Juni 2015 – Kvinnlig könsstympning, FGM, ses internationellt utbrett som en grav kränkning av de mänskliga rättigheterna, och klassas som en kriminell förseelse alla EU-länder.
Missuppfattningar och dålig kännedom om omfattningen och riskerna med FGM är vanliga, och de drabbar även de europeiska asylprocesserna – och hindrar ofta kvinnor och flickor att få det skydd de skulle behöva inom Europa.
Men tyvärr går inte flickorna trygga ens inom Europas gränser. Då semester och sommarlov nalkas, nalkas likaså hotet för könsstympning. ”Holiday season means cutting season”, säger man ofta på engelska. Skolloven är den tidpunkt då flickor oftast utsätts för vad som av många inom diasporan ses som en viktig övergångsrit. Somliga stympas inom Europas gränser, medan andra får ingreppet utfört under semesterresan till föräldrarnas hemländer i Afrika, Asien eller Mellanöstern.
Asyl och FGM
”Omkring 71 % av kvinnliga asylsökanden från länder där FGM utförs, uppskattas vara offer för denna skadliga tradition. Det är dags att inse att könsstympningen kräver större granskning och en mer effektiv respons”, säger Fadela Novak-Irons, seniorhandläggare på FN:s flyktingorgan UNHCR.
Under de tre första kvartalen av 2014 var Norge, Sverige och även Danmark de främsta mottagarländerna av flickor från FGM-länder, tillsammans med några övriga europeiska länder som Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Italien och Belgien. Men inga av dessa länder har formulerat någon specifik responsplan för att handskas med FGM och dess risker för individen, familjen och samhället.
Det uppskattas att en halv miljon kvinnor och flickor i Europa har utsatts för könsstympning. Det motsvarar den Oslos och Köpenhamns sammanlagda befolkning. Dessutom löper 180 000 flickor och unga kvinnor risken att utsättas för ingreppet – varje år.
Varför, frågar du dig kanske, skulle flickor som vuxit upp i västerländska samhällen frivilligt gå med på att bli omskurna? Enligt doktor Els Leye, en belgisk forskare som är specialiserad på FGM, förklarar: ”För det första måste vi komma ihåg att familjemedlemmar väldigt sällan berättar vad som komma skall. De säger att en fest kommer att hållas till flickans ära, att hon nu uppnått en viss ålder som ska firas… händelsen presenteras inte som en smärtsam, traumatisk upplevelse. För det andra, som så ofta i fall av barnmisshandel, är det inte ofta ett barn vill rapportera sina egna föräldrar.” Ökad medvetenhet och preventivt arbete –i kombination med nationella åtgärder och rättsskydd- är därför oerhört viktigt.
”Statistiken visar att trosuppfattningen att FGM är en så marginell företeelse att den inte är värd någon större uppmärksamhet eller respons inom asylförfarandet, lever stark”, säger Novak-Irons.
Bevisbördan
Asylprocessen undersöker huruvida en sökande har välgrundade orsaker att utsättas för förföljelse, tortyr eller andra former av gravt, fysiskt hot. FGM borde enligt UNHCR vara en välgrundad orsak för asyl, eftersom stympning har såväl ”kort- som långsiktiga konsekvenser för hälsan” och är en ”fortlöpande form av förföljelse”, jämförbar med tortyr.
Medan vissa kvinnor säger sig bli förföljda på grund av sina åsikter och sitt engagemang i kampen mot FGM i sina hemländer, löper andra indirekta risker, eller söker internationellt skydd för att skydda sina döttrar och fly från familjens påtryckning.I vissa fall kan en kvinna redan ha stympats, men är rädd att bli utsatt för ingreppet en gång till, vilket kan vara fallet efter en förlossning. Kvinnor kan även söka skydd från så kallad defibulering* eller reinfibulering inför eller efter giftermål.
”Vad jag minns från min intervju är att personen som intervjuade mig inte verkade tro mig. Det är sant att många lämnar sina länder för ekonomiska orsaker. Men då du säger att du inte vill att dina döttrar ska stympas, vill jag att personens synsätt ändras”, säger Aissatou Diallo som själv utsatts för FGM. Hon flydde med sina två döttrar och arbetar nu som en anti-FGM –aktivist i Belgien. ”Då ett barn trillar på lekplatsen och bryter sin arm, rusar alla dit för att hjälpa. Jag vill se samma reaktion då vi talar om små flickor som riskerar utsättas för könsstympning.”
Förändrade attityder
T.ex. i Finland har attityderna förändrats som ett resultat av det finska människorättsförbundets kampanj ”Whole Woman Project”. Tidigare flyktingkvinnor arbetar nu som professionella utbildare bland flykting- och migrantinvånarna för att tackla fördomar och sprida medvetenhet om kvinnlig könsstympning.
”Vissa av flyktingarna som kommit till Finland har berättat att de medvetet lät sina flickor stympas i flyktinglägret eftersom de visste att ingreppet inte är accepterat i det nya hemlandet som väntade dem. Detta kan, och måste, förebyggas”, säger Saido Mohamed och Solomie Teshome som är rådgivare för det finska människorättsförbundet.
”Träning och utbildning måste även äga rum i mottagarlandet, snabbt efter att flyktingar anländer, och på deras eget språk. Genom information och möjligheten att reflektera över sina erfarenheter bland gelikar, blir människor stärkta, även under svåra omständigheter.”
*Infibulering: Förminskning av den vaginala öppningen genom skapande av en försegling i och med att man skär och sammanfogar de inre och/eller de yttre blygdläpparna, med eller utan excision av klitoris. Defibulering sker när kvinnan skall föda barn, då klipps eller öppnas kvinnan för att barnet skall komma ut.
Artikeln ingår i UNRIC:s nyhetsbrev för juni 2015. Resten av artiklarna hittar du här.
