Internationell lagstiftning

Internationella avtal

Internationell lagstiftning började inte med FN, men organisationen har spelat en avgörande roll genom att befästa och kraftigt utveckla den. När Förbundet för internationell lagstiftning grundades 1873 fanns det bara 133 multilaterala avtal i världen. Förr var bara några enstaka stater medlemmar, ofta färre än tio. Numera är åtminstone 50 stater medlemmar i en typisk FN-konvention, vilket innebär att dessa stater har ratificerat en konvention och inkorporerat dess normer i nationell lag. Vissa stora konventioner, såsom Barnkonventionen, har så många som 191 ratificeringar. Dessa avtal eller konventioner har tillsammans med internationella förhållningsnormer och andra källor till internationell lagstiftning kommit att utgöra grundstommen för internationell lagstiftning.

FN-stadgan fastställer fyra huvudmål: fred, utveckling, mänskliga rättigheter och främjande av internationell lagstiftning. 1945 var dessa mänsklighetens målsättningar och det är de också i det nya millenniet.

Läs mera (på engelska)
www.un.org/law
http://treaties.un.org/
www.un.org/law/counsel/info
www.un.org/depts/los/index
www.uncitral.org

{mospagebreak title= Hur fungerar internationell lagstiftning?}
Hur fungerar internationell lagstiftning?

Internationell lagstiftning består av en samling avtal, förhållningsregler, juridiska bestämmelser och andra relevanta källor som kan spela en avgörande roll i främjandet av såväl ekonomisk och social utveckling, som internationell fred och säkerhet mellan världens nationer. Avtalen, som förhandlats fram under FN:s beskydd, har lagt grunden till de lagar som reglerar relationer mellan länder. Även om FN:s arbete inom området inte alltid får så mycket uppmärksamhet, påverkar det dagligen människors liv överallt.

En stor del av den politiska processen i FN består i att etablera eller utvidga internationella lagar, regler och normer över alla aktivitetsområden. Dessa omfattar gällande normer för mänskliga rättigheter, flyktingar och statslösa personer, människohandel, narkotika, internationell handel och utveckling, transport och kommunikation, kvinnors status, informationsfrihet, havsrätt, användandet av yttre rymden, telekommunikation, nedrustning, internationell terrorism och miljöskydd.

Även om några av dessa områden inte tycks påverka vårt dagliga liv gör de det i verkligheten, antingen de reglerar kvalitén på den luft vi andas, utbudet av varor som kan köpas, narkotikahandlarnas inflytande på en kulturs funktioner eller förhållandet mellan människor omkring oss från andra länder och kulturer. Föroreningar från bilar i London eller Mexiko City kan t.ex. påverka klimatet i Rabat eller Tokyo, då koldioxid och andra gaser från fabriker och bilar orsakar uppvärmning av atmosfären. Narkotikaprogram i ett land som Colombia kan få avgörande konsekvenser för anställda som lever på narkotikapengar inom turistindustrin. Oro i ett grannland kan medföra ett stort antal flyktingar som söker asyl på andra sidan gränsen.

FN har hjälpt till att förhandla fram avtal som fastställer mellanstatliga relationer på vart och ett av dessa områden. Industriländer är t.ex. förpliktade att, under FN:s ramkonvention om klimatförändringar från 1992, reducera utsläpp av koldioxid och andra gaser som orsakar uppvärmning av atmosfären. FN-konventionen om olaglig handel av narkotiska läkemedel och psykotropa ämnen från 1988, syftar till att frånta narkotikahandlare deras orättmätigt erhållna ekonomiska vinst och rörelsefrihet. Och konventionen om flyktingars status från 1951 (och dess protokoll från 1967), fastställer flyktingars rättigheter och plikter.
{mospagebreak title= Att stifta lagar och fastställa normer}

Att stifta lagar och fastställa normer

FN undersöker systematiskt särskilda ämnen och uppmuntrar antingen till instiftande av den gällande normen på området eller till utformning av nya lagar. Stater deltar med ökande engagemang i denna process. Det stora antalet befintliga avtal och det pågåendet arbetet med många fler vittnar härom. Över 50 000 avtal och internationella fördrag som utvecklats av medlemsstater finns registrerade i FN:s sekretariat och är den enda samlingen av sin art i världen.

Många delar av FN arbetar med att utveckla internationell lagstiftning:

Generalförsamlingen, i egenskap av FN:s primära politiska forum, har blivit en central mekanism för att utveckla normer för internationell lagstiftning. Församlingen initierar, förbereder och tillhandahåller ett forum för förhandlingar av multilaterala avtal. Konventioner antas av generalförsamlingen och öppnas sedan för undertecknande och ratificering av medlemsstaterna. Församlingen antar också deklarationer om en rad ämnen som reglerar internationella relationer. En deklaration, som är en godkänd målsättning för ett bestämt ämne, kan ha en moralisk styrka, men är inte juridiskt bindande. I motsats till detta skall en konvention, när den väl ratificerats av en medlemsstat, införlivas i den nationella lagstiftningen.

Kommissionen för internationell lagstiftning som bildades av generalförsamlingen 1947, främjar en progressiv utveckling och implementering av internationell lagstiftning. Den förbereder utkast om ämnen inom internationell lagstiftning, som de har valt själva eller som generalförsamlingen har rekommenderat. När kommissionen slutför sitt arbete om ett ämne inkallar vanligen generalförsamlingen till en internationell konferens för att inkorporera utkastet i en konvention, vilket innebär att stater formellt kan gå med på att bindas av dess bestämmelser. Kommissionen har hjälpt till att avsluta många internationella avtal.

Säkerhetsrådet deltar i allt högre grad i frågor om skydd av civila i väpnade konflikter, främjande av mänskliga rättigheter och skydd av barn som drabbas av krig. De stora kränkningarna av internationell humanitär lag i f.d. Jugoslavien och Rwanda gjorde t.ex. att rådet etablerade två internationella domstolar för att åtala personer som är ansvariga för sådana kränkningar. Båda tribunalerna upprättades under kapitel VII i FN-stadgan (som handlar om tillämpning av åtgärder) och är organ underordnade säkerhetsrådet.

Internationella domstolen hjälper till att lösa tvister mellan nationer enligt internationell lag. Domstolen (också kallad Världsdomstolen) som har sitt säte i Haag i Holland, har avgjort tvister mellan stater om gränsdragning, begränsning ar av territorialvatten, fiskerifrågor, tillåtelse att passera över utländskt territorium, avkoloniseringsfrågor, militära tvister, nationalitets- och asylfrågor. 1999 avgjorde domstolen en prekär gränstvist mellan Botswana och Namibia.

Fackorgan och program under FN, som FN:s miljöprogram (UNEP), FN:s barnfond (UNICEF), Internationella arbetarorganisationen (ILO), Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO), internationella sjöfartsorganisationen (IMO) och Världsorganisationen för intellektuellt ägande (WIPO), har spelat en viktig roll i utvecklingen och administreringen av internationella avtal inom sina respektive områden.
{mospagebreak title= Internationell lagstiftning och världshandeln}
Internationell lagstiftning och världshandeln

Internationell lagstiftning hjälper till att reglera förbindelser mellan länder. Dessa relationer omfattar handel, export, import och transport av varor över gränserna. Genom FN:s kommission för internationell handelsrätt, UNCITRAL, underlättar FN världshandeln genom att utveckla konventioner, normer och juridiska riktlinjer för att samordna internationell handel. Denna internationella kommission som upprättades av generalförsamlingen 1966, samlar representanter från alla världens geografiska regioner och ledande ekonomiska och juridiska system.

UNCITRAL har hjälpt till att utveckla några av de mest grundläggande avtalen för internationell handel. Dessa omfattar UNCITRAL:s modellag om internationell skiljedom (1985), UNCITRAL:s skiljedomskonvention (1976), UNCITRAL:s förlikningsnormer (1980), UNCITRAL:s modellag för anskaffning av varor, konstruktion och tjänster (1994) och FN:s konvention om oberoende garantier och tillgodohavanden (1995). 1996 antog generalförsamlingen UNCITRAL:s modellag om elektronisk handel.

Miljölagstiftning som diskuterats inom FN både underlättar miljöskydd över hela världen och främjar sunda handelsmetoder. Cartagenaprotokollet om biosäkerhet (2000) gör det t.ex. obligatoriskt att märka exporterade jordbruksvaror som kan innehålla genetiskt modifierade organismer, och ger regeringar möjlighet att bestämma om de är villiga att importera sådana varor. En liknande avtal är Baselkonventionen om kontroll av transport över gränserna av farligt avfall och dettas bortskaffande (1989). Detta avtal förpliktar staterna att reducera export och dumpning av farligt avfall över gränser, att minimera omfattningen och förgiftningen som förorsakas av farligt avfall, och att säkra en förnuftig miljömässig hantering.

FN-systemet främjar världshandeln på flera sätt:

  • Flygsällskap har rätt att flyga över gränser och att landa i nödfall, tack vare avtal som förhandlats fram av Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO).
  • Världsorganisationen för intellektuellt ägande (WIPO) främjar internationellt samarbete för att skydda upphovsrättigheter, varumärken och patent över hela världen.
  • Världshälsoorganisationen (WHO) fastställer kriterier för läkemedelskvalitet och normerar läkemedelsnamn.
  • Världspostunionens (WPO) protokoll gör att post kan röra sig över hela världen.
  • Internationella telekommunikationsunionens (ITU) fördelning av frekvenser motverkar  att kanalerna blir överbelastade.
  • Världsorganisationen för intellektuellt ägande (WIPO) avgör rätten att använda domännamn på Internet och därigenom förhindra s.k. "cybersquatting" (stöld av  domännamn).

    {mospagebreak title= Exempel på framgång}

Exempel på framgång

Mänskliga rättigheter – Världen har nu en imponerande samling mänskliga rättighetsdokument som skyddar alla sorters grupper av människor, däribland barn, kvinnor och minoriteter. Idén att individuella mänskliga rättigheter kan skyddas av det internationella samfundet är en av den internationella lagstiftningens stora intellektuella och praktiska bedrifter.

Miljölagstiftning – framgångsrika förhandlingar av stora avtal har påskyndat miljöskydd överallt. Internationella avtal finns nu inom områden som ökenspridning, biologisk mångfald, biosäkerhet, klimatförändring, kontroll av transport och bortsändande av farligt avfall över gränserna, ozonlagret, gränsöverskridande luftförorening, utrotningshotade djurarter och marina föroreningar. Tillämpningen av dessa avtal har säkrat att sällsynta arter av plantor och djur har räddats, regnskogar skyddats och ökenspridningen bromsats eller stannat av.

Havsrätt – Konventionen om havsrätt, som anses vara ett av de mest omfattande internationella lagstiftningssystemen, antogs 1982 och täcker alla aspekter av sjöterritoriet och dess användande – navigering och överflygning, upptäckter och utnyttjande av resurser, bevarande och föroreningar, fiskeri och sjöfart. Hittills har konventionens största påverkningar varit nästan universellt accepterade av 12 sjömil som gräns för bredden på ett lands sjöterritorium och på en särskild ekonomisk zon på upp till  200 sjömil till resursutveckling. Den täcker även andra områden såsom kuststaters kontroll av havsundersökningar, föroreningsförebyggande och tillgång för stater som är helt eller delvis omgivna av land till och från havet. De tre organ som etablerades under konventionen för att övervaka dess implementering har alla satts i drift:

  • Internationella myndigheten för havsbottnen (med säte i Kingston, Jamaica)
  • Internationella havsrättsdomstolen (med säte i Hamburg, Tyskland)
  • Kommissionen för avgränsande av kontinentalsockeln (med säte i FN:s högkvarter i New York).

Humanitär lagstiftning – de viktigaste instrumenten på detta område reglerar krigsmedel och krigsmetoder samt skydd av civilbefolkningen, sjuka och sårade soldater och krigsfångar. Dessa instrument utvecklades under Röda korskommittén. Generalförsamlingen har skapat ytterligare några andra viktiga instrument som har hand om folkmord, krigsbrott, brott mot mänskligheten och användandet av vissa konventionella vapen.

Internationella domstolar och Internationella brottmålsdomstolen – för att straffa krigsförbrytelser i Rwanda och i f.d. Jugoslavien upprättade säkerhetsrådet internationella tribunaler för att åtala lagbrytarna. Flera människor har redan förklarats skyldiga och dömda. I augusti 2000 bestämde säkerhetsrådet dessutom att upprätta en liknande krigsförbrytartribunal för Sierra Leone. I Rom 1998 antogs en författning för att upprätta en permanent internationell domstol för att åtala brott mot mänskligheten. Avtalet måste ratificeras av åtminstone 60 länder innan domstolen träder i kraft. Den 19 juli 2001 hade 139 länder undertecknat avtalet och 37 länder ratificerat det.

Internationell terrorism – Inom den juridiska sfären har FN och dess fackorgan, t.ex. Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO), Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) och Internationella atomenergiorganet (IAEA), utvecklat ett nätverk av internationella avtal som utgör de grundläggande juridiska verktygen mot terrorism. Dessa omfattar Konventioner om förbrytelser begångna på flygplan (1963), om kapande av flygplan (1971), om gisslantagning (1979), om skydd av atommaterial (1979) och om märkning av plastiska explosiva ämnen för att kunna upptäcka dem (1988). Generalförsamlingen har upprepade gånger fördömt alla handlingar av internationell terrorism. 1997 antog generalförsamlingen den internationella konventionen om terroristbombning, vilken uppmanar stater till att antingen åtala eller utlämna anklagade för terroristbombning.