En vår för Algeriet?

Photo: Riots in Algeria when food prices increased in 2011. Flickr/Maghrebia 2.0 Generic (CC BY 2.0)

Photo: Riots in Algeria when food prices increased in 2011. Flickr/Maghrebia 2.0 Generic (CC BY 2.0)

26.6.2014 – Få har troligen missat att Algeriet möter Ryssland i världscupen i Brasilien ikväll. Men få är även de som känner detta Afrikas största land närmare.

I slutet av 2010 tändes gnistan för den arabiska våren då Mohamed Bouazizi tände eld på sig själv, dog av sina skador och var samtalsämnet på allas läppar under de månader som följde samt en symbol för den rådande sociala ojämlikheten. Tunisiens jasminrevolution och president Zine El Abidine Ben Alis avgång var direkta följder av Bouazizis akt.

Protesterna som följde sände chockvågor runtom arabvärlden och demonstrationerna spreds snabbt från Tunisien till andra länder som Egypten, Libyen och Syrien, där resultatet blev en av de blodigaste konflikterna i vår tid.
Även om protesterna nådde Algeriet, fick de aldrig den omfattning som i andra länder i regionen.

Från självständighet till val

Algeriet var en fransk koloni under 132 år stid. Efter ett förödande krig mot dess förra kolonisatör, uppnådde landet slutligen sin självständighet år 1962. Efter protester under 1980-talet blev det lagligt att forma partier. Men då det såg ut som att det muslimska partiet skulle vinna valen, ingrep armén och resultatet var ett inbördeskrig som kostade 150 000 liv.

Algeriet har sedan dess karakteriserats av hög arbetslöshet, brist på transparens inom det politiska systemet, korruption och låg levnadsstandard – precis som i många av de andra arabländerna. Så varför slutade inte protesterna och kraven på transparens i ökade sociala rättigheter som i grannländerna?

Enligt Rasmus Alenius Boserup, forskare i arabvärldens politik på det danska institutet för internationella studier (DIIS), är orsaken att Algeriet redan försökt sig på protester. ”År 1988 lyckades de, de uppnådde flera reformer, en konstitutionsändring och rätten till en muslimsk opposition. Landet har fortfarande inte riktigt återhämtat sig efter det blodiga inbördeskriget. Även om människor är missnöjda, är drömmen om snabb politisk förändring inte värst utbredd”, konstaterar Boserup.

Abdelaziz Bouteflika, landets president sedan 1999, vann det senaste presidentvalet i april 2014 behöll därmed titeln som landets längst sittande president. Han fick en hjärtattack år 2013 och har sedan dess sällan synats i offentligheten, men valresultatet var trots det föga överraskande.

Sannolikheten att Algeriet ser någon snabb förändring är liten. Men däremot är, enligt Boserup, den algeriska befolkningen hoppfull gällande framtiden. ”Drömmen om förändring, ”changement” på franska, är stark, och den nya generationen håller på att göra intåg. Men förändringen måste ske gradvis och försiktigt. Men det finns hopp.”

UNRIC:s relaterade länkar:

En väg av förändring – Nordafrika och Mellanöstern: http://www.un.org/apps/news/infocusRel.asp?infocusID=129FN i Algeriet (på franska): http://www.un-algeria.org/
FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) om Algeriet: http://www.ohchr.org/EN/countries/MENARegion/Pages/DZIndex.aspx