John Holmes: De humanitära insatserna i Irak måste utvidgas

Irak är just nu en av de största och snabbast växande humanitära kriserna, samtidigt är det också en av de minst kända. Över fyra miljoner människor, det vill säga en av av sju Irakier, har flytt sina hem och det är den största folkförflyttningen i Mellanöstern någonsin.

Våldet i Irak har tagit otaliga civila liv, uppemot 100 personer dör varje dag. Det begränsar även människors, däribland hjälparbetarnas, möjlighet att röra på sig vilket innebär att levnadsförhållandena fortsätteratt  försämras. Det råder ständig brist på rent vatten, renhållning, hälsovård, mat och el.

Omkring åtta miljoner Irakier behöver skydd och humanitär hjälp, det omfattar även de över två miljoner Irakier som befinner sig utanför landets gränser och 2,2 miljoner internflyktingar. De flesta är kvinnor och barn.

De Irakier som har flytt till grannländerna Syrien och Jordanien och i viss mån också till Egypten, Iran och Libanon, lever i ovisshet. De har svårt att hitta jobb, har ingen tillgång till undervisning och hälsovård, men mest av allt saknar de hopp

Iraks grannländer har varit tvungna att ta ett tungt ansvar. De blir allt mindre välkomnande i takt med att gruppen flyktingar växer. Jordanien, med en population på sex miljoner, har tagit emot 750 000 Irakiska flyktingar och har nu den största flyktingpopulationen i världen beräknat per capita. Jämför det med att USA plötsligt skulle tvingas ta emot 37,5 miljoner flyktingar.

FN:s flyktingkommissariat, andra FN organ och icke-statliga organsiationer arbetar tillsammans med mottagarländernas regeringar för att underlätta situationen. En konferens i Geneve som ordnades i aprill år lyckades samla ihop 60 miljoner dollar i donatiner som senare växte till 120 miljoner. Initiativtagarna till konferensen har tillsammans med olika FN program bett om ytterligare 130 miljoner dollar för att stöda undervisningen av Irakiska barn. Tanken är att de Irakiska barnen skall kunna ta del av den undervisning som redan erbjuds, inte att de skall placeras i särskilda läger eller institutioner.

Inget av detta är enkelt och det är uppenbart att många frågor är politiskt känsliga. Men att hjälpa dem som fortfarande befinner sig i Irak är ännu svårare på grund av säkerhetssituationen i landet. FN har tillsammans med nationella och internationella icke-statliga organisationer fortsatt sitt hjälparbete i tysthet. Man har genomfört vaccinationskampanjer och hjälpt de mest utsatta i samhället med vatten, mat och andra förnödenheter. Men behovet av hjälp är ständigt växande och allt detta är bara en droppe i havet.

Om vi utgår från en realistisk insikt, att våldet och oroligheterna inte kommer att upphöra inom en nära framtid kan vi ställa frågan – Vad gör man för att hjälpa dessa människor?
Vi måste snabbt utvidga våra humanitära insatser. Irak har ett ansvar och betydande resurser och har erbjudit sig att hjälpa flyktingarna med 25 miljoner dollar, men landet bör göra mycket mera. Därför sätter vi nu ihop en ny, akut plan tillammans med centrala FN organ och icke-statliga organisationer som kommer att presenteras tillsammans med ett uppmaning om mera resurser för hjälparbete inne i Irak.

Vi kan inte utlova några mirakel. Våldet i landet gör Irak till det farligaste platsen i världen för humanitärt arbete. Sedan år 2003 har 84 hjälparbetare dödats i Irak och otaliga andra har kidnappats eller skadats. De människor, främst Irakier, som arbetar för att hjälpa behövande, riskerar sina egna liv för att hjälpa andra. Vi vill utöka antalet hjälparbetare men måste vara mycket försiktiga. Vi får inte glömma det som hände i augusti för fyra år sedan då en av mina företrädare på det här jobbet, tillsammans med 21 kollegor, dödades av en bil bomb vid FN:s högkvarter i Bagdad.

Trots alla faror måste det humanitära samfundet göra mer. Samtidigt kommer vi att kräva att vårt arbete kan ske separat – och måste beaktas som seperat – från den politiska, ekonomiska och säkerhetsmässiga agendan.

Vi som arbetar med humanitära frågor har vi bara ett mål; att hjälpa dem som lider på ett neutralt, opartiskt sätt. En hjälp som baserar sig på behov, inte på makt eller pengalystnad. Dessa värderingar delas av Islam och alla stora religioner. Därför uppmanar jag nu alla – regeringar och lokala beslutsfattare, militärer, milis, politiska och religiösa grupper – att göra allt de kan för att stödja och beskydda den humanitära hjälpen.

Humanitära hjälparbetare kan bara plåstra om sår, och det är uppenbart att såret, det vill säga Irak, kommer att fortsätta blöda om inte situationen får en lösning. Under tiden måste vi fortsätta omplåstringen med omsorg, medkänsla och mod.

Av John Holmes
30 Juli 2007

John Holmes är FN:s undergeneralsekreterare för humanitära frågor samt FN:s humanitära katastrofkoordinator.