Allmänt om mänskliga rättigheter

Viktig statistik

• Den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter som enhälligt antogs 1948 och som finns översatt till över 300 nationella och lokala språk, är det mest kända och mest citerade dokumentet för mänskliga rättigheter i världen.
• Mer än 80 internationella instrument för mänskliga rättigheter har skapats sedan dess.
• Kontoret för högkommissarien för mänskliga rättigheter, den FN-tjänsteman som har huvudansvaret för mänskliga rättighetsaktiviteter, tar årligen emot mer än 200 000 rapporter om kränkningar.
• 1998 antogs en författning för en internationell brottmålsdomstol.

De mänskliga rättigheterna innebär bl.a.:

• Rätt till politiskt val.
• Rätt till fria sammanslutningar.
• Rätt till åsikt- och yttrandefrihet.
• Rätt att uttrycka och åtnjuta sin egen kultur.
• Rätt att vara befriad från godtyckliga arresteringar och internering.
• Rätt till tillfredsställande levnadsstandard, sjukvård, bostadsförhållanden och mat.
• Rätt till frihet.
• Rätt till arbete.

Listan över de rättigheter som klargjorts och uttalats av internationell lag har utökats dramatiskt till att innefatta nya ämnen, såsom dödsstraff, barn i väpnade konflikter, skadestånd till offer, handikappade personer, diskriminering p.g.a. HIV/AIDS, påtvingat eller ofrivilligt försvinnande, miljö, straffrihet, ursprungsbefolkningar, gästarbetare, fredsbevarande insatser, handel med barn, terrorism, försvarare av mänskliga rättigheter, krigsbrott, rätt till utveckling och många fler.
Men att garantera mänskliga rättigheter för alla människor förblir en överväldigande utmaning, särskilt med tanke på de överträdelser och brott mot de mänskliga rättigheterna som ständigt sker i alla delar av världen.

Byggstenarna
De stora framstegen med mänskliga rättigheter och mänsklig utveckling kom efter andra världskrigets fasor. FN-stadgan från 1945, som följdes av den Allmänna deklarationen om mänskliga rättigheter 1948, inledde en ny era av internationellt engagemang för mänsklig frihet. Dessa två dokument:

• framhöll rättigheternas allmängiltighet, centrerad kring alla människors likaberättigande.
• erkände förverkligandet av mänskliga rättigheter som ett gemensamt mål för mänskligheten.
• identifierade en omfattande mängd av alla rättigheter – medborgerliga, ekonomiska, sociala och kulturella – för alla människor.
• skapade ett internationellt system för att främja förverkligandet av mänskliga rättigheter med institutioner som sätter upp normer, fattar internationella lagar och övervakar verkställandet (men utan maktbefogenhet).
• upprättade varje stats ansvarsskyldigheter för juridiskt bindande åtaganden och förpliktelser beträffande mänskliga rättigheter.

Huvudinstrument för mänskliga rättigheter

• Internationella lagförslaget om individens rättigheter. Internationella lagförslaget om individens rättigheter består av den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter (UDHR), Internationella konventionen om civila och politiska rättigheter (ICCPR) och dess två tilläggsprotokoll, och den Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCER). UDHR är en deklaration som antagits av generalförsamlingen och kräver därmed ingen ratificering. ICCPR har ratificerats av 147 länder och ICESCER av 145 länder.
• Internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering. Antogs 1965 och trädde i kraft 1969. Konventionen behandlar en särskild sorts diskriminering – baserad på ras, hudfärg, härkomst eller nationellt etniskt ursprung. Ratificerad av 157.
• Konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering av kvinnor (CEDAW). Antogs 1979 och trädde i kraft 1981. Detta är det första omfattande juridiskt bindande internationella instrumentet som förbjuder diskriminering av kvinnor, och som förpliktigar regeringar att vidta praktiska åtgärder för att påskynda jämställdhet mellan könen. Ratificerad av 168 länder.
• Konventionen mot tortyr och annan grym, inhuman och förnedrande behandling eller bestraffning. Antogs 1984 och trädde i kraft 1989. Konventionen banar väg för regeringar att förebygga tortyr och annan grym eller förnedrande behandling eller bestraffning. Ratificerad av 124 länder.
• Konventionen om barnets rättigheter. Antogs 1984 och trädde i kraft 1991. Konventionen fastställer behovet av särskild uppmärksamhet för att skydda och främja barnens rättigheter. Ratificerad av 191 länder.

Hur övervakar man att ett land handlar i överensstämmelse med den undertecknade konventionen?
Inom vart och ett av de sex stora avtalen om mänskliga rättigheter finns en bestämmelse att upprätta ett avtalsorgan som övervakar att de följs. Detta avtalsorgan undersöker rapporter från stater som har skrivit under avtalet. Varje år med inleder de samtal med närmre 60 nationella regeringar och avger sammanfattande observationer och förslag av oberoende experter för förbättring. Några av dessa organ är:

• Kommittén för avskaffande av rasdiskriminering
• Kommittén för avskaffande av diskriminering av kvinnor
• Kommittén för barnets rättigheter
• Kommittén mot tortyr
• Kommittén för mänskliga rättigheter
• Kommittén för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter

Dessutom har man upprättat mekanismer som går utanför konventionerna för att ta hand om särskilda frågor. Sådana mekanismer innefattar:

• FN:s särskilda rapportörer
• Generalsekreterarens särskilda representanter
• Experter
• Arbetsgrupper