Förra månaden satte konkurrerande intressen stopp för ett välbehövt avtal som kunde ha minskat de fruktansvärda mänskliga kostnaderna av den illa reglerade internationella vapenhandeln. Samtidigt har ansträngningarna för kärnvapennedrustningen avstannat, trots ett starkt och ökande globalt stöd. De misslyckade förhandlingarna och årsdagen för Hiroshima och Nagasaki erbjuder oss ett tillfälle att närmare syna var det gått snett, varför nedrustning och vapenreglering har visat sig så svåra att uppnå, och hur det internationella samfundet kan hitta tillbaks till det rätta spåret mot dessa viktiga mål.
Många försvarsetablissemang är nu eniga om att säkerhet betyder mycket mer än gränsbevakning. Grava säkerhetsrisker kan uppstå som ett resultat av demografiska trender, kronisk fattigdom, ekonomisk ojämställdhet, degradering av miljön, pandemier, organiserad brottslighet, förtryckande styre och andra utvecklingar som förblir omöjliga för en ensam stat att behärska. Vapen löser inte dessa problem.
Emellertid har erkännandet av dessa nya säkerhetsutmaningar, samt lanseringen av nya strategier för att möta dessa utmaningar, sackat efter. Nationella budgetprioriteringar återspeglar fortfarande föråldrade mönster. Massiva investeringar i militär utrustning och nya investeringar i moderniseringen av kärnvapen har försatt oss i en situation då vår värld är överrustad och freden underfinansierad.
Förra året översteg de globala militära utgifterna 1,7 biljoner dollar – mer än 4,6 miljarder dollar per dag, vilket utgör nästan dubbelt så mycket som FN:s totala budget för ett helt år. Denna frikostighet inkluderar miljarder för modernisering av kärnvapenarsenaler tiotals år in i framtiden.
Det är svårt att förklara sådana summor i en värld som upplevt kalla krig och befinner sig mitt i en finansiell kris. Ekonomer skulle kalla detta ”alternativkostnad”. Jag kallar det mänsklig kostnad. Kärnvapensbudgeter är speciellt mogna för grova nedskärningar.
Dylika vapen är värdelösa i kampen mot dagens hot gentemot internationell fred och säkerhet. Deras blotta existens är destabiliserande: ju mer vi utropar deras oersättlighet, desto mer ökar incitamenten för deras spridning. Hälso- och miljöeffekterna av processen att upprätthålla och utveckla dessa vapen utgör, tillsammans med olyckor, ytterligare risker.
Stunden är inne att på nytt bekräfta vårt engagemang för kärnvapennedrustning, och försäkra att detta gemensamma mål reflekteras i nationella budgeter, handlingsplaner och institutioner.
Fyra år sedan sammanfattade jag en fempunktsplan för nedrustning, som belyste behovet för en kärnvapensöverenskommelse eller ramprogram för att nå detta mål.
Emellertid fortsätter dödläget. Det står klart att lösningen är ett större engagemang från staters sida för att harmonisera sina åtgärder för att uppnå målet. De följande är några av åtgärderna alla stater och det civila samhället borde vidta för att ta sig ur denna återvändsgränd.
Stödja Rysslands och USA:s ansträngningar att förhandla djupa, kontrollerade nedskärningar av sina kärnvapensarsenaler, både utvecklade som outvecklade.
Erhålla försäkran om att andra med likadana vapen förbinder sig till nedskärningsprocessen.
Etablera ett moratorium i utvecklingen och produktionen av kärnvapen eller nya leveransmetoder.
Avsluta kärnvapensexplosionerna och verkställ provstoppsavtalet CTBT, Comprehensive Nuclear-Test-Ban Treaty
Upphöra med utplaceringen av kärnvapen på främmande mark, och retirera dessa vapen.
Se till att kärnvapenstater rapporterar till ett offentligt FN-kärnvapenlager för kärnvapennedrustning, inkluderande arsenalstorlek, klyvbart material, leveranssystem och framsteg i nedrustningsprocessen.
Etablera en kärnvapenfri zon i Mellanöstern, fri från kärnvapen och andra massförstörelsevapen.
Säkra universellt medlemskap i avtal som kriminaliserar kemiska och biologiska vapen.
Sträva till parallella ansträngningar i kontrollen av konventionella vapen, innefattande ett vapenhandelsavtal, förstärkt kontroll av den olagliga handeln av lätta vapen, universellt medlemskap i avtalet mot personminor, klustervapen samt konventionen om inhumana vapen, och breddat deltagande i FN:s rapport om militära utgifter och FN:s register av konventionella vapen.
Ingå diplomatiska och militära initiativ för upprätthållandet av internationell fred och säkerhet i en värld utan kärnvapen, inkluderande ansträngningar för att lösa regionala tvister.
Ban Ki-moon
Förenta Nationernas generalsekreterare
