De täcker bara cirka sex procent av jordens landyta, men 40 procent av alla växt- och djurarter lever eller häckar i våtmarker. I de nordiska länderna är andelen våtmarker betydligt högre. Den 2 februari är den Internationella våtmarksdagen.
Omkring 35% av världens våtmarker har försvunnit under de senaste 50 åren och våtmarker försvinner tre gånger snabbare än skogar. Länken mellan mark och våtmark utgör övergångszoner där vattenflödet, kretsloppet av näringsämnen och solens energi möts för att skapa ett unikt ekosystem som kännetecknas av hydrologi, mylla och vegetation.
En bred definition av våtmarker omfattar alla sjöar och floder, underjordiska akviferer (vattenreservoarer), träsk och myrar, våta gräsmarker, torvmarker, oaser, flodmynningar, deltan och tidvattensplattor, mangroveskogar och andra kustområden, korallrev och alla platser skapade av mänsklig hand såsom fiskdammar, risfält, reservoarer och saltpannor.
En tredjedel av våtmarkerna förlorade
Våtmarker lagrar över 30 procent av allt landbaserat kol. Detta är kol som annars skulle ha bidragit till den globala uppvärmningen. Våtmarkerna absorberar koldioxid för att bromsa den globala uppvärmningen och minska föroreningar, och har därför ofta kallats ”Jordens njurar”. Enbart torvmarker lagrar dubbelt så mycket kol som alla världens skogar tillsammans. Men när de dräneras och förstörs släpper våtmarker ut enorma mängder kol.Bara under de senaste 50 åren har mer än en tredjedel av alla våtmarker i världen gått förlorade – till stor del på grund av utbyggnaden av jordbruk och bosättning, men också på grund av föroreningar, överfiske, invasiva arter och klimatförändringar.
I vissa delar av världen är nedgången av våtmarker ännu högre, t.ex. har mer än 90 % av våtmarksområdena i Danmark försvunnit under perioden 1900–1990, och i Sverige har mer än 65% av naturligt förekommande våtmarker varit förlorat. Det finns fler områden som klassificeras som våtmarker i norra Europa än på många andra kontinenter. Torvmarker förekommer i nästan hela Europa, med en koncentration i nordvästra, nordiska och östeuropeiska länder, där de täcker en yta på cirka 350 000 km2. I Finland och Sverige är cirka 25% av landytan våtmarker.
Alla våtmarker växer igen
Matti Ermold, specialist på Naturvårdsverket i Sverige, bekräftar att Sverige och Norden är bland de länder med flest våtmarker sett till total yta förutom Ryssland, Nordamerika och länder som Kina, Indien, Bangladesh med flera Afrikanska länder, t.ex. Tanzania. I Norden bildades stora våtmarker efter den senaste istiden, för drygt 10 000 år sedan. ”Det fuktiga klimatet och de låga temperaturerna ledde till att döda växtdelar inte bröts ner och därmed kunde ackumuleras, vilket gör att vi kan ha torvmarker som består av ett 10 meter tjockt lager torv, där torven består av döda växtdelar”, säger Ermold.
Alla våtmarker växer igen över tiden (succession) i övergången mellan ett naturtillstånd och ett annat. Detta sker naturligt under en lång tidsperiod, vanligtvis över flera hundra eller tusentals år. Med tiden kan till exempel sjöar växa igen och bilda våtmarker som i sin tur växer ut igen och blir till skog. Förutsättningen är att processen inte störs. Mänsklig påverkan har delvis påskyndat dessa successionsprocesser, som annars skulle ta mycket lång tid. Grävning, sänkning av sjöar, uträtning av vattendrag, klimatförändringar, kvävedeposition och exploatering har lett till att våtmarker tappat sina ursprungliga vattennivåer och att mängden varierar under året. ”Störningar som bland annat brand, översvämning eller storm har gjort att processen ibland släpar efter eller har ”nollställts”. En del av de våtmarker vi har idag i Norden var en gång sjöar”, påpekar Matti Ermold.
Att återskapa är en prioritet
En av målsättningarna bakom De globala målen för hållbar utveckling nummer 6, Att säkerställa tillgång till vatten och sanitet för alla, är det faktum att alla länder har åtagit sig att skydda och återställa våtmarker till 2030, och Matti Ermold betonar att förståelsen för våtmarkernas funktion och fördelar har ökat under den senaste tiden. Flera länder har insett behovet av att återskapa våtmarker för att klara flera klimat- och miljöutmaningar samtidigt. ”Det är troligt att vi kommer att återskapa fler våtmarker i framtiden för att minska utsläppen av växthusgaser, anpassa oss till översvämningar och torka och rena vattnet från olika ämnen. Klimatförändringarna som skapar förändringar i temperatur och nederbörd kommer att påverka våtmarker mycket i framtiden eftersom våtmarkerna är mycket beroende av sitt fungerande vattenkretslopp (hydrologi)”, påpekar han.
Internationella våtmarksdagen uppmärksammas officiellt den 2 februari för att öka medvetenheten om våtmarker. Denna dag firas också årsdagen av konventionen om våtmarker, som antogs internationellt 1971.
