1.6.2015 – Även i moderna västländer som Sverige eller Frankrike får kvinnor förbereda sig på att förtjäna närmare en tredjedel mindre än män under sin livstid.
Detta är bara ett av få exempel på hur den nuvarande globala ekonomin inte fungerar för kvinnor, konstaterar en ny rapport av FN:s kvinnoenhet UN Women. Rapporten lägger fram ett förslag för en alternativ ekonomisk agenda för ett mer jämlikt samhälle.
Den nya ekonomiska agendan är starkt rotad i ramverket för mänskliga rättigheter, och bringar rättigheter – som t.ex. alla kvinnors rättigheter till ett drägligt arbete, rätten till en adekvat pension, rätten till hälsovård, vatten och sanitet – in i den politiska utformningsprocessen.
”Att uppnå ekonomiska och sociala rättigheter för kvinnor innebär en transformation av ekonomin som även gynnar män och pojkar”, säger Lakshmi Puri, vicedirektör för UN Women, i en intervju med UN Radio.
Fyrtio år sedan gick den så kallade Bejingkonferensen av stapeln. Det var den fjärde världskonferensen för och om kvinnor, som utstakade en ambitiös agenda för att främja könsjämlikhet. Sedan Bejingkonferensen har märkbara framsteg gjorts i många länder, speciellt gällande kvinnors juridiska rättigheter. Dessutom går idag fler flickor i skola, fler kvinnor arbetar, blir valda till och utför ledande positioner. Men trots dessa framsteg förblir miljontals kvinnor fortfarande fast i en fälla av lågavlönat arbete, utan tillgång till hälsovård, rent vatten eller sanitetsmöjligheter.
Överallt i världen nekas kvinnor lika lön för lika arbete. Enligt den nya rapporten är kvinnors inkomster på en global nivå 24 % mindre än mäns. Löneklyftan för kvinnor med barn är till och med ännu större: i södra Asien, till exempel, är klyftan hela 35 % för kvinnor med barn. I Frankrike och Sverige förtjänar en kvinna i snitt 31 % mindre än en man.
Globalt deltar endast hälften av världens kvinnor i den officiella arbetskraften, jämfört med tre fjärdedelar av männen. I vissa av utvecklingsländerna är 95 % av kvinnors utförda arbete informellt och oskyddat. Detta innefattar t.ex. oavlönat omsorgsarbete, där kvinnor axlar hela bördan. I alla regioner arbetar kvinnor mer än män; de utför nästan 2,5 gånger mer obetalt vård- och hushållsarbete än män, och om avlönat och oavlönat arbete kombineras, arbetar kvinnor fler timmar än män i nästan alla länder i världen.
”Vi ser ett omsorgshandikapp som orättvist drabbar kvinnor i alla fall där staten inte erbjuder resurser och alternativ”, säger chefen för UN Women, Phumzile Mlambo-Ngcuka. ”Vi behöver en politik som gör det möjligt för både kvinnor och män att ta hand om sina nära och kära utan att behöva offra sin egna ekonomiska säkerhet och självständighet.”
Men även i de fall där kvinnor lyckas på arbetet, möter de svårigheter som deras manliga kolleger inte generellt behöver tampas med. I EU-länderna har 75 % av kvinnor inom ledar- och chefspositioner och 61 % av kvinnor inom servicesektorn erfarit någon form av sexuellt ofredande, fysisk kontakt eller andra former av sexuella trakasserier.
Kvinnor är även fortsättningsvis underrepresenterade inom ekonomiska ledarpositioner, från handelsunioner till företagsstyrelser, från finansdepartement till internationella finansiella institutioner. Kvinnors medlemskap i handelsunioner ökar i vissa länder, men de når sällan toppositioner.
År 2014, representerade kvinnor mellan 4-20% av styrelsemedlemmarna i sex av världens mest inflytelserika ekonomiska institutioners, som IMF:s eller Världsbankens, ledning.
Endast genom att stärka kvinnors röster, deltagande och aktivitet inom makroekonomisk politik, kan hållbar jämlikhet uppnås, konstaterar rapporten.
Rapporten presenterar tio nyckelrekommendationer för regeringar och övriga institutioner att följa:
1. Mer och bättre jobb för kvinnor
2. Minska på arbetssegregering och löneklyftan
3. Stärka kvinnors inkomstsäkerhet under deras livstid
4. Erkänn, minska och omfördela obetalt omsorgs- och hushållsarbete
5. Investera i könsresponsiv social service
6. Maximera resurser för att uppnå hållbar jämlikhet
7. Sröd kvinnoorganisationer för att främja rättigheter och forma den politiska agendan
8. Skapa en främjande, global miljö för implementeringen av kvinnors rättigheter
9. Använd människorättsnormer för att skapa politik och kanalisera förändring
10. Framställ bevis för att bedöma framsteg inom kvinnors ekonomiska och sociala rättigheter
Se även Eurostats rapport
