på detta är FN:s fredsbevarande insatser i det forna Jugoslavien som spelade en viktig roll för att skydda flyktingar.

I framtiden kommer troligen finansiella institutioner som Världsbanken att få större betydelse i detta samarbete eftersom många flyktingströmmar orsakas av sociala och ekonomiska förhållanden.

Hur finansieras UNHCR?
UNHCR finansieras nästan helt av frivilliga bidrag från regeringar, frivilligorganisationer och enskilda individer. Femton stora bidragsgivande länder har länge stått för 95 procent av UNHCR:s totala operativa budget. Under de senaste fem åren har antalet personer som vill stödja UNHCR:s arbete ökat snabbt i takt med katastrofer från norra Irak till forna Jugoslavien, Rwanda och Tjetjenien. Sökandet efter alternativa bidragsgivare har blivit allt viktigare i och med att flera regeringar på senare tid fått en mer ansträngd ekonomi. UNHCR:s utgifter ökade från 544 miljoner dollar 1990 till en toppnotering på 1,4 miljarder dollar 1994, orsakad av kriget i Bosnien och massflykten från Rwanda. De närmast efterföljande åren inträffade inga storskaliga katastrofer och man kunde därmed skära i budgeten och minska antalet anställda. Ett led i detta är omorganiseringen till fyra ”pelare” som täcker organisationens nyckelfunktioner: beskydd, operationer, kommunikation och resursanslag.

UNHCR:s budget består av två delar:
€ allmänna program, som omfattar den primära, pågående bistånds- och skyddsverksamheten som planerats och godkänts i förväg

€ speciella program, som omfattar katastrofsituationer, frivillig repatriering och insatser för icke-flyktingar

Förutom de frivilliga bidragen får UNHCR också ett bidrag ­ mindre än två procent av de totala utgifterna ­ från FN:s reguljära budget. Det används enbart till administrativa kostnader.

Bidrag kan också ges i form av varor. Under 1994 mottog UNHCR förnödenheter motsvarande ett värde av 36 miljoner dollar. Det var allt från flygplan till vetemjöl, matlagningsolja och skor.