De tusentals människor som tvingas fly från sina hem varje år och som lyckas undkomma med sina liv och få tillhörigheter, upplever med detta bara början på en lång kamp. När de så småningom finner säkerhet från förföljelse eller krig, möts de fortfarande av enorma utmaningar i sina ansträngningar att erhålla sådant som många av oss tar för givet – skola, jobb, ett hyggligt boende eller hälsovård.
Umbäranden visar sig i olika former, och svåra beslut måste tas. Biståndsorgan med begränsade resurser tvingas ofta till smärtsamma prioriteringar. Vad är viktigast för tusentals barn i ett flyktingläger – skola eller sjukhem?
Förutom ansträngningarna för att bygga nya liv, bär många flyktingar dessutom på psykologiska och kroppsliga ärr från tidigare missförhållanden. Detta kan bestå i åratal, även i en helt ny levnadsmiljö. Familjer som ställs inför hot om förföljelse i sina egna hemländer kan tvingas leva under daglig skräck för att tvingas återvända mot sin vilja. Även i asyl kan en flykting bli sedd som ett hot, snarare än som ett offer, och möta intolerans eller fientlighet.
Det globala antalet flyktingar befinner sig i dag på sin lägsta nivå sedan 1980. Under de senaste få åren har Förenta Nationernas Högkommissarie för flyktingar hjälpt miljoner människor att återvända hem eller börja om på nytt i ett asylland.
FN organ arbetar tillsammans för att försäkra att miljoner människor som tvångförflyttats inom sitt eget land, ofta på samma sätt som flyktingar, får ta emot den hjälp de behöver. Även här har hundratusentals människor, från Ryssland till Liberien, fått hjälp att återvända hem frivilligt.
Dock, när vi nu nått Världsdagen för flyktingar 2006, har fler än hälften av dem som UNHCR sörjer för runt om i världen, spenderat mer än fem år i exil. Låt denna dag tjäna som en påminnelse om att vi har ett ansvar att hjälpa till att hålla hoppet vid liv hos dem som behöver det mest – de miljoner flyktingar och tvångsförflyttade människor som fortfarande befinner sig långt från sina hem.
Kofi A. Annan
