Mars 2015 – Debatten kring klimatförändringen skiftade fokus denna månad då en milstolpe nåddes på vägen mot klimatavtalet inför det kommande FN-klimattoppmötet (COP21) i Paris i slutet av året.
Under ett veckolångt möte i Genève, som producerade ett förhandlingsdokument för avtalet år 2015, betonade Frankrikes utrikesminister Laurent Fabius världssäkerheten är beroende av Paristoppmötets framgång.
”Utan att låta alltför grandios, står inget mindre än vår planets överlevnad på spel”, sade Fabius den 8:e februari under Genèvemötets början. ”Vi ser stigande havsnivåer, försurning av haven, migration på grund av klimatförändring och svårare torka än någonsin tidigare.”
”Vad vi oftast inte talar om är däremot säkerhet. Med ett försämrat klimat försämras även världens säkerhet med migration som följd, och det faktum att vi kämpar för resurser, vare sig det gäller olja eller vatten.”
USA klassar klimatfrågan som säkerhetsfråga
Två dagar tidigare, den 6:e februari, utlyste USA:s regering i sin nya nationella säkerhetsstrategi att klimatförändringen utgjorde ett hot mot USA:s nationella säkerhet på samma nivå som terrorism, massförstörelsevapen och sjukdomsutbrott. ”Klimatförändringen är akut och ett ökande hot mot vår nationella säkerhet. Den bidrar till ökade naturkatastrofer, flyktingströmmar och konflikter kring grundläggande resurser som mat och vatten.”
Josh Earnest, talesman för USA:s president, påpekade att Obama anser klimatförändringen ha större effekt på amerikaner än terrorism.
”Presidentens poäng är att då vi talar om direkta, dagliga konsekvenser (av klimatförändring) på amerikanska medborgares vardag… påverkas fler av klimatförändring än av terrorism.”
Obamas administration hade redan fokuserat på betydelsen av klimatförändringen för den nationella säkerheten i oktober 2014, då USA:s försvarsdepartement utlyste en vägkarta för klimatförändringsanpassning (Climate Change Adaptation Roadmap).
USA:s försvarssekreterare Chuck Hagel kallade klimatförändringen en ”hotbildsförstärkare”. Enligt honom kan stigande havsnivåer och extremt väder öka hotbilden för såväl infektionssjukdomar som terrorism.
FN:s säkerhetsråd uppgraderade klimatförändringen till en säkerhetsfråga år 2007 då den första gången debatterade ämnet. I en rapport till säkerhetsrådet år 2009, betonade FN:s generalsekreterare att klimatförändringen kan påverka säkerheten på olika sätt, till exempel genom att hota livsmedelssäkerheten och utsätta befolkningar för extrema stormar.
Detta kan i sin tur ha konsekvenser för utveckling, undergräva redan uppnådda framsteg och begränsa staters kapacitet att upprätthålla nationell stabilitet. Migrationen väntas öka, kampen kring naturresurser trappas upp och risken för interna konflikter med internationella konsekvenser stiga markant om inget görs.
Arktis
Den smältande isen i Arktis har ökat områdets geopolitiska betydelse. Nya sjörutter öppnas upp, och naturresurser som tidigare legat gömda under isen kan plötsligt bli tillgängliga. Upp till 30 % av världens gasresurser och 13 % av oljan kan finnas i Arktis, eller med andra ord inte mindre än en femtedel av världens oupptäckta naturresurser. Dessutom kan istäcket visa sig dölja kol-, koppar-, diamant-, guld-, bly- och zinkreserver.
Hittills har Arktis varit ett praktexempel på effektivt, internationellt samarbete. Alla medlemmar i det arktiska rådet (USA, Ryssland, Kanada och de nordiska länderna) har utlyst att det förbinder sig till FN:s havsrättskonvention UNCLOS. Länder som Danmark (å Grönlands vägnar), Ryssland och Kanada har alla olika anspråk på det arktiska havet runt nordpolen, men har följt de mekanismer UNCLOS stadgat.
Största delen av Arktis energi- och mineralreserver finns inte i dispyterat område, utan inom ländernas ekonomiska zoner på 200 sjömil.
Afrika och Himalaya
Afrikas befolkning förväntas fördubblas från en miljard idag till 2 miljarder innan 2050, vilket kommer att sätta press på existerande naturresurser. Spänningar speciellt gällande tillgång till vatten är att vänta. I ett debattinlägg år 2007 poängterade FN:s generalsekreterare att klimatförändringen åtminstone delvis bidragit till konflikten i Darfur – en av de våldsammaste på kontinenten.
Lika oroande är även Himalayas smältande is, som enligt de mest pessimistiska förutsägelserna kan försvinna inom loppet av 20-30 år. Floderna som Ganges, Indus, Mekong och Yangtze är alla beroende av Himalayas glaciärer för att förse miljarder människor med vatten i Kina, Indien och andra länder i regionen.
Världens mest befolkade länder, Kina och Indien, delar därför båda källan till en stor del av sitt färskvatten. Indien har endast 4 % av världens sötvattenreserver – men hela 16 % av den globala och befolkningen. Kina har 7 % av världens vatten – men 20 % av världens befolkning.
Artikeln ingår i UNRICs nyhetsbrev för mars 2015
